Bäste läsare av mitt Newsletter ”Varning Schönfelder” nr 41 den 27 december 2004  
 
Året går mot sitt slut, det har varit ett omtumlande år med mer korruption och maktmissbruk än på många år.  
Det är ännu ett förlorat år för dem som arbetar för ett fritt näringsliv däremot har kompisskapet inom monopol byråkratins anhängare varit vinnarna med att skydda sina privilegier. Samtidigt som vi alla tillsammans är förlorarna då kostnaden med att administrera en improduktiv apparat lett till nedskärningar i hela samhället. Något var och en kommit i kontakt med som har vänner som blivit arbetslösa, eller de som tvingats besöka sjukvården, har släktingar inom äldrevården. Jag avslutar året 2004 med några tankar som du kanske kan bära med dig, kanske du finner ett och annat tänkvärt som får dig att agera. Alla har vi våra möjligheter, genom att inte använda möjligheterna har Sverige förlorat mycket. Det blir svårt att ta igen, men det är aldrig försent, det är bara uppförsbacken som blir längre, brantare och kommer kräva av alla större uppoffringar.  
 
Framtidspreferens  
 
Tron i att framtiden blir bättre har varit den västerländska, vår drivkraft som skapat ett välstånd som Kungar och adliga under tidigare århundraden inte ens kunde drömma om. Nyckeln till den västerländska kulturens storhet och dess fortlöpande förmåga till omvandling och förnyelse beror på toleransen, att tillåta åsiktsfrihet, att värna om fri konkurrens, att tillåta olika religioner, och filosofiska övertygelsen om att människan i grunden är god.  
Att det finns sanning men ingen dödlig äger den, att vi kan komma närmare sanningen endast genom samarbete och respekt för medmänniskan.  
 
Samhället måste utvecklas, det är aldrig färdigt utan är det en färd in i det okända, med respekt för individens frihet och rätt att välja leder det till fortsatt utveckling. Varje samhälle måste utveckla organiserade redskap för att uppnå sociala, ekonomiska, politiska, militära, religiösa och intellektuella mål. Våra samhällen i en snabb föränderlig värld kräver samarbeten över invanda gränser, det vi behöver är små effektiva myndigheter som snabbt kan agera och verkställa politiska beslut. Bort från stora myndigheter, bort från varje form där folk skall tvingas till sin lycka, därför måste man tillsätta alla krafter som förhindra institutionaliserandet av den befintliga byråkratin.  
Tillåter man att samhället Institutionaliseras acceptera man att egenintressen styr och tar över, det betyder att folk bevaka sina privilegier mer än att uppfylla de behov dessa skapats för.  
När detta väl har inträffat kan en förändring endast ske genom att omdana systemet, detta å sin sida kan i regel endast ske genom ett maktskifte ifall maktens förnyare har en verklig ambition att skapa frihet och avreglera.  
 
Misslyckas man med detta följer reaktion och förfall.  
 
Det leder till ett ekorrhjul, till mera reglering, högre skatter för att finansiera privilegier, alla åtgärder för att bevara det uppvunna rättfärdigas genom intolerans mot de som framför en avvikande mening.  
 
Någonstans där befinner vi oss nu i det Svenska samhället, en tvingande förnyelse har ersatts av intolerans och ryggdunkande kompis byråkrater, vår värdegemenskap är på väg att gå i kras till förmån för girighet.  
Nödvändiga privatiseringar stoppas till förmån av egna förmåner, fri konkurrens under betryggande lagar ersätts med kollektivistiska åtgärder som hämmar och leder alltid till att folket skall tvingas till något som maktens kvinnor och män anser vara för deras eget bästa. De system i historien där bevarandet av egna privilegier och varje på rop om frihet möts från de styrande med nya strikta regleringar, samtliga dessa är dömda till sin egen undergång, senast i historiska perspektiv är kollapsen av öststaterna och nu senast folkets resning i Ukraina mot nomenklaturan ”aparatski”.  
 
Ett system som politisera samtliga ämbeten där förläning av poster i samhället sker med partiboken som enda kunskap går mot ett snabbare förfall.  
De system som genom en fungerande antitrustlagstiftning vilken bygger på tanken att myndigheter skall förhindra monopol liksom konkurrenshindrande åtgärder för att bibehålla en fungerande rättvis fri marknadsekonomi är dom som är framtidens stora vinnare. Rättstaten skyddas bäst av en från politik fristående domstolsväsen, inrättandet av en konstitutionsdomstol.  
 
Ropen på staten och facket är i grunden ett misslyckande, inte för att det inte finns utrymme för en fackförening, tvärtom den behövs nu som tidigare. Men det åläggs alla att respektera en balans, att som idag tvinga fria företagare till kollektivavtal är som att sätta tvångströja på den som förväntas ta alla ekonomiska risker och facket bestämmer färdriktning utan ansvar. Att kollektivavtalen strider mot EU:s grundprinciper struntar man i med hänvisning att det är en nationell fråga, vilket det inte är vad en kommande dom i EU domstolen snart lär bekräfta. Glöm för all del inte att samtliga partier och fackföreningar var mycket medveten om detta när man gjorde sin ansökan 1994 för att få vara med i EU.  
 
När företag inte klara av att leva under påtvingade avtal rättfärdigas detta med att om man inte klara av de av facket satta villkoren har man inget existensberättigande. Det är här klyftan går isär mellan respekten för den fria företagsamheten och fackföreningar som driver ett eget cynisk spel, ofta med egna vinstintressen. Man utger sig för att skydda arbetsplatser och istället förintar inte bara enstaka företag utan med facit i handen hela branscher.  
Facket har tilltvingat sig genom otaliga strejker en maktplattform som torde saknar en motsvarighet i något annat västland,  
Varför man är remissinstans i snart sagt alla frågor i samhället, även i så banala frågor om inrättande av en cykelbana eller hur fritidshus som skall hyras ut skall beskattas? För säkerhetsskull har facket ”sina” i alla politiska utskott, i riksdagen, i landsting och kommunförvaltningen med andra ord man är en slags skuggregering. Om detta är sunt kan man ha olika uppfattningar om, värna man om ett fritt land är det däremot rent förfärligt.  
 
Vem är det som ålägger i dagens samhälle myndigheter till att lösa de fattigas problem till självhjälp? Inte enbart att driva in dem i socialbidragsberoende? Vem har en plan på att detta sker under aktsamhet om deras skattepengar? Vem har en plan på att detta sker genom att man vidga möjligheterna vilka sammankopplas med krav på eget ansvar?  
 
Var finns kreaviteten istället för att fösa in över 1 miljon arbetsföra människor i olika åtgärder som leder till uppgivenhet och social förtvivlan?  
Den svenska kollektivtrafiken är ett bra exempel på där egenintressen går före det allmänna, där varje form av fri företagsamhet kuvas till verkställighet istället för uppmuntran och innovation. Ett system där skattesubventionerade verksamheter har fördelar framför privata. Ett system som slukar onödiga miljarder som behövs inom en sjukvård i kris, ett vårdsystem i kris, till ett pensionssystem som urholkas. Polisen som inte klara av att skydda medborgarna, en lista som kan göras lång men förtigs av de styrande som en tillfällighet på grund av rådande lågkonjunktur i världen, är det så?  
 
Inget kan väl vara mera felaktig, ett system som redan sysselsätter 70 % av det arbetsföra folket i det offentliga samtidigt som alltfler företag lämnar Sverige i princip ett SAAB i Trollhättan var tredje månad, något som pågått under flera år.  
Kräver inte fler in i det offentliga utan krävs det åtgärder som befria landet från en alltmer stramande tvångströja, och dit hör kollektivtrafiken som slukar en så stor del av statsbudgeten till improduktivitet.  
När i princip 15 landstingsägda verksamheter styr hela Sverige genom att administrera en improduktiv kollektivtrafik finns det inget utrymme för en förändring utan att politikerna får tillräcklig med underlag för ett systemskifte oaktat politisk tillhörighet.  
Detta borde inte vara någon märkvärdig reform att privatisera en bransch som ALDRIG i första skedet skulle tillåtits att landstingiseras.  
 
Slöseriet med skattemedlen för en överviktig och felstrukturerat kollektivtrafik straffa samtliga i samhället även de som inte utnyttjar den. Att fortsätta med att satsa miljarder i investeringskapital i statliga, landstings eller kommunalt ägda bolag med den befintliga politiska konstruktionen kan inte öka sin produktivitet den istället arbetar kontraproduktiv. Paradoxalt ökar underskotten ju fler som använder sig av utbudet, borde insikten finnas att något är helt fel.  
 
En kollektivtrafik som enbart kan hållas igång med bidrag är en samhällsekonomisk fara och går ut över verksamheter som alla för eller senare måste ta i anspråk, exempelvis sjukvården.  
 
Det är din skyldighet som medborgare att ha detta i åtanke, det är din skyldighet att informera riksdagsmännen och dina lokala politiker om det privata alternativet. Det är din plikt som medborgare att medverka till att västvärldens högsta statsskuld per capita kan amortiseras istället som nu att nettoskuldsättningen ytterligare ökar för varje år och därmed minskar utrymmet ytterligare att finansiera den sociala vården framledes.  
 
Att privatisera kollektivtrafiken skulle utlösa en ekonomisk dominoeffekt som skulle ha långtgående positiva effekter samtidigt samhällsnyttan skulle öka i konkurrens där idag otänkbara lösningar skulle bli alldagliga, en förbättring i tätort som glesbyggd.  
 
Om man skulle försöka sig på att vilja karakterisera folket som slutat upp som försvarare av dagens kollektivtrafik med följande epitet, svika, fusk, korruption, kris, förfall, förstörelse, misslyckanden, hyckleri, inkompetens, osäker, lögn, ömklig, släpphänt, ytlig, förrädare. Du får själv välja vad som passa bäst.  
 
Det svenska samhället bygger på föreningslivet som få andra, en röst gör sig enbart hörd ifall det sker genom en organisation, det finns undantag, detta Newsletter är ett sådant eller också kallat för Blogg i nya Cyberspråket, med fler läsare än vad de flesta organisationer når ut till.  
Även om det sker långsamt är en förändring med kunskap och visdom på gång, men likaväl är kollektivism ett fundament i det svenska politiska livet.  
Den svenska kollektivtrafiken är organiserad genom diverse föreningar, där inte helt förvånande föreningen som betalas med skattemedel samtidigt är den som bevakar privilegiet för kompisskapet mot en fri konkurrens, är den som dominera och diktera den enda sanningen.  
Den privata näringen är organiserad genom BR, i vilken förening idag finns ur ekonomisk aspekt ett antal medlemmar som totalt dominera föreningen, respekten för det stora antalet små företagare finns inte. BR är ett gott exempel på när allt har gått fel, var finns humankapitalet i en tid när det är viktigare än någonsin? När den verkställande ledning förenat sig med dem som förespråkar totalitet där man frenetisk sysselsätter sig med cykelställfrågor, sila myggen och sväljer kameler. Behöver man då ett ryggdunkande BR när SLTF redan har monopol och BR ledningen bara svansar med? Eller är det dags att hitta en annan föreningsform som med siffror och övertygande argument kan få politikerna inse att det finns alternativ? Som spara in miljarder vilka skriande behövs på annat håll?  
 
Ett framtida Sverige kräver inte enbart en förnyelse inom kollektivtrafiken utan hela samhället kräver en översyn och anpassning, det gör för övrigt alla samhällen och i lika hög grad företagen i en allt snabbare utveckling inte minst tack vare informationstekniken. En förnyad känsla av gemenskap, en stark känsla av ömsesidiga förpliktelser, och övertygelsen att vi inte kan ägna oss åt våra enskilda intressen utan att ta hänsyn till våra medmänniskors behov.  
 
Om vi vill bibehålla drömmen levande att vi skall tillhöra världens främsta länder i välstånd och social omvårdnad, måste vi acceptera nya regler för framgångsrikt ekonomisk politik. Tillåta friheten och respekten för den enskilde att själv ta ett ansvar vilket inkludera att låta alla som kan och vill utveckla egna företag, inom alla branscher.  
 
Eller är det så enkelt som ”att alla är för förändringar i största allmänhet men emot det i specifika fall, när de själva måste förändra sig”? Är detta som det ytterst handlar om, oviljan att privatisera kollektivtrafiken?  
 
Med detta önskar jag mina läsare, som har blivit ännu fler ett Gott Nytt år!  
 
Eder tillgivne  
 
Toni Schönfelder  
 
 
PS  
Kom ihåg !  
Har du någon du vill skall få ta del av mina Newsletter så är det bara att lägga till dennes e-mail adress på länken ovan.  

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.