Vart tog hedern vägen?



En socialdemokratisk f d riksdagsman har åtalats misstänkt för bedrägeri, sedan han i strid med reglerna kvitterat ut full riksdagspension trots att han samtidigt uppburit ersättning från andra uppdrag. Fifflet har pågått i fyra år. Sammantaget rör det sig om uppemot en halv miljon kronor för mycket.

Han hävdar att han inte visste om att han skulle uppge att han fick ersättning från sina andra uppdrag.

Riksdagens förvaltningskontor kontrar med att det är obegripligt att man kan missuppfatta ett sådant krav. Det står klart och tydligt angivet på den blankett som ska lämnas in som underlag för ersättningen.

Blanketten har skrivits under på heder och samvete.

Det är kanske dags att byta det där med ”heder och samvete” mot ”min pension och skattefria förmåner”.

Det är möjligt, till och med sannolikt, att jag är ytterst gammaldags som alltjämt reagerar. Numera ska man ju helst bara nicka lite överlägset avmätt inför avslöjanden om mygel och korruption, valfusk och dubbelbetalningar, och konstatera att det var väl något vi redan visste. Skit är skit om än i svarta statsrådslimousiner, björkpanelerade riksdagskorridorer eller ombonade ämbetsrum.

Men ändå: Vart tog hedern vägen?

Vad hände med det där som hade med ära och redbarhet, mod och ståndaktighet, rättframhet och rakryggenhet att göra?

Har hedern som begrepp för alltid shanghajats av inskränkta män som ängsligt håller fast vid gamla bykulturers människofientliga sedvänjor och bisarra uppfattningar om vad som är släktens ära och egen skam?

De som tar efter
Jag har ibland häpnat över dessa unga kriminella grabbar som hunsar och terroriserar sin omgivning och sina jämnåriga, som kräver respekt – förlåt, jag menar RESPEKT! – men som sedan inför vittnesskranket blottar sig i all sin torftiga ynklighet. De ljuger och slingrar sig, hukar och skyller ifrån sig.

Nejdå, det var inte de som var inne i banklokalen. Nejdå, det är inte de som rycker väskan av den gamla damen eller som – åtta mot en – sparkar ner en något beskänkt medelålders gentleman på väg hem från krogen. Jaså, syns det på video? Det måste vara någon annan! Utpekad? Det måste vara ett misstag. Hade jag hennes plånbok, hans mobiltelefon på mig när jag greps? Tänka sig, hur har den kunnat hamna där?

Nej, jag menar inte att jämställa politiker eller ämbetsmän med bankrånare eller kriminella ungdomsgäng.

Men nog finns det en vag likhet i alla fall – i avsaknaden av stolthet och personlig resning, i kraven på att vi likafullt ska visa dem respekt och aktning.

Visst går det att förstå att även våra folkvalda och oförvitliga ämbetsmän också bara är människor och någon gång frestas att tänja på gränserna, att de, som de flesta andra, föredrar ”mer framför mindre” och hellre sätter guldkant än vadmalsfodring på verkligheten.

Men förståelse för att någon då och då trampar snett är en sak. Vad som är acceptabelt är ändå en helt annan.

Jag tycker faktiskt att man kan ha högre förväntningar på en folkvalds handel och vandel än man kanske kan ha på Nisse i Hökarängen. Man ska kanske inte romantisera om svunna tiders statsministerhustrur (som samlade ihop blyertspennor i hemmet för att återbörda dem till Statsverket).

Men nog bör vi kunna ställa högre krav på människor som inte bara gör anspråk på att företräda oss utan som också har satts att förvalta en stor del av våra tillgångar?

Sila mygg och svälja kameler

Kan man ha aktning för en skatteutskottsordförande som stiftar lagar som ska stoppa skatteundandraganden, och som i detta arbete inte drar sig för att förpesta tillvaron för tusentals hederliga, nitiska småföretagare för att inte en enda halvfifflande skummis ska kunna slinka undan; kan man ha aktning för en sådan person som själv försöker dra av 19 100 kronor utan ha kvitton för presenter, julklappar och annat?

Kan man ha aktning för politiker i Länsbolagen som far världen runt mer eller mindre halvt nedsövda av dyrbara drycker man endast får i Business Class, då annat inte duger? Vart tog moralen vägen när det samtidigt fattas pengar till äldrevården, sjukvården, akutvården bara för att nämna något?

Kan man ha aktning för en myndighet, RSV, vars höga tjänstemän ger carte blanche åt badresor i riksdagsregi, men som med järnhand slår ner på vanliga löntagare som missat en notering i körjournalen?

Kan man ha aktning för ett parti vars regeringsmedlemmar håller sig med en moral offentligt och en annan moral privat?

Kan man ha aktning för en statsminister som står och svajar med ett blött finger i luften när det blåser om hans regeringsmedlemmar i en fråga där han själv varit fullt informerad, bara för att se om personen i fråga ska rida ut opinionsstormen för att då eventuellt ge sitt stöd?

Kan man ha aktning för politiker som uttrycker en åsikt på torget och en helt annan i valstugan?

Kan man ha aktning för en kommunledning som delar ut attraktiva strandtomter med bygglov till partikamrater och tidigare kolleger i kommunen?

Bortförklaringar och undanflykter
Själv börjar jag bli hjärtinnerligt trött på alla som avslöjats med brallorna nere men som inte har ryggrad ens att ta konsekvenserna av vad de har gjort, utan i stället förnedrar sig själva och oss som betraktar dem, genom att orma sig bakom regelverk och obskyra undanflykter. Ibland skulle det vara befriande skönt att få höra: ”Ja, jag har haft flyt i livet. Ja, jag har lotsat mig fram till bra jobb, höga befattningar, stora generaldirektörspensioner. Och jag har gjort mig förtjänt av varenda krona. Och jag är som alla andra; jag gillar också att tjäna pengar. So what?”

Men det får vi inte höra. I den mån någon ånger utrycks, omfattar den inte vad som har gjorts, utan att det inte har dolts bättre, att mediehanteringen inte varit skickligare.

Inte ens ursäkten känns längre äkta; den har reducerats till ett inslag bland andra i medierådgivarnas repertoar av lämpliga utspel, då en klient tagits på bar gärning och alla andra flyktvägar tycks tilltäppta. Fem minuters krälande i stoftet inför TV-kamerorna – och när lamporna släckts, upp igen med varggrinet och skudda dammet av sidenkostymen. Paris kan vara värt en mässa.

Det är därför jag emellanåt undrar hur deras röntgenbilder kan tänkas se ut, hur de över huvud taget förmår att hålla sig upprätta.

Liksom vart den där gammaldags hedern tog vägen.

Tillgivne
Toni Schönfelder
0034 616 421 085

PS
Har du egna erfarenheter av länsbolagens mygel och korruption, så skickar mig ett mail, du är garanterat full sekretess.
Mailadressen finner du överst på Nyhetsbrevet.




Pernilla Ström, ekonom och debattör skriver ofta som folk begriper, men hjälper det i ett land med fullt av ryggradslösa chefer, byråkrater och Politiker? Att det är så, är helt klart, för annars skull det sett ut helt annorlunda i landet sverige.

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.