Bäste läsare,  
 
Förra veckan var TUR 2004 mässan där jag tog över 150 bilder, klicka och kolla in.  
http://www.toni-schonfelder.com/tur2004/  
 
Varje bild är klickbar som förstoras så att den fyller din bildskärm.  
 
================================  
 
 
1) Resume av TUR mässan  
 
2) Miljonbidrag till de mest meningslösa projekt är vardag i en statsapparat som använder anslagsfinansiering för att befästa sina positioner. Korruptionen håller ihop det svenska samhällssystemet.  
 
3) ALLA TALAR OM VÄTGAS Bränslecellen  
av Olof Tegström  
 
 
4) Från Grönköping kommer en dagsfärsk satir!  
Lars Ohly du är knappast den förste som knullat fram dig...  
 
5) När ingen agera så tar dom fina cheferna och flyttar fram positionerna och hyllas som hjältar  
 
6) Utslätade argument går inte hem hos byråkraterna i EU.  
 
 
===============================  
 
 
1)  
 
Det har skrivits en hel del efter årets TUR mässa, fler besökare på fackdagarna är inte samma sak som om branschen återhämtat sig.  
Lördag och söndag då får dom komma in som till slut betalar kalaset, allmänheten! Var enligt samstämmiga informationer fler än förra året och det kändes i luften att fler skulle ut och resa.  
 
Däremot inte ett spår av att hela rese och transportbranschen befinner sig i den största omvandling sedan 50 talet. Flaggbolagen inom flyget som gråter krokodiltårar då allt fler väljer att resa med lågprisflyget, charterns snara död är naturligtvis överdriven men en betydlig mindre kostym och till destinationer dit inte lågprisflyget flyger till torde vara deras överlevnadschans.  
 
På busstorget var det hög stämning med många nya och gamla ansikten. Att man skulle få se Christer Fridell som bussnasare är nog mer än vad man kunde förvänta sig.  
Vad ett VD:skap för Scania Bussar Sverige innebär förstår jag i vart fall inte om man inte samtidigt kan få ett ansvar för en bättre kvalitet och teknikutveckling.  
 
Volvo var på plats med sin BR 12 bakmonterade liggande motor med en Drögmöller kaross, den såg stadig ut och erbjuder allt vad Volvo under årtionden missat med sin envishet att köra omkring med B10M. Utanför entrén till mässan stod Säfflebussen med en Volvo som drivkälla där man utnyttjade ytorna med enkla raka budskap 10ggr per dag till Oslo och Köpenhamn! Berlin, Stockholm och många fler destinationer.  
EvoBus med en mindre variant av en Merca såg ganska oengagerade ut.  
Neoman med MAN som en Swebus Express och Neoplan med en halvmesyr till konferensbuss där mellanrummet mellan stolarna mer påminner om en skräckresa på ett charterplan, lär man sig aldrig?  
 
Sveriges längsta busslinje, Haparanda till Stockholm som Tapanis kör fanns på plats med där man delade ut vykortsinformation enkelt och effektivt!  
 
GDG:s 20 åriga Excecutive bussar med läder fåtöljer är nu till SALU med vilka Interbus alltjämt far runt med!  
 
Swebus efter åtskilliga förlustår har erhållit av Amerikanska Pensionsfonder 1 miljard kronor i lån via sitt moderbolag i Oslo. Till slut fanns det inte pengar till någonting och en försäljning av Interbus och Swebus Express är skjuten på framtiden, som en av flera säkerheter för miljard lånet?  
 
Den största floppen på Busstorget var nog de ambitiösa debattprogrammen, där stod Swebus generalen tillsammans med flygets generalsekreterare och skulle debattera lågpris flygets påverkan av Expressbusstrafiken.  
Svaret var givet, vi märker inget, nehejdu, klart att man inte vet nåt när lågprisflyget gått igång samtidigt som debatten tog plats.  
 
Men man borde ha känt till ifall man hade minsta kunskap om trafik, den kundkatogori som använder sig av Expressbusstrafiken mellan Götet och Stockholm / Malmö snabbt byter till lågprisflyget så länge det finns priser på flyget som lär slå ut ett eller två flygbolag snart. SJ som förde en motsvarande debatt på en annan scen med flyget ville samarbeta utan att fatta att det innebär Kartell, å andra sidan vem bryr sig?  
 
Busstorget har sitt rätta element i så länge det är tjim och tjo med ett glas i goda vänners lag.  
Ölvemark bidrog med kul underhållning från sin monter när spårvägens jam orkester hade paus.  
Orkestern spelade mest musik för diggare som var fel på plats, fel mot musikerna som ställde upp och fel mot dem som förväntades att lyssna.  
 
Saken är klar att debatter med innehåll eller turistpresentationer inte funkar så länge baren är öppen!  
Och det var den från morgon till kväll så även torsdag kväll avfirades utan ett enda bråk mellan överförfriskade konkurrerande bussägare!  
 
Runt Busstorget hade ett antal arrangörer befäst sin ställning, FO resor, Zander där det var fulla hus dagarna lång, Nybergsbuss, kul med en arrangör och bussägare från inlandet vågar visa upp sig, Bröderna Ölvemark fullt upp som också firade jubileum, Resekonsulterna där personalen hade fullt upp och många fler. Det gick livligt till och lite vid sidan om kom Tidningen Resor och Trafik där Ulo, Gunilla tog emot många intresserade läsare.  
 
Bussbranschen och bussresearrangörerna har sin framtid det är alldeles klart, varför man är så blyg i sin framtoning förstår jag inte.  
Bussresor kommer alltid att finnas, det jag saknar är ett utbud av resor med olika standarder som konkurrensmedel, varför är alla saluförda resor så förbaskad snarlika?  
 
Samtidigt som det är glada miner inne på mässan far inte mindre än 8 lapplisor runt mässan och skriver böteslappar för fulla muggar, Välkommen till Göteborg!  
Polisen passade på att visa upp sig genom en olaglig miljökontroll på bussar, men sådant berör inte BR, eller? Välkommen till Göteborg och verkligheten!  
 
Nu är det påsk vecka och alla har förmodligen fullt upp, varför nedanstående artikel passar väl in där alla blir korrupta vilket systemet bygger på, kollektivtrafiken inte undantagen.  
 
===========================  
 
2)  
 
Miljonbidrag till de mest meningslösa projekt är vardag i en statsapparat som använder anslagsfinansiering för att befästa sina positioner.  
 
Den svenska kollektivtrafiken erhåller varje år ca 100 miljoner till forskning där ett 40 tal konsulter prostituerar sig. Okunniga politiker i länshuvudmännen som inte kan ta ett enda beslut utan att man måste tillsätta en utredning, i företagsledningen sitter nickedockor för vilka är första prioritet att sitta kvar och suga ut så mycket som möjligt, varför man låter konsulter utreda, innan denne gör det har han noga tagit reda på vad man förväntar sig för svar i utredningen. Kort sagt: studier och utvärderingar genererar nya studier och nya utvärderingar. Jag kommer bara på ett enda svar, likheten med Sovjet är slående!  
I detta system slirar BR och tror sig genom att fungera som maktens megafon dra ute egna fördelar för en sjuk verksamhet, inte vad som är bra för merparten av medlemmarna utan egna snäva egenintressen som stöttas av ett par chefer från storbolagen som själva sitter fast i systemet.  
Korruptionen har tusen fasetter, bussbranschen är en del av ett för landet katastrofalt system vilket du kan läsa om och sedan ställa dig frågan, varför jag med i BR? Ge mig ett bra svar vilket jag gärna publicera.  
 
Ett allmänt intryck är att politikerna blivit mer intresserade av att sprätta ut riktade bidrag i miljonklassen än att ägna energi åt tunga systembundna utgifter som sjukersättning och utbildning. Alla anpassar sig efter politikens nyckfulla och korrumperande beteende – från minsta förening till hela forskarvärlden.  
I december i fjol meddelade regeringen att förre utrikesministern Hans Blix (fp) och den nyss avpolleterade bistånds- och migrationsministern Jan O Karlsson (s) skulle leda var sin internationell kommission, Blix en – som det hette – oberoende och fristående kommission om massförstörelsevapen med kontor på UD i Stockholm och Karlsson en global kommission om migration med säte i Génève.  
 
Enligt den nya migrationsministern Barbro Holmberg skulle Karlssons kommission ”identifiera och analysera nuvarande internationell migrationspolicy och ge rekommendationer i migrationsfrågor” medan utrikesministern Laila Freiwalds sade sig vara övertygad om att ”Blix goda ledarskap… skall bidra till att blåsa nytt liv i det globala arbetet mot massförstörelsevapen.”  
Att ytterligare två svenskar kallas till prestigefyllda internationella uppdrag kan tyckas hedrande, men här som i andra fall (exempelvis Palmekommissionen om kalla kriget och Carlssonkommissionen om FN:s organisation) beror det – helt eller delvis – på att regeringen ställer upp med reda pengar: Sverige ensam finansiär av Hans Blix kommission och tillsammans med Schweiz huvudfinansiär av Jan O Karlssons. Regeringar i andra länder sägs ha uttalat intresse för att stödja båda kommissionerna, men än så länge enbart moraliskt. Ingen har utlovat några pengar.  
I fallet Blix är också initiativet helsvenskt medan migrationskommissionen sägs vara ett önskemål från FN-chefen Kofi Annan som Sverige och Schweiz enats om att expediera. I Blix kommission betalar UD lönekostnaderna för generalsekreteraren Henrik Salander och ytterligare två medarbetare, medan migrationskommissionen sköts av schweizaren Rolf K Jenny tillsammans med sex tjänstemän. Den enda svensken blir Åsa Carlander, departementssekreterare på UD:s enhet för migration och asylpolitik.  
Som ordförande får Hans Blix 40 000 kronor per månad ovanpå sin svenska ambassadörspension från UD (12 000 kronor före skatt) och sin obeskattade pension från FN-systemet, medan motsvarande kostnader i migrationskommissionen är mer oklara. I ett e-brev skriver den verkställande chefen Rolf K Jenny att Kofi Annan har utnämnt Karlsson och övriga kommissionärer som personliga företrädare (ad personam), att de inte förutser sig få någon ersättning (perceive no remuneration) och att direkta kostnader i samband med kommissionens arbete (resor, hotell etc) ersätts (are covered under the budget of the Commission).  
 
För internationella organ under FN-flagg finns dock ingen skyldighet att redovisa anställdas och kommissionsledamöters löner, ersättning, traktamenten och sammanträdesarvoden och där utgår heller ingen skatt på någondera inkomsten. Det är ett allmänt accepterat priviligiesystem och bidrog rimligen till att också Olof Palmes och Ingvar Carlssons kommissioner på sin tid hamnade i Wien respektive Génève.  
De små posternas tyranni  
Prislappen för svensk del på de två kommissionerna – tretton miljoner kronor för massförstörelsevapnen och åtta för migrationen – är naturligtvis en nullitet i de offentliga budgetarna, knappt märkbara kostnadsposter bland de 1 200 miljarder skattekronor som varje år passerar genom politikernas händer i stat, kommun och landsting. Sett ur den enskilde skattebetalarens synvinkel är summorna däremot hisnande stora, de motsvarar vad två genomsnittligt avlönade och heltidsarbetande svenskar tjänar under 40 år i arbetslivet före skatt och inklusive arbetsgivaravgifter.  
 
Sett till skattekvoten på drygt 50 procent kan man säga att fyra heltidsarbetande personer ålags att ägna hela sitt arbetsliv åt att finansiera dessa två kommissioner, alternativt att skatteintäkterna under ett år från 160 fulltidsarbetande personer tas i anspråk för att betala löner, resor, hotell, hyror, datorer, traktamenten etc åt kommissionsledamöterna och deras anställda tjänstemän.  
 
Denna enkla matematik är kanske inte så meningsfull att tillämpa på tunga systembundna utgifter som sjukersättning och utbildning, men ger i gengäld relief åt alla de smärre utgifter som politikerna tycker sig ha råd med. Allt som spenderas i den offentliga sektorn är inkomster från andras arbete, pengar som vi alla – åtminstone i teorin – förutsätts avstå från till gagn för allas gemensamma bästa men som i politiken alltmer kommit att uppfattas som en fri nyttighet.  
Några tiotals miljoner hit…  
Med dagens skattenivåer blir intäkterna så stora att proportionerna fördunklas, tjänstemän och politiker ser ingen relation mellan de summor de hanterar och deras ursprung i var och en av de individer som både arbetat ihop dem och lämnat dem ifrån sig. Några tiotal miljoner här och några hundra där framstår som pengar i marginalen, lekpengar till tämligen fritt förfogande.  
Därför har heller ingen hört vare sig valda politiker eller tjänstemän fråga hur många personers heltidsarbete som åtgår när de skyfflar över en miljon till någon närstående organisation för en ny försöksverksamhet bland vräkningshotade hyresgäster. Eller när de säger okej till ännu en samhällsvetenskaplig studie av skolbarn med trassliga hemförhållanden. Eller när de bifaller en förlängning av ett projekt för invandrarnas integrering i arbetslivet i samarbete med skolan, arbetsförmedlingen, Komvux och en referensgrupp av doktorander i pedagogik. Meddelanden om sådana punktinsatser på alla möjliga områden rinner i en både jämn och strid ström från de politiska kanslierna på varje nivå i systemet, alla burna av sina föregivna goda ändamål men också mycket kostsamma om de skulle summeras ihop.  
Det har emellertid aldrig gjorts, alla dessa tusentals småposter ligger nu som förr begravda inuti budgetarna och därför vet vi heller inte om de vuxit i antal och i kostnader. Ett allmänt intryck är att politikerna blivit mer intresserade av att sprätta ut sådana riktade bidrag och att vi just därför också fått en rad organisationer och institutioner som dels lever i symbios med det politiska systemet, dels leds av personer som likt entreprenörer hittat sin försörjningsnisch i flödet av projekt- och bidragspengar.  
 
Dit hör gamla folkrörelser, dit hör nya opinionsbildande organisationer som Epcat och Kvinnoforum, dit hör freds-, solidaritets- och miljöorganisationer, dit hör friskvårds-, ohälso- och näringslivskonsulenter, dit hör samhällsvetenskapliga och pedagogiska institutioner på universitet och högskolor och dit hör kommunalt anställda projektentreprenörer som med stor framgång vaskar pengar i både den egna kommunen, i regeringskansliet och i EU:s många så kallade målområden för regionala och lokala insatser.  
 
Några bidragsprojekt ur högen  
Här är några aktuella exempel från veckorna kring årsskiftet:  
 
Projektet Kraftcentrum i Strömsund har fått 2,5 miljoner av regeringen för att ”ta vara på kraften (hos den enskilde) och skapa en vilja till lärande” bland kommuninnevånarna.  
Miljödepartementet vill ge miljöorganisationer tolv miljoner kronor under fyra år för att de skall ”kunna behandla förvaringen av kärnavfall på ett seriöst sätt”.  
Regeringen fördelar varje år via biståndsmyndigheten Sida cirka 100 miljoner till så kallade ideella organisationer för särskilda informationsinsatser till svenska medborgare och skattebetalare. Villkoret? Jo, att de arbetar för att minska fattigdomen i världen. Lika mycket delas ut till forskning om frågor – som det heter – ”av relevans för de biståndspolitiska huvudmålen”. Dit hör bland andra ”respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning, jämställdhet mellan kvinnor och män, hållbart utnyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön, ekonomisk tillväxt och globala gemensamma nyttigheter”.  
 
Folkets hus-rörelsen har fått 1,3 miljoner kronor för ett ”utvecklingsprojekt för lokal samverkan mellan samlingslokalhållande föreningar och kommuner”. Syftet? Jo, att ”stärka den demokratiska infrastrukturen och utveckla nya former för engagemang i och organisering av demokratiskt arbete”.  
Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje har slutit så kallade utvecklingsavtal med regeringen om projektet Storstadssatsningen och har sedan 1999 tilldelats 2.1 miljarder (obs miljarder) kronor för att motverka segregation och skapa en positiv utveckling i invandrartäta områden.  
 
Arbetet sägs bygga på ”de centrala metoderna underifrånperspektiv, samverkan, långsiktighet, målstyrning och utvärdering”, vilket i sin tur innebär att de bidragsfinansierade projekten efterhand ”ska inordnas i ordinarie strukturer”.  
 
Inför årets EU-val har nu de sju kommunerna fått ytterligare elva miljoner kronor för att göra en särskild demokratisatsning bland ungdomsväljare i åldern 18-23 år tillsammans med Myndigheten för skolutveckling och Ungdomsstyrelsen. Enligt regeringens direktiv ska projektet dels ”uppmuntra ungdomarna att rösta” genom särskilda aktiviteter i skolorna, dels ”öka kunskapen och intresset för hur man som ung EU-medborgare kan delta i och påverka EU-politikens utformning”.  
På temat ”Lokal naturvård i partnerskap” har Miljödepartementet avsatt 300 miljoner kronor under de kommande tre åren för projektbidrag till kommuner, frilufts-, naturvårds- och brukarorganisationer samt till markägare och myndigheter.  
 
I Västernorrlands län har kommuner och landsting tillsammans pytsat in 950 000 kronor i projektet ”Barbros Hage”. Med inspiration från konsulten Barbro Dahlbom Halls böcker skall projektledaren försöka vitalisera arbetslivet och öka andelen kvinnor på ledande poster i länet.  
Utvecklingsnämnden i Region Skåne har förlängt det fyra år gamla projektet Regional matkultur i ytterligare ett år med ett anslag på 300 000 kronor. Genom att stimulera regionens restauranger ”att visa upp den regionala maten blir konsumenterna mer medvetna om vad som produceras och kvaliteten på produkterna”, heter det. Samtidigt bidrar också Region Skåne med 750 000 kronor till en ny Wallander-film i syfte att ”etablera en dynamisk och fungerande professionell filmbransch som kan ge både nya arbetstillfällen och inkomster till Skåne”.  
Regeringen har gett Diskrimeringsombudsmannen (DO) ett extra anslag på 500 000 kronor för att i nära samarbete med romska grupper genomföra ”informations- och utbildningsinsatser om den nya diskrimineringslagstiftningen”.  
 
En särskild informationskampanj i grundskolans högstadium om samerna ska öka elevernas ”kunskap om vår urbefolkning… och inspirera till diskussioner kring samer och samisk kultur ute i skolorna”, heter det i meddelandet om just denna satsning. Storleken på anslaget beslutas senare.  
 
Regeringens särskilda satsning mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering gick sent i fjol höstas in i slutfasen när 60 projektledare avrapporterade drygt hälften av projekten. Ytterligare tjugo återstår innan hela projektet, med namnet ”Arm i arm”, förbrukat de anslagna 30 miljonerna.  
Verket för innovationssystem (Vinnova) har fått regeringens uppdrag att de kommande tre åren genomföra ett forsknings- och utvecklingsprogram för att förebygga ohälsa på arbetsplatserna. Tanken är att ”utveckla metoder och modeller för samverkan mellan flera arbetsgivare… i syfte att åstadkomma ökad hälsa genom förebyggande och rehabiliterande åtgärder”. Hur mycket denna upphandling av forskartjänster får kosta är dock ännu inte redovisat. Samma inriktning har EU:s projekt Växtkraft Mål3, som i annonser i både dagstidningar och fackpress försökt locka fram projektansökningar: ”Hos oss kan ni söka pengar som är vikta till företag och organisationer som har bra idéer om hur man kan bidra till arbetslösa får arbete och att vi får ökad jämställdhet i arbetslivet”, lyder annonstexten. Jo, det står ”vikta till”, inte ”vikta för”.  
 
”Flicka – om drömmar och verklighet och rätten att bara vara” heter ett färskt projekt i socialdepartementet som vänder sig till föreningar och ska finansieras med ett ännu okänt antal miljoner från allmänna arvsfonden. Med en buss som turnerar på skolorna runt om i landet utlovas projektet bli ”en mobil och levande mötesplats för flickor och pojkar mellan tio och fjorton år”. Projektledaren Sara Damber är en veteran i branschen med både projekten Friends och Tillsammans på meritlistan.  
Investerings- och tillväxtbefrämjande projekt finns numera hur många som helst, exempelvis de nära 1,2 miljarder som nyligen delades ut till länsstyrelser, landsting, kommuner och så kallade samverkansorgan i länen för – som det hette – ”åtgärder inom den regionala utvecklingspolitiken”. Enligt utredningen ”Företagsutveckling på regional nivå” (SOU 2202:10) fanns 250 projektorganisationer för företagsutveckling enbart i Norrlands inland och de lär inte har blivit färre under de gångna två åren.  
 
En är helstatlig, heter Invest in Sweden Agency (ISA) och förbrukar omkring 100 miljoner kronor per år, men fick vid årsskiftet ett tilläggsanslag på knappt 1.5 miljoner kronor för att driva ”fortsatt försöksverksamhet med regionala investeringsfrämjare i Kalmar, Jämtlands och Skåne län samt för start av sådan verksamhet i två nya län”. Till detta ska läggas alla kommunala tillväxtbefrämjare, en del fast anställda och en del projektfinansierade.  
 
I Hallstahammar delar kommunen, länsstyrelsen och EU:s strukturfonder på notan för projektet ”På väg in”, en satsning på att – vad annars? – skapa branschkluster bland de lokala företagen. Kluster är modeordet för dagen i tillväxtbranschen och drömmar om lokala kluster försörjer en hel hoper konsulter – eller konsulenter som de gärna kallar sig i den offentliga sektorn.  
Vad fick vi för pengarna?  
Alla dessa inhemska och hemvävda projekt har en sak gemensam med de mer prestigefyllda och storslaget anlagda kommissionerna om migration och massförstörelsevapen, nämligen svårigheten att i efterhand veta vad man egentligen får för pengarna och vad som i vilket fall skulle ha gjorts om inte projektpengarna runnit in. Ett sådant exempel är att Storstadssatsningen spenderat pengar på att förbättra gatubelysningen i bostadsområdena, något som de flesta nog skulle uppfatta som ett ansvar för kommunerna själva och deras fastighetsbolag.  
 
Utvärderingar görs visserligen regelbundet, men mest för att läggas till protokollet. De kritiska rösterna är få och att de dessutom saknar betydelse kan illustreras av regeringens Östersjöprojekt, en satsning som statsminister Göran Persson själv velat personifiera och som därför har sitt kontor på hans egen statsrådsberedning. Att utvärderingen för ovanlighetens skull kunde visa att den första utbetalade miljarden missat de flesta av sina mål, hindrade honom inte från att pytsa in ytterligare en miljard kronor.  
Uppfinna hjulet på nytt  
Sannolikheten för att både kommissionerna och de flesta projekt uppfinner hjulet på nytt är följaktligen långt större än att de producerar ny kunskap, nya insikter och nya underlag för politisk agerande. Hans Blix och Jan O Karlssons kommissioner må behandla Mycket Stora och För Mänsklighetens Framtid Avgörande Frågor, men det har skett förrr och lär snart ske igen. De producerar var sitt betänkande och publicerar diverse bilagor som därefter läggs till handlingarna, lästa av ingen utom de närmast berörda. Ingenting är så bortglömt som gårdagens kommissioner och gårdagens projekt.  
 
Det behöver inte bero på att kommissionerna gör ett dåligt jobb, förklaringen är snarare kunskaperna här som i flertalet andra fall redan finns i överflöd. Få områden är så genomforskade och föremål för så mycket intresse som just vapenfrågor, här finns flera forskningsinstitut som det svenskfinansierade SIPRI, här finns rader av universitetsinstitutioner, här finns underrättelse- och forskningsorgan i alla världens krigsmakter och här finns en omfattande diplomatisk verksamhet.  
 
De hemliga och halvhemliga myndigheterna byter information och i universitets- och institutvärlden håller forskarna föredrag för varandra på konferenser runt om i världen, skriver böcker och publicerar sig i specialiserade tidskrifter. All kunskap är förvisso inte offentligt tillgänglig, men väldigt mycket.  
Det gäller också migrationen, som under de senaste decennierna vuxit ut till ett eget samhällsvetenskapligt forskningsområde i alla invandringsländer och just därför också ynglat av sig i allt fler specialiserade inriktningar (samlingstermen är IMER-forskning, internationell migration och etniska relationer). Bara i Sverige finns i dag över hundra disputerade migrationsforskare, men till detta ska också läggas alla de myndigheter och organisationer som både nationellt och lokalt arbetar med dessa frågor, exempelvis utlänningsnämnden, migrations- och integrationsverken, kommunala invandrarbyråer och socialarbetare. Dessutom har FN en egen organisation med tusentals anställda runt om i världen.  
AMS-terapi för akademiker  
En stor del av den svenska forskningen i migration och andra samhällsvetenskapliga specialiteter finansieras av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, en statlig institution som fördelar omkring 300 miljoner kronor per år i en så kallad tvärvetenskaplig inriktning på arbetsliv, folkhälsa och välfärd.  
 
Det leds av Robert Eriksson, en professor i sociologi som började sin karriär som expert i de socialdemokratiska regeringarnas låglöneutredningar under 1960- och 1970-talen. Han tillhörde redan då det brödraskap av välfärdsforskare på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, som (s)-regeringar alltsedan dess gärna anlitat som utredare och utvärderare av välfärdspolitiken, senast när Joakim Palme fick efterhandsgranska 1990-talets välfärdspolitik (”Välfärdsbokslut för 1990-talet” SOU 2001:79, plus ett antal forskarbilagor). Palme har sedan dess befordrats till chef för Institutet för framtidsstudier efter Lena Sommestad, som i sin tur befordrats till miljöminister.  
Ordförande för forskningsrådets professorstunga styrelse är förra statsrådet och EU-kommissionären Anita Gradin (s) och tillsammans har dessa högt meriterade samhällsvetare formulerat följande något dunkla programförklaring:  
”Det främsta kriteriet för beslut om bidrag är högsta kvalitet förutsatt att forskningen har samhällsrelevans. Betydelsefullt är att kravet på samhällsrelevans inte görs kortsiktigt. Med ett längre perspektiv innebär det att de flesta projekt som tydligt faller inom rådets ansvarsområde också framstår som relevanta och att endast mer esoteriska projekt faller på relevanskravet.”  
 
Innebörden i nyckelordet ”samhällsrelevans” definieras inte, lika lite som skillnaden mellan kortsiktig samhällsrelevans och samhällsrelevans i ett längre perspektiv. Vad som menas med kvalitet och med esoteriska projekt som faller på relevanskravet är inte heller alldeles lätt att lista ut, men summan av dessa programmatiska krav och reservationer är i vilket fall att den rådsfinansierade forskningen till stor del förefaller länkad till regeringens hållning i välfärdspolitiska frågor.  
 
Det innebär att problem med ohälsa i arbetslivet, integration, stress, utbrändhet, sjukfrånvaro o s v förutsätts vara förorsakade av faktorer som drabbar den enskilde på jobbet och i privatlivet och – i nästa led – belastar välfärdssystemet med oförutsedda kostnader. I kampen mot ohälsan är individen ett objekt, inte bara för andras försummelser och tillkortakommanden utan också för andras (arbetsgivarnas, läkarnas, försäkringskassans) skyldigheter att återföra honom/henne till arbetslivet.  
 
Forskningsprogrammet ”Organisationsförändring och arbetsrelaterad ohälsa” tycks ha just den utgångspunkten: i dess uttalade ambition att ”öka förståelsen för vilka organisationsförhållanden och förändringar i livet i övrigt som inverkar på individers hälsa och sjukfrånvaro” kan man ana ett implicit antagande att individen är immun mot påverkan från de förmåner som välfärdssystemet erbjuder.  
 
Människors upplevda problem kan visserligen nu som förr ha många orsaker, men veterligt utgår ingen välfärdsforskning från den faktor som faktiskt skiljer innevånarna i dagens välfärdsstater från alla föregående generationer i mänsklighetens historia, nämligen att omkring 85 procent av befolkningen i arbetsför ålder kan leva på samma standard, oavsett om de arbetar eller ej.  
 
Varför? Förmodligen för att forskningsrådets styrelse, i likhet med regeringen, inte ser någon samhällsrelevans i hypoteser om att ökad ohälsa, arbetslöshet och sjukfrånvaro har ett samband med att socialförsäkringarna fungerar som ett alternativt försörjningssystem. Föredrar man att söka förment objektiva, utomliggande förklaringar på individers subjektiva tillstånd, ja, då kan alla hypotetiska samband med förmånssystemens konstruktion klassificeras som icke samhällsrelevanta, ”esoteriska projekt som faller på relevanskravet”.  
 
En sådan hållning går också igen i forskningsrådets populärvetenskapliga skriftserie: boken om den svenska välfärdsmodellen innehåller tolv litteraturhänvisningar till utredningsrapporterna från den ovan nämnda regeringskommittén ”Välfärdsbokslut”, de flesta skrivna av, just det, forskare på Institutet för social forskning.  
Bakom sin lätt pompösa framtoning framstår forskningsrådet som en akademisk filial till AMS, en leverantör av akademiska beredskapsarbeten med på förhand bestämda utgångspunkter. Den samhällsvetenskapliga forskningen förkläds till ideologi, formellt fri att söka sanningen om den så leder forskaren att banka på helvetets port, men reellt styrd av ledningen för de anslagsbeviljande forskningsråden. Kedjorna av ekonomiska beroenden är både många och långa: regering beviljar anslag och utnämner chefer och styrelser för foskningsråden, varefter de i sin tur skickar 35 procent av forskningsmedlen till universitet och högskolor för att täcka deras administrativa kostnader för forskarna. På varje plan är incitamenten att forska rätt långt starkare än att forska fritt.  
 
Rundgång regering - forskningsprojekt  
Mellan denna akademiska forskning och regeringens många projekt finns därför också en påfallande rundgång, exempelvis när ännu en utvärdering av Storstadssatsningen lagts i händerna på en doktorand som sedan 1998 forskat kring insatser i socialt utsatta bostadsområden och för Integrationsverkets räkning producerat en rapport med titeln ”Förort i fokus – Interventioner för miljoner”.  
 
Enligt regeringens pressmeddelande ska utvärderingen dels ”säkerställa att de erfarenheter som hittills gjorts inom ramen för de lokala utvecklingsavtalen omvandlas till kunskap”, dels på basis av tidigare studier och utvärderingsrapporter lämna ”ett förslag till ett fortsatt nationellt utvärderingsprogram av storstadspolitiken”. Kort sagt: studier och utvärderingar genererar nya studier och nya utvärderingar.  
De samhällsvetenskapliga forskarna – inte alla men väldigt många – har glidit in i samma symbiotiska förhållande till politiken som de som arbetar i folkrörelser och opinionsbildande organisationer: de levererar vad beställaren vill ha och betalar för. För alternativa hypoteser om orsakerna till problemen finns ingen marknad, ingen finansiering och inga projekt. Det politiska systemet söker och får exogena förklaringar på problem som i vart fall hypotetiskt skulle kunna vara endogena, inkapslade i politiken själv, i den samhällsorganisation som byggts upp och i de intressen som formats runt rättighetslagar, offentliga institutioner och skattefinansierade välfärds- och trygghetssystem.  
Ömsesidig nytta: resurser mot prestige  
Nyttan är ömsesidig, forskarna får jobb, forskningsråds- och universitetsbyråkratierna får pengar och regeringen får en vetenskaplig OK-stämpel för välfärdspolitiken. På så vis påminner systemet om de järntrianglar mellan politiker, myndigheter och privata intressen som till gemensam nytta brukar formeras på reglerade områden, exempelvis jordbrukspolitiken både före och efter inträdet i EU. Både forskningen och organisationsvärlden har nu blivit så ekonomiskt beroende av statens anslag att de naturligen undviker det opassande, en glidande process där frågan om vad man kan och vill göra övergår i ett allmänt accepterat bör. Det blir som i Stagnelius dikt, tvånget att göra det rätta adlas till friheten att göra det.  
Forskningens språk har också flutit ihop med politikens språk, exempelvis den könlösa eufemismen ”socialt utsatta bostadsområden” som beteckning för stadsdelar med hög kriminalitet, usla skolor, massor av arbetslösa och centra med stålgaller framför affärernas skyltfönster. Av samma skäl tycks också regeringens penningrullning på diverse demokratisatsningar betraktas som fullt normalt, exempelvis de stora projekten ”Demokratitorget” och ”Tid för demokrati” som marknadsförs på regeringens egen hemsida med demokratiminister Mona Sahlin som galjonsfigur.  
 
Beordrad till demokrati  
Pengar betalas ut till organisationer som genomför demokratiprojekt och statliga myndigheter beordras att tillverka både broschyrer om demokrati för eleverna och särskilda handledningar för lärarnas undervisning i ämnet, allt för att lära eleverna värdet av att gå och rösta. Den enskildes fria val mellan att rösta eller inte rösta övergår i dogm, gör själva röstningen till en avgörande symbolhandling för det ömsesidiga förtroendet mellan styrande och styrda.  
 
Likt en sentida Lord Kitchener riktar demokratiministern ett uppfordrande pekfinger mot medborgarna: till vallokalerna, marsch!  
Men i en demokrati som förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt styresskick finns inget utrymme för en särskild demokratiminister, där är ju regeringen det folkvalda parlamentets verkställande organ och agerar på dess uppdrag. I stället förväntas partierna bära demokratin och stimulera väljarna att både engagera sig partipolitiskt och att gå till valurnorna, ett uppdrag som finansiera över skattsedeln och årligen kostar skattebetalarna närmare en miljard kronor.  
 
I de åtta särskilt utvalda projekt av totalt 146 som presenteras på regeringens hemsida är dock partierna märkligt frånvarande: här framställs i stället politiken som en utpräglad vi-och-dom-relation, en sorts serviceinrättning där politikens – och indirekt också partiernas – främsta uppgift är att gå medborgaren tillhanda med diverse skattefinansierade önskemål.  
 
Medborgarrollen rymmer två grundfunktioner, i det ena fallet en möjlighet att framställa sina krav på det ena eller andra till politikerna och i det andra en rättighet att på ett lättillgängligt sätt bli servad med information om vad som pågår och vad som planeras. I projektet ”Närdemokrati i Roslagen” exemplifieras det förstnämnda med att politikerna kanske fixar en extra busstur hem till byarna efter kvällsbion i stan och att kommunens fritidsverksamhet kanske kan få mer resurser, i ”Medborgarmedverkan” med att den enskilde via e-post ska informeras om pågående planer för just hans/hennes gata eller kvarter.  
 
Av demokratins traditionella syn på sig själv som ett ömsesidigt ansvar för medborgarna och deras förtroendevalda företrädare i olika partier finns just inga spår, relationen liknar mer tagare-givare av förmåner eller krävare-leverantör av tjänster. Indirekt framställs politiken som ett yrke och politikerna som yrkesmän, en rollfördelning som praktiskt sett utesluter både ömsesidighet och gemensamt ansvar i förvaltningen av gemensamma angelägenheter.  
 
Mot den bakgrunden är det också logiskt att just röstningen betonas så starkt: i ett läge där partierna förlorat sin status av brett och folkligt förankrade masspartier och där politiken de facto förvandlats till ett yrke behövs ett högt valdeltagande för att skänka legitimitet åt makten.  
Indoktrinering?  
Så hur ska man se på regeringens alla projekt? Som indoktrinering i korrekta beteenden? Nej, inte alls, ordet på politikens, projektvärldens och den samhällsvetenskapliga forskningens språk är satsning, demokratisatsning, tillväxtsatsning, ohälsosatsning, välfärdssatsning, jämställdhetssatsning, integrationssatsning.  
 
Det kostar några miljarder,det är ju ändå skattebtelarna som betalar,  
men vafan…  
 
 
===============================  
 
3) – ALLA TALAR OM VÄTGAS Bränslecellen  
av Olof Tegström  
 
 
– ALLA TALAR OM VÄTGAS (HYDROGEN)– DAGS ATT PLANERA FÖR ETT TEKNIKSKIFTE (ELLER SKA VI MISSA TÅGET IGEN ….?)– NÅGRA EXEMPEL UR VERKLIGHETEN :VästsverigeStenungsund – petrokemiprojektetETC Battery and Fuel Cells i AleTermorec ABKeraminstitutet - bränslecellerChalmers, SP, SGC Västra GötalandsregionenGöteborg 2050 Ekocentrum – utställning/utbildning SverigeCUTE-projektet HFC-bussarHammarby SjöstadHytan-mack i Malmö NorgeUtsira – Norsk HydroStavanger/Oslo IslandStorsatsning på vätgasCUTE-bussarNatriumlagring StorbritannienCUTE-bussarVätgascentrum i WalesShetland vindkraft/vätgas Tankstationer/fordon (2003)140 stationer i världen 250 fordon i världen Prognoser för år 2010500 000 fordon enligt Daimler-Chrysler m.fl. Tyskland12 stora vätgasprojekt EU-projekt ”Hycom”10 år och satsning 13,5 milliarder SEK. Syfte: Vätgaskommuner över hela EU där vätgas ska användas för fordon, el- och värmeförsörjning. EU-projekt ”Hypogen”10 år och satsning 11,7 milliarder SEK. Syfte: Vätgasproduktionsanläggningar över hela EU.EU-rapport 2003. USA / Kanada200 mil ”hy-way” mellan Los Angeles och Vancouver med 62 stationer för vätgastankning ska vara klar år 2010.Byggstart år 2004. Sagt av John Kerry (dem) USA:”My plan for energy independence calls for a hydrogen-based energy economy by 2020”. Vätgas - några produktionssätt1. Ren restprodukt från industrin2. Off peak elektrolys från vattenkraft3. Pyrolys från metangas, fossilgas4. Elektrolys från vindkraft5. Flytande H2 – import från Norge m.fl. Några användningsområdenEnergibärare till bränslecell:Ersättare till batteriströmkällor m.fl.Ren, växthusneutral teknik.  
Kontakta Ekocentrum för mer information 031- 705 07 40om planerade grundutbildningar, högskoleutbildningar m.m.  
 
 
=============================  
 
4)  
 
Från Grönköping kommer en dagsfärsk satir!  
 
Men Lars, låt från och med nu partistyrelsen medla mellan fraktionerna och ägna dig åt dina barn och åt rikspolitiken istället. Det är dig väl unt, du är knappast den förste i världshistorien som har knullat bort sig.  
 
Ta kvitto på allt, Lars!  
Mina damer och talibaner, för oss alla innebar den gångna månaden en början på en ny era. Och jag skulle självklart vilja inleda den med att hylla den bästa partiledare vänsterpartiet någonsin kunde få. Men nu ville ju vänstern inte ha mej, så då får vi nöja oss med Lars Ohly. Och inget fel i det – om tio år, när Lars har suttit lika länge som jag, så kommer även han att ha vant sig vid att ha noll-koll… det är normalt. Det där med att det måste vara nån jävla ordning i ett parti, det är bara gammalt patriarkaliskt förtryckarsnack. Ett feministiskt parti behöver ingen ordning. Det tycker jag att de senaste tio årens hönsgård här har bevisat. Kvinnor kan!  
Många tycker säkert att det är egendomligt att vi nu ska ha en man som partiledare i ett feministiskt parti. Visst kan jag förstå farhågorna. Det är ju lite som att låta Margareta Winberg bli president i Hells Angels. Men nu är det inte någon vanlig karlslok vi talar om. Lars har visat att han är som vilken kvinna som helst. Våran Lars, han sitter när han kissar. Han vet, hur det är att kämpa med att hålla ordning och ta hand om allt och medla mellan trötta och bråkiga snorungar som alltid kivas om ditten och datten. Men Lars, låt från och med nu partistyrelsen medla mellan fraktionerna och ägna dig åt dina barn och åt rikspolitiken istället. Det är dig väl unt, du är knappast den förste i världshistorien som har knullat bort sig. Om det kniper så kan du alltid skaffa barnflicka, eller för all del en barnpojke. Lönnroth ställer säkert upp och lär dom virka. (Glöm inte att ta kvitto bara. Skattemyndigheterna i det här landet är ju med förlov sagt lite gnetiga.)  
När jag nu ser tillbaka, kan jag konstatera att partiet haft segerrika år under min ledning. Men våra framgångar ska naturligtvis inte enbart tillskrivas mig. Motgångarna är också min förtjänst.  
Här vill jag särskilt tacka en person, som har betytt särskilt mycket för mig: Joachim Berner. Utan honom, så hade jag säkert varit fattig och bortglömd vid det här laget. Och vice versa.  
Nog om detta. Låt mig tala lite om vad framtiden bär i sitt oundvikliga sköte, och inte minst vad som döljer sig i mitt eget!  
Självklart är det kampen för jämställdheten. Jag kommer att fortsätta att vara en böld i röven på patriarkatet. Och inte vilken böld som helst, utan en feministisk böld, ja jag ska vara en så stor böld att patriarkatet inte kan sitta, så gigantisk att man inte ser röven för bara böld; så att folket till sist kommer att inse att feminismen inte är något annat än en stor varfylld stinkande svulst som… ja, liknelsen kanske haltar lite, men ni fattar. Jag ska helt enkelt ut och knacka män.  
Det handlar till exempel om kampen för fler kvinnor i näringslivet. Utan kvotering kommer det förstås inte att gå. Bakom varje framgångsrik kvinna ligger en bortkvoterad man, det vet ju alla. Det blir till att dammsuga landet för att hitta nästa generation Helen Wellton, och så sant jag heter Gudrun Schyman, så ska jag göra allt jag kan för att hitta dom!  
Till sist: Ni tror kanske att jag avgick för ett år sedan för att det blev för många skelett i garderoben. Tvärtom. Jag lade av för att det var slut på skelett i garderoben. Och hur ska en stackars kvinna då skapa rubriker? Via vårt partiprogram? I don’t think so. Med tanke på innehållet i det, så är det bra att man inte riktigt begriper vad det står. Alla dessa diskussioner om tonvikten ska ligga på kön eller klass… det fanns ju faktiskt en person i det här partiet som hade både kön och klass!  
 
 
==============================  
 
5)  
 
När ingen agera så tar dom fina cheferna och flyttar fram positionerna och hyllas som hjältar där man med pengar tjänar mer pengar än i den egna verksaheten!  
Byggjättar använder maffiametoder och Saab och Volvo 60 dagars betalningstid + 30 dagar innan fakturan skickas, vilket i praktiken ger 90 dagar innan pengarna kommer in till leverantören  
 
 
Byggjättarna struntar i att betala sina fakturor i tid. Det ställer till problem för underleverantörerna, men byggjättarnas dominans gör att underlevernatörerna stannar kvar ändå,  
Andra byggbolag är lika dåliga. JM, Peab och NCC finns också med över kronofogdens topp-20 lista  
 
Ja det finns ju en anledning VARFÖR de är Sveriges största byggbolag. Varför förundras? Mygel, byggfusk, momsbedrägerier allt är ju vardagsmat i byggbranschen. Skulle "vanligt" folk veta precis hur rutten byggbranschen verkligen är så skulle de förfäras.  
 
 
============================  
 
 
6)  
 
Utslätade argument går inte hem hos byråkrater i EU.  
 
 
"Svenska företag kan för lite om EU"Det är lika viktigt att lobba på hemmaplan som i Bryssel om företagen ska kunna påverka besluten i EU.  
Alla som genomlidit BR:s tafatthet och den osynlige mannen Rolf Waara i Bryssel borde vid det här laget förstår att nåt är galet och borde inte få fortsätta på detta vis.  
 
För att lyckas måste de vara uthålliga. Det har Mats Jutterström kommit fram till i sin doktorsavhandling, som han just har disputerat på vid Handelshögskolan i Stockholm.- Företag som förstått hur besluten går till har ständig närvaro i Bryssel. De kan inte förlita sig på sin branschorganisation, säger han.Mats Jutterström har studerat två olika fall med tydliga svenska intressen. Det ena fallet gällde en strategi mot försurning och det andra regler för att begränsa utsläppen från fordon . I första fallet var Vattenfall och andra svenska kraftföretag inblandade, i det andra Volvo och Scania.En av huvudfrågorna har varit att studera vilken fördel eller möjligen nackdel det är att agera genom sina europeiska branschorganisationer.  
 
- Branschorganisationer kan försvåra lobbningen väldigt mycket. Men om man ska vara med i Bryssel måste man alltid inordna sig i en branschorganisation. Det är väldigt svårt att ställa sig utanför, säger Jutterström.För att få inflytande i EU måste en branschorganisation vara tydlig. Att bara försöka hitta minsta gemensamma nämnare för medlemsföretagen är ingen lyckad strategi. Utslätade argument går inte hem hos byråkrater i EU.Det innebär att branschorganisationerna på olika sätt försöker piska in sina medlemmar i en fålla, till och med genom att undanhålla information till en del medlemmar. Det fick den svenska kraftindustrin erfara när striden om försurningsstrategin var som hårdast, berättar Mats Jutterström.Det är därför viktigt för företagen att ha olika vägar in i EU, inte minst när de har en klar egen linje, menar han.-  
 
Om man ska ha en mer okompromissad åsikt måste man ofta gå vid sidan om sin branschorganisation. Det är därför jätteviktigt att ha bra kontakter med regeringskansliet eftersom det då kan företräda din okompromissade åsikt, har Mats Jutterström kommit fram till.I sådana lägen kan det också - även om konkurrenterna gruffar - vara framgångsrikt att lobba på egen hand gentemot EU-kommissionen.- Min uppfattning är att kommissionen gärna lyssnar på företag som har avvikande meningar mot sin bransch. Att hitta sprickor mellan företag ger kommissionen större möjlighet att göra som den vill, säger han.  
 
Mats Jutterströms bedömning är att det normalt är lätt att nå kontakt med de olika institutionerna i Bryssel, speciellt kommissionen och parlamentet. Allmänt gäller också att det är lättare att nå fram till parlamentariker och även tjänstemän inom kommissionen från det egna landet.  
 
Ska man lyckas med sin lobbning kostar det både tid och pengar. Det har inte alltid de svenska företagen förstått.- Svenska företag kan för lite om EU. De tror att man kan ha en brandkårsverksamhet och snabbt bege sig till Bryssel. Då har man helt missförstått vad det handlar om, slår Mats Jutterström fast.  
 
...så sant, så sant, väck Waara eller säg upp avtalet med honom ifall det inte redan är gjort, jag vet inte!  
 
=====================================  
 
till slut....  
 
 
För bussresearrangörer från Sverige, Norge och Åland, RDA resan den 1:a augusti 2004  
 
Ny sponsor är Dinners som kommer förser oss under färden med ett och annat......  
http://www.dinners.se/index_sve.htm  
 
Tidningen Bussbranschen inbjuder alla bussresearrangörer från Sverige, Norge, Åland och Finland att följa med vår studieresa för bussresearrangörer till Köln och RDA work shoppen med avresa från Sverige  
 
 
Söndagen den 1:a augusti 2004 med återkomst den 5:e augusti vilket är en Torsdag.  
 
Bussen avgår från Göteborg 07.30 via Malmö Syd Svågertorp, Öresundsbron och Rödby  Puttgarden med Scandlines till Lübeck där vi övernattar.  
För deltagare från övriga Sverige kan vi rekommendera påstigning i Malmö Syd Svågertorp  
Järnvägsstation som ligger direkt vid motorvägen till Öresundsbron, det finns möjligheter till bevakat Parkering hos firman http://www.parksmart.nu/bokning/bokning_malmosyd.html  
 
Flyg direkt till Malmö!  
Du som väljer att flyga med nya lågprisflyget i Sverige till Malmö föreslår vi att du tar en Taxi från Sturup till Malmö Syd Svågertorp. Avgången från Malmö Syd Svågertorp är 11.00  
 
Flyg direkt till Lübeck!  
Ett annat alternativ är att från Stockholm/ Skavsta flyga direkt till Lübeck med Ryanair http://www.ryanair.com och ansluta till hotell Scandic Lübeck. Ryanair kostar om man bokar nu 195 kronor enkel resa ev skatter tillkommer. Bokning gör du själv!  
Flyg nr FR 9701 avg Sthlm 13.55 ank Lübeck 15.20 ( förbehåll för tidtabell ändring)  
 
Återkomsten till Trelleborg är den 5:e augusti kl 07.30 till Malmö Syd Svågertorp senast 08.30 och Göteborg 11.45.  
 
Dag 1 avresa med buss från VOLVO från Göteborg via Malmö Svågertorp till Lübeck  
Dag 2 Lübeck - Köln / Leverkusen med studie besök på vägen  
Dag 3 Köln RDA workshop med mottagning samt kvällsunderhållning med buffét)  
Dag 4 Köln RDA workshop fram till kl.13.00 avgång direkt till Travemünde  
Dag 5 ank till Trelleborg 07.30  
 
Resan sponsras av:  
Busstidningen Bussbranschen http://www.busstidningen.se  
Volvo Bussar, http://www.volvo.com/bus/global/en-gb  
Resekonsulterna http://www.resekonsulterna.se  
Øresundsbron http://www.oeresundsbron.com/  
Haman Scandinavia http://www.haman.se/  
Scandlines http://www.scandlines.se/SEFront/Front_SE  
TT-linjen http://www.ttline.se/ttrtm?Publisher=2&Language=sv&PageID=467  
Scandic Hotells i Lübeck http://www.scandic-hotels.com/dispatch/ViewPropertyHomePageForm?hid=11105375&ViewPropertyHomePage=&formName=ViewPropertyHomePageForm i samarbete med Resekonsulterna  
samt Lindner Hotell i totalrenoverade Leverkusens Fotbolls Arena  
http://www.lindner.de/en/BAY  
RDA work shop som svarar för inbjudan och sponsrar alla deltagare i Köln  
http://www.rda-workshop.de/new/index.html  
 
Tallink  
http://www.tallink.se  
 
 
Information om resan erhåller du av Erland Olsson (Ljungskilebuss)  
på telefon tel 0709414214 eller 0522 29005  
eller av Toni Schönfelder 0034 616 421 085 eller per mailto:toni@schonfelder.com som är reseledare och är med från Malmö till Köln och tillbaks till Malmö.  
 
 
Hur man bokar och vad det kostar kommer efter Påsken!  
Bokningen kommer att ske via Haman scandinavia i Stockholm.  
 
=============================  
 
med vänliga hälsningar  
eder tillgivne  
 
Toni Schönfelder  
tel 0034 616 421 085  
fax 0034 966 69 81 58  
 
vill du hyra bil någonstans i världen?  
http://www.telluscar.com  
 
i Spanien?  
http://www.eurocasacar.se  
 
Söker du ett behagligt boende i Spanien?  
http://www.eurocasa.nu  
 
och efter påsken kommer en hotellbokningssite för hela världen, helt automatisk!  
 
Internet är bara början av en ny värld!  
 
 

faxless cash advance faxless cash advance<>

faxless cash advance faxless cash advance<>

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.