Jag har emottagit många mail från Bussägare, från dem som finns nära branschen, under en lång tid där man ifrågasätter sitt medlemsskap i Bussbranchens Förening (BR).
Jag läste nyligen att man i Danmark har samma bekymmer och startat upp en ny förening eftersom den "gamle" är auktoritär, förstenad och driver enbart snäva egen intressen som gynnar dem som sitter i styrelsen.

Inget nytt kan tyckas, det har dylika förbund gjort i årtionden! Enda skillanden tycks vara att danskarna har tagit tag i problemet och startat något nytt som säkerligen båda föreningar kommer tjäna på och i förlängningen också den resande allmänheten.

Det finns dock en vital skillnad mellan Sverige och Danmark.

I Sverige är friheten att tala och att framföra sina synpunkter hotad om man har oförskämdheten att ifråga sätta monopolet.
Och i takt med att munnen sys igen läggs även rep runt våra hjärtan.

Auktoritärt maktutövande är ett attentat mot frihetens sanna väsen, som inte handlar om ekonomi utan om friheten, den enskilda människans frihet och det absoluta försvaret av denna frihet.
I bussbranschen har det smygit in sedan en lång tid tillbaks ett auktoritärt maktutövande som ytterst utgår ifrån Länsbolagens chefer som allt oftare hotar dom små aktörerna till förmån för de större bolagen.
Många ( jag känner ingen) av Länsbolagens chefer lyckas med att sätta i gång en hållbar process av ekonomisk, social och politisk modernisering, som kan leda till utvecklade och stabila öppna relationer, en kostnadseffektiv trafik till förmån för kunderna som inte skall förväntas betala 2 gånger, direkt och via skattsedeln. Hade man lyckats, skulle flykten av förare till bussarna, pendeltågen aldrig inträffat. Vem är det som syna och rannsakar? Istället läser och hör vi förljugna agrument, söka hjälp hos Näringsministern eller som det heter i nysvenska flumspråket, vi måste odla kontakterna.
Varför skall en minister medverka till former för att ordna fram personal till kollektiv trafikbranschen? Vem har skrämt bort dem i första ledet?

Vill man detta?
Svaret är enkelt och klassiskt – det handlar inte om brist på kloka idéer eller bra reformprogram utan om att skapa regler och system som gör den egna (tjänstemannens) situationen ohotad. Tillit och utveckla system som spar pengar till skattebetalaren är ointressanta, därför skall alla hotas eller förgöras som för fram en avvikande tanke .
Moralen, dygderna, att kunna närma sig en chef på ett länsbolag utan att darra, att inte styras av eliter som beter sig som banditer mot sin egen befolkning, det finns inte.

Det handlar om alla dessa osynliga värden, det kapital av tillit och civilisation, som bara blir riktigt synligt när det inte längre finns. Sverige är på god väg i denna utveckling, det smyger på.

Men en ännu farligare företeelse – blundandet för eller rent av rättfärdigandet av auktoritära och andra eller allmänt tvivelaktiga metoder med vilka Länsbolagscheferna ohotade i sin auktoritet, tolkningsföreträde missbrukar sitt inflytande dagligen – om inte den enda, den enda rätta vägen enligt dem själva, som bestäms i slutna rum. Maktens arrogans. Summan av detta är stagnation, explosion i kostnaderna att bedriva kollektivtrafik, massflykt av dom som bär upp kollektivtrafiken ytterst, förarna av alla slag, administrationer som belastas med befattningar som inte skall finnas men vilka finns och måste betalas av skattebetalaren. Facket som hyllar stelbenthet och motarbeta varje form av förnyelse.

Länsbolagens och fackets maffiavälde och kraft som finns, lever visserligen under ständigt nya ekonomiska tryck från politikerna som måste spara då skattepengarna sedan länge inte räcker till, men samtidigt inte rår över en nödvändig förändring då den skulle hota den egna politiska existensen som från politik av idelogisk övertygelse förbytts till en arbetsplats betalt av det allmänna . Varför den politiska kraften är beredd att inte se, eller överse med, mycket av det som så småningom kommer att leda till länsbolagens och kanske i värsta fall landets ekonomiska sammanbrott.

Långvarigt auktoritärt maktutövande är ett attentat mot den fria världen, innovationer, utveckling, som inte enbart handlar om ekonomin utan om friheten, människans frihet, företagarens frihet att utveckla och vara inspirerad och det absoluta försvaret av denna frihet.

Frihet är säkert det bästa ting.

Varför sker det en explosiv utveckling i Data branschen,vidare inom flyget som påverka oss alla dagligen medans markbundna kollektivtransporter som i lika hög grad påverka individen lever kvar i ett system från monopolets svarttaste tid? Varför dras intellektuella människor till alla andra branscher och förmodligen inte en enda till kollektivtrafiken?
Vilka är det som svansar runt på kongresser, möten, konferenser, resor ut i världen, dom Intellektuella, utvecklande i branschen eller lydmänniskorna som klamra sig fast i den stol man erövrat?
Varje gång ett Länsbolag erhåller nya fräscha bidrag ökar risken att resultatet sjunker ytterligare. Orsaken till detta är att ledningens fokus på företagets affärer försvinner, om den någonsin ens funnits. Det blir helt enkelt inte lika viktigt att sköta kunderna. Pengarna bränner hål i fickan, trots att det kallas investeringar i kollektivtrafiken. En ny studieresa med politikerna i styrelsen, facket och andra som skall belönas för sin lydighet har per automatik en större prioritet.
Tanken flyr snabbt till forna länder med snarlikna system och auktoriter, ex DDR, Sovjet m.fl.

Den som sätter sig över mig, som bossar och bestämmer, hotar mig. Den majoritet av chefer och politiker som skyddar mig från alla faror stjäl min livslust. Det krävs ett mått av civilkurage så också i en bransch som kollektivtrafiken.

Civilkurage är så mycket mer. Det är att offra något av sig själv, att riskera något, för att stötta en idé eller en annan människa. Den man som blev mördad när han försökte stoppa en bankrånare hade civilkurage. Den man som blev nedslagen när han röt till mot några graffitimålande ungdomar hade civilkurage. De båda männen hade respekten för äganderätten i ryggen.Vem har detta inom kollektivtrafiken? En annan som vågade var "Pukas" i papplådan på Sergels Torg, De vågade.
Tyvärr vann de inte.

Att fler låter bli att vittna mot brottslingar förklaras med att samhället blir mer egoistiskt präglat, där andras väl och ve är mindre viktigt. Kanske är det så. Om vi lever i en värld som invaggar oss i tron att alla är snälla och trevliga, som stänger det onda ute, då är det svårt att känna empati. I stället slutar vi bry oss. Vi blir känslolösa. Varför bry sig om någon annan när det inte verkar behövas? eller när skattebetalaren ändå får betala?


Det är märkligt. Till och med i sagorna finns det ondska. Barn förväntas klara av det. Varför skulle inte vuxna också göra det? Varför kan man inte diskutera en nedläggning av Länsbolagen som efter dryga 20 år visat sig att inget blir bättre, men väl kostsammare och en förvaltning som saknar motstycke. Där varje besparad skattekrona kan gå till sjuk och äldrevården samt skolan? Varför behövs 3000 administratörer i SL? Varför behövs det 10.000 i hela Landet? Vad ägnar sig BR åt som är bra för medlemmarna?


Frihet är den bästa vägen till det äkta samhället, det som har ett dunkande hjärta. Om vi människor får göra våra egna misstag, trampa i våra egna klaver och trassla in oss i våra egna nystan, då kommer vi också att få förståelse för oss själva och andra.

Men friheten att tala och skriva är hotad i Sverige. Och i takt med att munnen sys igen, stänger man en dörr till förnyelse.

När nu t.o.m brevbärarna skonar oss från reklam från nationaldemokraterna tror de att de gör oss en tjänst. Men i själva verket stjäl de våra känslor. Jag hade gärna fått reklam från rasisterna, så att jag hade fått bli skitförbannad, rädd och ledsen. Så att jag hade fått något att diskutera med andra. Att skälla på. Att ta ställning till. Inte bara att blir förbannad på Länsbolagen och ett sjukt system!

Den som aldrig har fått chansen att se, kan heller inte känna varken bu eller bä. En person som skyddas från porr, chattar med fula gubbar och broschyrer från nassar blir tom inuti. Ilskan tonas ned. Glädjen tonar bort. Kvar blir aggressioner över att ingen har satt på kaffe i fikarummet eller att det står en bil taskigt parkerad vid en hållplats. Världen blir så begränsad. Tanken blir så tunn.

Jag vill känna. Jag vill vara fri. Jag vill hata och älska och vara människa.

Eller ta yttrandefriheten som finns till för att skydda inopportuna tankegångar och kunskapsutbyte människor emellan, att chattra med dem som har klara tankegångar om ett liv efter Länsbolagen, som faktisk kommer.

Dessutom är det så att yttrandefriheten skyddar varje enskild människas rätt att uttrycka saker som majoriteten mycket väl kan finna upprörande eller ledsamt. En rättighetskatalog härledd ur förmågan till lidande skulle inte kunna tillåta vare sig frivillig social samvaro eller yttrandefrihet.

Det är detta omvandlande av rättigheter till ensidiga restriktioner och underordnande av en grupp under andra, som förstör rättighetsbegreppet och sätter mänskliga friheter i fara.
Bussbranschen (BR) eller Länsbolagen med sina chefer uppfyller dessa kriterier, hota den fria debatten inifrån, ifrågasättandet! Att vissa ledare öppet meddelar en bojkott av den Branschtidning som skriver saker som kan uppfattas som kritik, även om den är alldeles så liten, är en fattigdoms förklaring. Det är i princip fullständigt skit ointressant vad dessa herrar läser eller inte, det är faktiskt deras frihet, men när man använder en branschorganisation för snikna egen intressen, försöker kuva kritik, då har man förverkat sitt mandat och sitt förtroende, bäste Claes Olofsson (BR) och andra gelikar.

Utifrån dessa insikter skulle debatten kring Länsbolagens val och förhållningssätt till andra former att utföra kollektivtrafik kunna bli givande. Hur kan vi exempelvis som konsumenter påverka de kort och långväga transporterna, och varför ska människor som inte reser med tåg,buss,spårvagn tvingas betala för miljardsubventioner åt Länsbolagens och SJ:s inkompetens? Varför skall flygets passagerare ensidigt Xsubventionera svensk kollektivtrafik?

Jag bara undrar?

Soliga fundersamma hälsningar

Toni Schönfelder

faxless cash advance faxless cash advance

faxless cash advance faxless cash>

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.