Robert Nozick (1938–2002) av Johan Norberg, redaktionssekreterare för smedjan.com Egentligen borde man ha väntat sig det. Det är kutym att i ett förord tacka vänner och kolleger som har hjälpt en i skrivandet. I förordet till Nozicks sista bok, Invariances, tackar han de läkare som har hållit honom vid liv sedan han diagnostiserades med magcancer 1994. Ändå känns dödsbeskedet som en omtumlande överraskning. Just Invariances kom ut så sent som i oktober förra året, och Nozick har fortsatt att vara aktiv in i det sista. Under hösten höll han en kurs om den ryska revolutionen och han skulle fortsätta att undervisa under våren. Nozick höll aldrig samma kurs två gånger, han ville alltid upptäcka världen ur andra synvinklar. Så sent som en vecka före sin död diskuterade han med kolleger och kritiserade deras verk. 1998 hade han fått en särskild universitetsprofessur vid Harvard, som gav honom möjligheten att arbeta med och undervisa i alla universitetets ämnen och program. Den utnyttjade han flitigt till att engagera sig i, och lära sig mer om, både naturvetenskap och humaniora. Nozick var filosof, i begreppets klassiska mening, och han trivdes med att debattera och utnyttja lärdomar från alla kunskapssfärer, oavsett om det rörde sig om historia, ekonomi, psykologi eller biologi. Nozick revolutionerade den politiska filosofin med Anarchy, state, and utopia; i Philosophical explanations (1981) tog han upp de svåra frågorna om metafysik och den fria viljan; med The examined life (1989) sökte han på ett meditativt sätt efter det som gör livet värt att leva, vänskap, kärlek, kunskap; The nature of rationality (1995) var en undersökning av det mänskliga förnuftet och varför vi behöver principer för att styra våra handlingar; Socratic puzzles (1997) var en samling av essäer och skönlitterära försök om allt från vad kibbutzer avslöjar om socialismen till frågan om djurs rättigheter; och så i oktober förra året publicerades Invariances : the structure of the objective world (2001), som i all blygsamhet försöker reda ut vad sanning egentligen är när det gäller världen och etik. På alla dessa områden var Nozicks insatser originella och har satt djupa avtryck i sekundärlitteraturen. Robert Nozick blev bara 63 år. Men hans verk skulle kunna fylla många livstider. Han kommer att betraktas som en vår tids allra största filosofer. Ja, mer än så, han kommer att betraktas som en av vår tids största tänkare. Anarki, stat & utopi Robert Nozick föddes i New York den 16 november 1938. Hans rysk-judiska föräldrar hade flytt till USA på 1920-talet för att deras barn skulle få leva sitt liv i ett fritt land. Nozick skrev en uppmärksammad avhandling i beslutsteori när han var 25 år gammal, där han introducerade det inom filosofin sedermera välkända ”Newcomb’s problem” i litteraturen. Redan 1969, 30 år gammal, utsågs han till professor vid Harvard – den yngste i universitetets historia. Det gjorde att han redan före Anarki, stat, och utopi var känd i filosofikretsar, så att man snabbt var tvungen att ta boken på allvar. Genom denna fantasifulla och nydanande bok lyckades den unge Harvardfilosofen, skaka liv i den moralfilosofiska debatten i allmänhet, och ingjuta mod i den unga, nyliberala, libertarianska rörelsen i synnerhet. Det var i en tid då kommunismen fortfarande utövade stark lockelse på intellektuella, och alla betraktade det som självklart att de västerländska statsapparaterna skulle expandera till allt fler samhällsområden för att lägga medborgarnas liv till rätta. Debatten gällde hur människor och marknader skulle styras, och av vem. Det var då Nozick trädde fram, en tidigare socialist, som omvänts till liberalismen av tänkare som Hayek och Friedman. Nozick förklarade att det inte alls är säkert att medborgarna alls ska styras och kontrolleras, och att statligt tvång var liktydigt med kränkningar av mänskliga rättigheter. Laissez-faire var den enda rättvisa politiken. Nozicks påståenden väckte ett ramaskri. Det av filosofisk utilitarism och politisk socialism djupt påverkade filosofiska etablissemanget tog inte emot Nozicks rättighetsliberalism med öppna armar, men snart bröts motståndet. En av Nozicks kritiker, Jonathan Wolff, menar att filosoferna, när Anarki, stat och utopi först publicerades, var delade i två läger. Den ena gruppen var de som inte låtsades om att boken fanns, den andra de som bekämpade den med full kraft. Men med åren har Wolff noterat en ny och växande grupp – de filosofer som faktiskt instämmer i Nozicks teorier. Utanför de filosofiska kretsarna blev boken en otippad bestseller, och tilldelades det prestigefyllda priset National Book Award. Den är översatt till elva olika språk och utsågs av The Times Literary Supplement till en av de hundra viktigaste böckerna sedan andra världskriget – alla kategorier. Till genomslaget bidrog det faktum att boken är spirituell och fantasifull på ett sätt som är ovanligt inom fackfilosofin. Nozick blandar oväntade uppslag med tankeväckande exempel och drastiska tankeexperiment. Hans humor och entusiasm skulle räcka till ett dussin andra filosofiprofessorer. I en fotnot kan författaren plötsligt berätta en rolig historia som endast vagt har med framställningen att göra. Nozicks libertarianism Anarki, stat och utopi är indelad i tre avsnitt. Den visar först varför vi behöver en statsapparat för att skydda friheten från den rena anarkin, men att denna stat måste vara begränsad till den klassiskt liberala nattväktarstaten. En stat som går utöver skyddet av friheten, och till exempel lägger sig i människors privatliv eller omfördelar resurser i en välfärdsstat, blir med nödvändighet en förtryckare och inte en beskyddare. I det sista avsnittet visar Nozick att denna minimala stat faktiskt kan betraktas som minst lika inspirerande som de traditionella visionerna och utopierna. För den ger ”en ram för utopia”, där människor kan förverkliga sina egna livsprojekt. Även kommunister, kristna fundamentalister och andra med uppfattningar om hur alla bör leva kan förverkliga detta i det liberala samhället, samtidigt som dessa grupper i sina egna drömsamhällen knappast skulle låta liberaler och kapitalister få förverkliga sina visioner– vilket visar det överlägsna i den liberala visionen. Nozick blev snabbt ett slagträ i den politiska debatten. Han påverkade det politiska tänkandet, och inspirerade en ung generation att ta strid för de liberala idealen. När det uppfattades som att han fjärmat sig från sin tidigare libertarianism, passade vänstertänkare på att förklara att ”inte ens Nozick tror ju på det där längre”. Därför var det inte överraskande att hans senaste bok återigen har väckt politiskt intresse. Där lägger han delvis en etisk grund för den nyliberala hållningen. I en intervju inför publiceringen förklarade Nozick att ”ryktena om min avvikelse (eller mitt avfall!) från libertarianismen är mycket överdrivna”, och på frågan om han återigen kallar sig libertarian slår han fast att han egentligen aldrig slutade med det. Men ingen sammanfattning av Nozicks uppfattningar kan göra honom rättvisa. Även om Nozick med Anarki, stat och utopi gav ny kraft åt laissez faire-liberalismen är den så långt från ett manifest man kan komma. Den är en upptäcktsfärd, där Nozick med glädje vänder på varje sten på vägen, och nyfiket går in på varje sidoväg, även om han misstänker att det är en återvändsgränd. Boken är ett tankeexperiment, fyllt av provisoriska slutsatser, som Nozick öppet medger är vad han hittills ser som det rimligaste svaret på en fråga – men han är inte säker. Flera gånger förblir snåriga tanketrådar olösta. Anarki, stat och utopi sprudlar kanske inte direkt av ödmjukhet (den vimlar av ambitiösa anspråk), men väl av nyfikenhet. Nozick är besatt av de ämnen han ger sig i kast med, och följer dem förutsättningslöst genom invändningar och prövningar till desras logiska slutpunkt. Flera gånger kan han utveckla en tankegång i renodlad form över ett flertal sidor – ofta ett argument i strid med den egna framställningen – och utveckla dess problem och förtjänster, för att plötsligt vända tillbaka till huvudspåret på ett sätt som kan göra det svårt att följa argumentationen, men som eggar läsarens fantasi och suger in henne eller honom i boken. Här finns något att tampas med för alla hjärnceller. En lysande lärare Han var intellektuellt nyfiken, den sällsynta typ av person som inte var rädd för att mötas av starka motargument, eftersom det ger honom chansen att utveckla sitt eget tänkande och kanske inse att han hade fel – och då har han ju vunnit i kunskap! Alla Nozicks verk är författade med karakteristisk öppenhet, som om han prövade olika idéer för att se om de bär. Hans uttalade mål är inte att tvinga människor att bli övertygade av hans framställning, utan att stimulera dem att själva tänka på dessa frågor i nya och djupare banor. Det är en öppen och tolerant metod som han själv menar är en naturlig fortsättning på hans liberala åsikter inom politiken. Det är omvittnat att Nozick var en lysande lärare, som bjöd på oväntade infall och tänkte högt under föreläsningarna utan att ha något manus att hålla sig till. Det var så han kom fram till många av sina åsikter. Han var briljant till slutet, berättar en kollega, som fått många av sina åsikter och texter skärskådade av honom. En berömd juristprofessor som presenterade en uppsats berättar att Nozick var i publiken och ställde en av sina vanliga frågor, vänligt och nyfiket, men ändå tillräckligt för att undergräva hela det resonemang som uppsatsen baserades på. Det var början på en vänskap. Robert Nozick blev ingen uppblåst och självgod akademikerkändis. Tvärtom var han alltid vänlig och ödmjuk, som den är som inte behöver bevisa sin briljans. Jag fick tillfälle att intervjua honom en gång 1993, och den store filosofen bemötte den fumlige 19-åringen på ett utsökt tillmötesgående och behagligt sätt. Nozick tog varje fråga på allvar, tänkte högt igenom om jag kunde ha en poäng, och pulvriserade på ett intellektuellt sätt det som jag trodde skulle vara svåra och slingrande frågor. Nozick kunde säga emot på ett sympatiskt sätt, och bevisa att man hade fel utan att man själv förlorade ansiktet. Det är så man delar med sig av kunskap och det är så man ger studenter och ungdomar självförtroende. Den andan lyser från varje sida av hans böcker. Det är det som gör att saknaden efter honom blir stor.

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.