Myndigheter med partibok av Johan Storåkers, politisk sekreterare i folkpartiet Om inte socialdemokrater per definition är mest kompetenta finns det en uppenbar politisering av dagens utnämningsförfarande inom offentliga myndigheter. Det är heller ingen slump att en rad centerpartister plötsligt utsågs till toppjobb efter partiets samarbete med regeringen. I stället för maktdelning har vi fått korruption. Under nästan hela efterkrigstiden har det socialdemokratiska arbetarepartiet haft monopol på regeringsmakten. Men regeringsmedlemmarna har inte begränsat sig till att styra över rena politiska områden och behandlat den offentliga förvaltningen neutralt. Ofta har man utnyttjat maktpositionen till att driva strategiskt partiarbete via statliga verk. Enligt regeringsformen ska rekrytering av individer till statliga förvaltningstjänster endast beakta ”sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”. I praktiken har dock ofta lojalitetsbanden med det socialdemokratiska arbetarepartiet varit mycket viktiga för en persons karriärchanser. Trogna partister har belönats med fina poster. Det finns många konkreta exempel på det. Bland ledande akademiker finns en oro över att vi i Sverige börjar få en politisk maktsektor som inte har något klart ansvar. SNS tar t ex upp en del av problemet i Ekonomirådets rapport från år 2000. Det är en allmän uppfattning att Sveriges ämbetsverk är självständiga och utgör en fristående del av statsförvaltningen. Om man noggrant går igenom verksförordningen i Svensk Författningssamling (SFS 1995:1322, Ändring i verksförordningen och SFS 2000:1118) ser man dock att regeringen lyckats inympa socialdemokratisk ideologiproduktion i våra verk och myndigheter. I verksförordningen står det i paragraf 7 bl a följande: Myndighetens chef skall se till att verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt. Chefen skall ... 4. beakta de krav som ställs på verksamheten när det gäller totalförsvaret, regionalpolitiken, en ekologiskt hållbar utveckling, jämställdheten mellan kvinnor och män samt integrationspolitiken. I punkt 4 begränsar man urvalet av personer som kan komma i fråga för chefstjänster i statliga myndigheter till sådana som noggrant beaktar det socialdemokratiska partiprogrammet. Om man inte tillämpar socialdemokratins centrala idéer på flera politiska huvudområden är man inte lämplig som myndighetschef. Pia Enochsson på Glesbygdsverket är ett exempel på en politruk som är en bra generaldirektör från regeringens synpunkt. Hon hjälper till att motivera socialdemokratisk regionalpolitik på ett effektivt sätt. BO, DO, JämO & HomO Sverige har olika statliga ombudsmän såsom JämO, HomO, BO (Barnombudsmannen) och DO (Diskrimineringsombudsmannen) som ska hjälpa till att företräda olika grupper i samhället. Förenta Nationerna har noggrant påpekat att statliga ombudsmän runt om i världen bör vara helt fristående från olika former av politiska intressen. Det kan vara bra att ha ombudsmän för utsatta grupper i samhället, men det är diskutabelt om de inte i praktiken fungerar som förtäckta ideologiproducenter för regeringen. De ser opinionsbildning som en del av sitt arbete, vilket är en diskutabel uppgift för en statlig ombudsman. Regeringen tillsatte senast Lena Nyberg som partilojal barnombudsman. Tidigare var hon statssekreterare och ordförande i Stockholms Arbetarekommun. Hur lätt är det att t ex argumentera för vissa barns rättigheter, om man därmed går emot partiets och regeringens politik? Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) i Sverige är en central myndighet inom den svenska statsförvaltningen som rimligtvis borde arbeta för att få så många människor som möjligt i arbete. Det finns dock framträdande svenska forskare som Anders Forslund och Anders Björklund som visat på att AMS verksamhet inte haft några positiva effekter vare sig på löneutvecklingen eller på utsikterna för enskilda individer att få arbete. Snarare har man trängt undan ordinarie jobb, genom att folk som varit satta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder snedvridit konkurrensläget. I stället för att ta dessa uppgifter på allvar och försöka förändra den arbetsmarknadspolitiska strategin har AMS snarast försökt tysta ner forskningsresultat av detta slag. Det skulle ju kunna skapa tvivel kring den svenska arbetarrörelsens politik. Partiets väl går före de arbetslösas. AMS-åtgärderna är bra att ha för att dölja hur många i landet som egentligen är arbetslösa. Den låga öppna arbetslöshetssiffran som ministrar m fl gärna skryter med innefattar ju inte individer som håller på att utbilda sig eller går i någon arbetsmarknadspolitisk terapisysselsättning. Nuvarande ordföranden i styrelsen för AMS, tidigare LO-ekonomen P O Edin, och andra tidigare AMS-pampar, som t ex nuvarande finansministern Bosse Ringholm har gått den socialdemokratiska makttoppens ärenden. Ambassadörskarusell En riktigt fin belöning av lojala socialdemokrater har ofta varit en fin UD-tjänst på någon ambassad i utlandet. En utlandstjänst är en extra dyr utgift för staten. Kostnaderna för en tjänsteman vid en ambassad är ofta tre till fyra gånger så stora som för en tjänsteman på hemmaplan. Mycket kompetenta karriärdiplomater körs ofta över när regeringen måste premiera någon kompis, ofta ur arbetarrörelsen. Ett intressant exempel är när förre ombudsmannen i Stockholms Arbetarekommun, Anders Thunborg, fick åka hem till Sverige efter en tid som ambassadör i Aten, eftersom han besvärades av den dåliga stadsluften. Men hans ambitiösa hustru ville gärna ut i världen igen och då hittade man en ny ambassadörsstol åt Thunborg i Rom, trots att den dåvarande ambassadören som fick sparken var en mycket duktig diplomat. Dessutom var luften dålig även där! Det är viktigt att påpeka att socialdemokrater inte är de enda politikerna som erhållit statliga topptjänster, och visst finns det en fördel i att ha en viss allmänpolitisk kompetens för att på ett dynamiskt sätt verka som statlig chef. Men det är mycket påtagligt att socialdemokratins långa maktinnehav under efterkrigstiden har gjort att man vant sig vid att missbruka makten för att premiera sina partivänner och monopolisera socialdemokratisk politik inom en stor del av statsförvaltningen. Även när människor med annan partibeteckning får fina tjänster, kan det ofta röra sig om att socialdemokraterna tackar för gott samarbete. Det är ingen slump att regeringen utsåg fyra centerpartister, Karin Starrin, Helena Nilsson, Ing-Britt Irhammar och Per-Ola Eriksson, till toppjobb som generaldirektör eller landshövding kort efter samarbetstiden mellan socialdemokraterna och centern. Opolitiska forskare har vid flera tillfällen under slutfasen av 1900-talet visat att det finns stark anledning till oro över användandet av utnämningsmakten. En viktig proposition som producerats i ämnet är Prop 1986/87:99, Ledning av den statliga förvaltningen (verksledningspropositionen). Där lyfts bl a fram att regeringen bör ges möjlighet att djupare koncentrera sig på utnämningen av viktigare chefstjänster. I en rapport från Statskontoret 1999, Det viktiga valet av verkschef, nämner författarna att 14 av 22 verkschefer för de mest centrala myndigheterna i Sverige har politisk bakgrund. Det är ingen hemlighet att vissa verk är mer politiskt viktiga än andra. Fyra statsvetare noterar i boken Makthavare i fokus (SNS 1999), att tjänstemän på toppnivå inom centrala myndigheter har värderingsmönster och problemuppfattning som ligger mycket nära de politiskt förtroendevaldas. De högre tjänstemännen är också i större utsträckning än gemene man medlemmar i politiska partier. Detta, menar statsvetarna, är ett bevis för att det ges en medveten förtur för politiskt engagerade personer vid chefsrekryteringar. Redan maktutredningens huvudrapport, Demokrati och makt i Sverige, SOU 1990:44 såg dessa tendenser, och skrev bl a: Till de mer anmärkningsvärda resultaten hör det socialistiska övertaget inom stora delar av den högre statsförvaltningen. Någon sådan tendens har i tidigare studier ej kunnat beläggas. Den ideologiska skalan I SNS-boken från 1999 har man även med en sammanställning av mätvärden för de högre statstjänstemännens egenhändiga placering av sig själva på en höger/vänster-skala med 10 punkter (-5 mycket vänster och +5 mycket höger). Generaldirektörer fick mätvärdet –0,9 medan vanliga verkstjänstemän fick +0,7. En sådan undersökning är visserligen på flera sätt problematisk, men det är ändå ytterligare ett belägg för att de högre ämbetsmännen ligger mycket nära den politiska makten i sin placering på den ideologiska skalan. Då regeringen enligt konstitutionen har starkt styransvar för statliga myndigheter och verk, är talet om självständiga ämbetsverk i Sverige inte riktigt sant. Det finns också högt upp inom departementsorganisationen i Stockholm en osäkerhet om det finns någon klar filosofi bakom inrättandet av statliga myndigheter. Trots att det finns en statlig verksförordning som är producerad med centrala riktlinjer för dem som är verksamma inom ämbetssfären, var det flera personer inom statsrådsberedningen, näringsdepartementet och Information Rosenbad som vid förfrågan inte kände till detta. Och detta är personer som har en stadigvarande yrkesmässig kontakt med myndigheter. Om vi får en borgerlig regering efter nästa val, borde den reformera tillsättningsförfarandet inom statsförvaltningen. Det finns starka incitament för att låta t ex forskare fråga ut kandidater till olika chefstjänster för att se vilka som bäst uppfyller relevanta kravspecifikationer efter bedömning av deras kompetens. Rent konkret kan det vara klokt att inrätta ett råd med experter med stark integritet som får ansvar för rekryteringsfrågor inom staten. Det är oerhört viktigt, inte minst eftersom vi fortfarande ser klara exempel på missbruk. S-politikern Kristina Persson blev häromdagen utsedd till vice riksbankschef, utan att ha särskild kompetens för uppdraget. Thage G. Peterson var snabbt ute på Expressens tredje sida och försvarade den politiserande utnämningen. Kanske Thage själv längtar efter något fint uppdrag efter en lång karriär i SAP:s tjänst?

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.