Rätten att äga av Elise Claeson, frilansskribent Är grundlagen statens eller individens verktyg? En unik konfrontation i en aktuell grundlagsutredning visar på två skilda synsätt i frågan. En borgerlig offensiv, samt Europakonventionens genomslag håller på att förändra synen på skyddet för bl a äganderätten. Utgångspunkten är rättsskyddets historiskt svaga ställning i Sverige. Amerikanska skolbarn kan rabbla de viktigaste artiklarna om individens rättigheter i sin konstitution utantill. Svenska skolbarn får lära sig hur de skall söka bostadsbidrag och deklarera. Under de senaste goda åren har många svenskar blivit ägare av fast egendom. Många, särskilt i Stockholmsområdet, har ombildat sina hyresrätter till bostadsrätter. Många har köpt ett fritidshus, en villa eller en företagslokal. Andra har ärvt en fastighet av något slag. SCB uppskattar att drygt 2,1 miljoner fysiska personer är ägare till ”taxeringsenheter”. Nästan hälften av all skogsmark ägs av privatpersoner (cirka 48 procent enligt SCB 1998). Det är egentligen inte så konstigt. Vi härstammar nästan alla från självägande bönder om vi går någon generation tillbaka i tiden. I vårt glesbefolkade land har det privata ägandet av jord, skog och hus varit mycket vanligt. Ägandet finns djupt rotat i den svenska folksjälen. Intresset för aktieägande talar för sig själv. Vi är ett folk av småkapitalister. Trots att Sverige i nästan 70 år haft en socialistisk regering är det privata ägandet fortfarande mycket vanligt. Det beror förmodligen på att äganderätten i våra lagar och med vårt rättsmedvetande inte helt har kunnat ändras eller försvagas. Löntagarfondsdebatten blev en vändpunkt. I en sann rättsstat är nämligen äganderätten central. Europakonventionen, som numera ingår i svensk lag, betraktar den som en grundläggande mänsklig rättighet. Men äganderätten är också kapitalismens bas. Det privatägda företaget är dess förutsättning. Även om många av våra svenska politiker i sin retorik förkastat kapitalismen, har de i praktiken motvilligt accepterat den. Den har ju gynnat välfärdsstaten. Äganderätten är nämligen också grunden till all ekonomisk tillväxt. Historien har visat att utan en stark äganderätt kan välstånd inte utvecklas. Demokrati och marknadsekonomi Efter Berlinmurens fall betraktas marknadsekonomin (och kapitalismen) som den givna grunden för en demokratisk rättsstat. I förslaget till socialdemokraternas nya partiprogram accepteras marknadsekonomin – däremot inte kapitalismen. Men eftersom äganderätten är kapitalismens kärna, riktas därmed tvivlen mot en grundläggande mänsklig rättighet. Välfärdsstatens främsta företrädare är kluvna inför en av basrättigheterna i den demokratiska rättsstaten. Det märks i den svenska grundlagen och debatten om denna. Den skiljer sig nämligen tydligt från konstitutionerna i övriga västvärlden. Den skiljer sig också tydligt från Europakonventionen. Svensk grundlag riktar sig primärt till lagstiftaren – inte till den enskilde medborgaren. I klartext betyder det att vi som medborgare inte skall kunna åberopa grundlagen i domstol (formellt är det fullt möjligt). Grundlagen är till för politikerna i riksdagen och regeringen – inte för oss. Politikerna skall tolka grundlagen – inte domstolarna. Vi kan inte som amerikanerna hänvisa till konstitutionen när vi vill hävda våra rättigheter, t ex äganderätten gentemot staten. Bland svenska politiker finns emellertid två olika sätt att se på den svenska grundlagen. Det uppenbarade sig inför våra ögon när 1999 års författningsutredning nyligen presenterade ett delbetänkande för regeringen (Vissa grundlagsfrågor, SOU 2001:19). Äganderätten orsakade djup oenighet inom den parlamentariska utredningen. Grundlagsskyddet av äganderätten har tvingat fram en ideologisk konfrontation, som vi sällan ser i Sverige. Oenigheten var så total att inget förslag kunde läggas fram. Det är mycket ovanligt i samförståndets Sverige. Ledamöterna visade var de står i sina reservationer och särskilda yttranden. Expropriationstvister Enligt grundlagen (RegF 2 kap18§) är staten skyldig att ge ersättning till markägaren när den vill expropriera privatägd mark för allmänna ändamål (t ex vägar, parker, bebyggelse) – en laglig form av socialisering. Detta medför att expropriation kan bli kostsamt, speciellt i storstadsområden. Tydliga ekonomiska överväganden ligger bakom de direktiv som utredningen fick kring äganderätten. I dag är rätten till ersättning i princip obegränsad. Författningsutredningen var överens om att begränsa rätten till ersättning. Många rimliga skäl kunde visas upp. Det är ju ändå skattebetalarnas pengar det handlar om. De borgerliga ville däremot ha inskrivet en möjlighet att få ersättning ”när särskilt angelägna enskilda intressen talar för det”. De ville också ha en möjlighet för enskilda att åberopa grundlagen i domstol vid tvister om ersättning. Det ville inte socialdemokraterna. De vill inte att medborgarens rättigheter gentemot staten skall kunna avgöras av domstolar. Den svenska konstitutionen skall inte företräda den enskilde – den skall företräda staten. Politiken skall stå över lagen. Här utkristalliseras ett mörkt kapitel i det svenska Folkhemmets historia. Ett väl dolt fuskbygge i den självgoda Välfärdsstaten. Vår grundlag är anpassad för ett socialistiskt samhälle. Vi svenskar är duktiga på att påpeka brister i andra länders sätt att tolka mänskliga rättigheter. Men vi ser sällan våra egna tillkortakommanden. Förmodligen vill vi inte se dem. För många utlänningar är våra systemfel dock iögonfallande. Den brittiske journalisten Roland Huntford kom 1971 ut med den uppmärksammade boken The new totalitarians (i övers Det blinda Sverige, Tema 1972). Den är en svidande vidräkning med den svenska socialstaten. Han skriver i kapitel sex om det svenska rättssystemet: ”I västerländsk kultur beror individens säkerhet på lagens höghet och välde, men i Sverige baseras den på den sociala välfärden ... För svensken är lagen inte medborgarens skydd utan statens verkningsmedel.” Huntfords iakttagelser bekräftades av statsrådet Carl Lidbom i ett tal vid Pappersindustriarbetareförbundets kongress 1974: ”Lagarna skall inte betraktas med underdånig respekt. De är arbetsredskap som vi använder för att uppnå politiska mål”. En amerikansk rättsekonom, professor Jonathan Macey vid Cornelluniversitetet, har nyligen genomfört en studie av svensk egendomslagstiftning (Property rights in Sweden : a law and economic perspective, SNS 2001). ”När det gäller fast egendom är Sverige en planekonomi”, sade Macey när han presenterade sin studie vid ett välbesökt SNS-seminarium. Han är mycket kritisk till grundlagens utformning och menar att äganderättsskyddet i regeringsformen bör stärkas. Som exempel tar han det så kallade ”uppenbarhetsrekvisitet”(RegF 11:14), som innebär att ”vanliga” lagar och förordningar kan gälla före grundlagen om det inte är helt uppenbart att de strider mot grundlagen. Det är ett kryphål för politikerna så att de kan förbigå grundlagen. Genom att tolka förarbetena till sin fördel kan de strunta i grundlagen. I Sverige betyder nämligen förarbetena minst lika mycket som lagens bokstav. Europakonventionen skyddar Jonathan Macey menar att vi svenskar räddas av Europakonventionen. Där skyddas individers rättigheter tydligare. Den ger oss dessutom möjligheten att stämma staten inför Europadomstolen, och det är just vad många svenskar har tvingats att göra, speciellt i expropriationsärenden. Det mest kända är ”Sporrong och Lönnroth mot Sverige” (1982). Regeringen gav Stockholms kommun rätt att expropriera en fastighet under lång tid (23 år!). Dessutom utfärdades byggnadsförbud. Eftersom fastigheten blev värdelös menade ägarna att det var en expropriation och krävde ersättning enligt grundlagen. Europadomstolen fällde Sverige. Lagen gäller även för staten/kommunen. Ett aktuellt och välkänt ärende är läkaren Lennart Ransnäs, som stämmer staten för att hans företag Medanalys krossades av Socialstyrelsen 1995. Hans advokat Per E Samuelsson säger: ”Jag tror att det är oerhört viktigt att vi i Sverige får klart för oss att staten inte kan behandla sina invånare hur som helst” (AB 31/5 2000). Ransnäs är beredd att gå till Europadomstolen om det behövs. Macey och Huntford ser på Sverige med liberala, anglosaxiska ögon. De ser en socialistisk grundlag. De förstår inte hur vi kan acceptera att politikerna har makten över grundlagen. I deras hemländer står lagen och rättsväsendet på egna, starka ben. Sanningen är väl att vi svenskar aldrig har blivit upplysta om hur det förhåller sig. Eller också har vi inte brytt oss. Vi har lärt oss att föredra välfärdsstaten framför rättsstaten. Vi är, i motsats till de flesta amerikaner, djupt okunniga om vår konstitution. Amerikanska skolbarn kan rabbla de viktigaste artiklarna om individens rättigheter i sin konstitution utantill. Svenska skolbarn får lära sig hur de skall söka bostadsbidrag och deklarera. Skydda individens rätt Men under den skenbart liknöjda ytan finns ändå en gryende insikt om att vi kanske borde bli en rättsstat på riktigt. En sann rättsstat skyddar individen mot staten. Författningskommitténs borgerliga ledamöter har i diskussionen kring äganderätten tvingats inse att den svenska grundlagen också borde skydda individen – inte bara staten. Det är en god början. EU kräver ett starkt skydd för individen och äganderätten i grundlagarna hos de länder som söker inträde. Ett skydd som vi svenskar ännu inte fullt ut har. Den bästa lösningen är att vi får en gemensam EU-konstitution. I avvaktan på den bör Europakonventionens budskap om individens rättigheter och äganderätten på ett tydligt sätt ingå i svensk grundlag. Det är dags att begrava ”Lidbommeriets gummiparagrafer”. Det är dags för vår grundlag att upptäcka individen/medborgaren. Först då kan vi bli fullvärdiga européer. EU:s ordförandeland bör sopa rent framför sin egen dörr. Länkar: * Grundlagen" TARGET="_new">http://www.riksdagen.se/arbetar/demgrund/grund_k.htm">Grundlagen * Jonathan" TARGET="_new">http://www.sns.se/forlag/pdf/occpap85%20property%20rigths.pdf">Jonathan Maceys “Property rights in Sweden” (pdf) * Johan" TARGET="_new">http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175664194">Johan Norbergs “Fullständiga rättigheter” (pdf)

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.