Skriven av Harald Rosén
Generalsekreterare för Föreningen Svensk Flyg samt driver resebranschens bästa website www.Flygtorget.se
Denna artikel finns på flygtorget på följande länk
http://www.flygtorget.se/nyheter/nyhetsdetaljer.asp?KatID=3&ID=1194
( kommentar av Toni Schönfelder följer efter artikeln)
Transportpolitiken är ur spår !
Skyll inte på SJ när tågtrafikförlusterna nu behöver betalas med skattemedel. Skyll inte heller på flygbolagen när det blir dyrare att flyga i Sverige och den av staten, genom Rikstrafiken, upphandlade trafiken blir allt sämre. Skyll heller inte på Vägverket när vägstandarden inte kan byggas ut som tidigare beslutats på västkusten. Inte heller är det Gotlandsbolagets fel att allt fler industrier flyr Gotland då de internationella förbindelserna blir dyrare och allt mindre tillgängliga.
Skulden skall läggas på det transportpolitiska beslutet som togs i riksdagen 1998 och infrastrukturpropositionen från 2001 samt ett antal svaga regeringsbeslut!
Riksdagen har varit felinformerad om trafikens krav på marknadsunderlag samt de tekniska och ekonomiska förutsättningarna. En ohelig allians mellan Banverket, Naturvårdsverket, järnvägsindustrin och en ofta förklädd järnvägslobby med religiösa under(över)toner har lett till att vi satsar miljarder på fel saker och låter ett ineffektivt persontransportsystem växa fram som är allt annat än långsiktigt hållbart!
I veckan - 8-9 januari - öppnar Transportforum i Linköping med närmare 2000 forskare, politiker och företrädare för trafikföretag och industri. Alla vill visa upp vad de har åstadkommit och vad de vill satsa på framöver. De 25 miljarder som transporsektorn kostar skattebetalarna varje år fördelas där och det är ingen överdrift att påstå att det mesta som handlar om tåg. Visst finns det forskning och resultat när det gäller väg, flyg och sjösäkerhet, men de stora miljarderna går till notoriskt förlustbringande järnvägsprojekt vars nota aldrig kommer att kunna betalas. Hallandsåsen, Europakorridoren, Citytunneln och Botniabanorna är exempel på projekt som ingen kan räkna hem samhällsekonomiskt, men de förs fram av järnvägsförespråkarna som om de vore goda investeringar. Det senaste i raden är att Rikstrafiken vill bygga snabbtåg från Öresund till Oskarshamn med snabbfärja till Gotland för miljarder för att under en kort säsong frakta turister till Visby !
Precis som i Europa satsar man i Sverige stora belopp - faktiskt med än vad det utskällda jordbruket får i EU-stöd - på att bygga järnväg för snabba transporter. På vissa sträckor kring större centralorter är detta bra, inte minst för att avlasta trafikinfarkt på väg. Problemen uppkommer när man - som i Sverige - bygger järnväg för mångmiljardbelopp i glesa delar med få kunder. Då uppkommer stora underskott i trafiken som någon måste betala och som man inte räknat med i kalkylerna. SJ är drabbat av just detta när det gäller stora delar av sin trafik. SJ har inte heller inkomster för att köpa in nya eller underhålla sina tåg. Det blir etter värre när Botniabanorna skall trafikeras. Miljardunderskott kommer att läggas till miljardunderskott och de samhällsekonomiska vinsterna kommer att vändas till förluster och krispaket.
Satsningar på järnväg behövs dock. Men det är i första hand pendeltåg med högfrekvent trafik till stora centra - t ex Arlanda, Stockholm, Uppsala, Norrköping, Linköping - och godståg på långa sträckor. Men snabbtågssatsningarna görs just på långa sträckor och hindrar då framkomlighet och leveranssäkerheten för industrin.. Detta är en följd av längre transporttider och omvägar och ger minskad konkurrenskraft för godstrafik med tåg, trots att staten subventionerar hela den infrastrukturen liksom elenergin genom skattebefrielse.
Redan idag subventioneras varje mil som en passagerare reser i Sverige med tåg med närmare 10 kronor. Svensken åker i genomsnitt 100 mil med tåg per år och staten skjuter till cirka 9 miljarder. Då har jag inte räknat in den miljard (miljarder) som SJ nu behöver för att få ordning på sin trafik. Jag har heller inte räknat in att järnvägstrafik - till skillnad från annan verksamhet - är befriade från elskatt. För att SJ med flera skall få råd med investeringar och underhåll måste de nu höja sina priser och/eller få ännu mer subventioner eller lån av staten, kanske upp mot 15 kr/mil. Det blir allt dyrare att producera tågtrafik i Sverige vare sig passagerarna eller skattebetalarna får stå för fiolerna. Och kunderna blir inte fler. Sällan har så få betalat så mycket för ett illa utnyttjat trafiksystem!
Övriga kollektiva transportmedel - flyg, färjor och buss - får nu däremot allt högre kostnader. Det handlar om höjda skatter eller avgifter och ökade kostnader för säkerhetskontroller och skydd av infrastrukturen. Flyget och sjöfartens kunder får ta över polisens och försvarets roll när det gäller att skydda flygplatser och hamnar mot terrorister, det har regeringen sagt. Polisen har inte råd - det saknas miljarder i budget - och försvaret är inte tillfrågat trots att de skall ställas om till försvar mot terrorism som är det nya hotet. Uppåt en miljard per år för flyget kostar det. Färjorna kommer att kosta flera hundra miljoner. Järnvägsstationernas skydd kommer att dock inte hanteras likadant enligt samma princip, utan bekostas av polis och skattefinansierad lokaltrafik, d v s verksamheter som redan nu har brist på resurser. Tala om en rättvis transportpolitik!
Det mest konkreta i 1998 års trafikpolitiska beslut var inrättande av en ny myndighet - Rikstrafiken. Dess huvuduppgift är att upphandla olönsam trafik i Sverige för cirka 800 miljoner per år. Bara den uppgiften visar hur illa det var ställt med fakta när besluten processades i riksdagen. Det visar sig nämligen att i stort sett all trafik med järnväg i Sverige är olönsam. Den dryga miljard som SJ nu vill ha och underskotten i andra tågföretag visar att pengarna inte kommer att räcka på långa vägar. En kvarts miljard läggs på Gotlandsfärjorna och varje resa till och från ön subventioneras med flera hundra kronor.
Rikstrafiken har inte fått en bra start. Myndigheten lokaliserades till Sundsvall - samma ort som Svenska Spels första Kasino - och det har varit en hel del kasinoekonomi även för Rikstrafiken. Först misslyckades man fullständigt med trafiken på Västkustbanan. Tågföretagets ägare drog sig ur och satte operatören i konkurs efter 6 månader. SJ tog över. Under den perioden minskade trafiken på Västkusten med 30% trots att staten investerat 13 miljarder i banan - Hallandsåsen oräknat !
I Norrland har Rikstrafiken gjort en upphandling av Tågkompaniet som ganska framgångsrikt kört tåg Göteborg - Stockholm - Luleå - Kiruna med en subvention på cirka 100 miljoner/år. Men nu har man tgit nya tag och skall ge trafiken från sommaren till Connex, ett franskt företag som inte har rosat marknaden i Stockholm precis där tunnelbanetrafiken lämnat en hel del i övrigt att önska. Frågan är om samma sak händer i norr som tidigare i väst? Connex drar sig ur efter 6 månader. Vad händer då? Tar SJ över så kommer det att kosta betydligt mer. SJ är ju affärsdrivande - även det en följd av tokiga transportpolitiska beslut - och med för få kunder måste skattemedel till trots att verksamheten bygger på miljardsubventioner i grunden.
Rikstrafikens första flygupphandling har fått en ännu sämre start än övrig upphandling. Villkoren var så tokiga och riskfyllda att vare sig SAS eller Skyways ansåg det lönt att lägga in anbud. Det danska bolag som fick huvuddelen av upphandlingen om totalt 60 miljoner drar sig nu ur efter dryga sex månader. Upphandlingen har lett till att trafiken varit illa skött med för små flygplan, för sen försäljningsstart med mera och resulterat i en minskad trafik med 20%, något som slår hårt mot näringsliv och utländsk turism i Tärnaby/Hemavan, Gällivare och Arvidsjaur. Det är krismöte om detta nästa vecka.
Men Rikstrafiken slår ifrån sig och vill nu handla upp mer flygtrafik i Norrland! Det var det sista beslut Näringsminister Björn Rosengren tog innan han avgick! Min uppfattning är att Rikstrafiken måste utvärderas först och vi behöver ta ett nytt transportpolitiskt beslut i dessa delar därefter. Som det nu är kan Rikstrafikens tillkortakommanden motverka en god regionalpolitisk utveckling. Ulrica Messing, som är minister för dessa frågor, har allt att vinna på att öka styrningen av Rikstrafiken !
Ge ökad statligt stöd till glesbygdsflygplatser istället, inte minst för att täcka kostnader för nya säkerhetskrav på flygplatserna och upphandling av god flygtrafik. Regionerna är för närvarande själva bäst på detta. Rikstrafiken bör skicka sina pengar dit istället i avvaktan på att myndigheten får en bättre styrning och kompetens genom ny kompetens och ett nytt regleringsbrev.
Slutligen, vi måste sluta tro på att glesbygdstrafik med flyg och tågtrafik i Sverige kan bli företagsekonomiskt lönsam utan stora subventioner av infrastruktur, investeringar och drift. Vi är helt enkelt för få människor. Nuvarande politik tvingar bara fram högre priser på sådan kollektivtrafik och effekten blir minskat resande som kompenseras med ännu högre priser. Detta leder till avflyttning och fler resor med bil, något som är tvärt emot ambitionen i riksdagens transportpolitiska beslut från 1998 och samtliga regionalpolitiska beslut. Verkligheten visar att politik och styrning har spårat ur och det är dags för en haveriutredning!
PS
Kommentar av Toni Schönfelder,
Mycket har gått snett vilket hade kunna undvikas om Resebranschens samtliga olika föreningar hade haft mera visoner istället för snäva och korta egenintressen.
Att vara rakryggade har inte varit branschens starka sida -- undrar varifrån alla dessa slirpellar kommit ifrån under så många år?
Resultatet efter 30 år med ryggdunkande chefer är en nationell katastrof. Å andra sidan är dom flesta pensionerade och en ny generation får reda ut sörjan av missmanagement.
Det krävs en uppryckning och bort med alla kvarlevor som fortfarande slirar med i korridorerna väl gömda i en och annan branschförening, hela det gamla garnetyret i resebranschens har förbrukat sitt förtroende.
Det är branschen själv som måste komma med förslagen ur denna sörja till poltitikerna där det krävs genomgående förändringar. Ett krav är att personer som Peter Forsman och gelikar hålls borta, vad dom har ställt till med för branschen från den bästa bas som branschen någonsin haft med RTS, är i en sammanfattning är inget annat än en Katastrof!
Ovanstående artikel handlar i huvudsak om flyget och tillståndet, inom den markbundna kollektivtrafiken är det långt värre och värst är det inom bussnäringen.
