Att svenska journalister ofta står att finna till vänster är konstaterat... Journalismen av Waldemar Ingdahl, är skribent för Tankesmedjan Eudoxa AB och har läst journalistik och medievetenskap vid JMK i Stockholm. Att svenska journalister ofta står att finna till vänster är konstaterat, bl a av Kurt Wickman i en artikel i smedjan.com nyligen. Men det är inte säkert att det leder till en medveten förvridning av rapporteringen. Tvärtom sker det ofta undermedvetet, genom val av vinkling och frågeställning, och genom journalistikens egen ideologi – journalismen. Vi får då och då i debatten, genom olika opinionsundersökningar, reda på journalistkårens politiska övertygelser. Ofta ger dessa fakta vid handen att journalisternas åsikter ligger längre åt vänster än läsarkårens. Samtidigt anser journalisterna själva att de på senare tid har blivit mindre politiserade, och att dagens tempo i medieproduktionen omöjliggör journalistens egna reflektioner. Hur påverkar detta journalistikens innehåll? Inom medievetenskapen diskuteras ibland en teori om en specifik journalistisk ideologi, den s k journalismen. Ben J Wattenbergs The good news is the bad news is wrong är en klassiker, som i mångt och mycket startade den medievetenskapliga diskussionen om journalismen. Wattenberg gick igenom situationen i 80-talets USA – miljö, hälsovård, brottsfrekvens, levnadsstandard, politiskt deltagande o s v. Han konstaterade i sin kvantitativa undersökning att massmedierna, på område efter område, gav fel bild av tillståndet i det amerikanska samhället. Problemet var inte att medierna hade fel om enskilda händelser; dessa rapporterades i hög grad sanningsenligt. Problemet var, enligt Wattenberg, att medierna missade de goda utvecklingarna – och att dessa missades regelmässigt, konsekvent, strukturellt men likväl förmodligen helt oavsiktligt. När t ex ekonomin utvecklades över hela linjen med ökande per capita inkomst, fler bostäder med högre standard, en växande andel av befolkningen i högre utbildning, minskande kriminalitet och förbättrad social trygghet, fylldes ändå medierna av bilden av att förhållandena i USA försämrades (med en övervikt av artiklar och nyhetsinslag om djup fattigdom, gängbrottslighet, ensamstående mödrar, bostadsbrist och arbetslöshet). Vilken verklighet valde medierna att visa? Wattenberg talade om DEM (Distilled Essence of Media), det vill säga den sammantagna berättelse som formas hos läsaren/lyssnaren/tittaren när denne under en period har följt nyhetsinslagen i olika medier, om det samhälle denne lever i. Wattenberg konstaterade att ett av skälen till denna konsekventa journalistiska snedvridning var att enskilda händelser är lätta att skildra medan det är svårt att skildra processer i samhället, särskilt långsiktiga sådana. Samtidigt är processerna ofta viktigare för att förstå samhället, än de enskilda händelserna. T ex så skildrades oftast den afro-amerikanska gruppen i USA genom reportage om gängvåld. Skildringen av framväxten av den svarta medelklassen under 80-talet var nästan helt frånvarande. DEM blev att alla svarta bodde i South Central Los Angeles’ slumkvarter och var medlemmar i gäng, trots att två tredjedelar av alla svarta i USA i dag tillhör medel- eller överklassen. Skandaler och katastrofer säljer Wattenberg uppmärksammade också "the bad news bias" som han förklarade med: 1) Mord, skandaler, katastrofer och missförhållanden säljer bättre än goda nyheter, eftersom dåliga nyheter kräver uppmärksamhet från läsaren nu. Genom att konsumera medier upplever konsumenten att man kan informera sig och skydda sig från de dåliga nyheternas effekter i sin egen livssituation. Goda nyheter kräver inte samma enkla och omedelbara handling, att köpa medieprodukten. 2) Det finns en klar politisk vänster-om-mitten-dominans i journalistkåren, vilket försätter medierna i en konflikt med det liberal-demokratiska samhället. Samhällets institutioner blir felaktiga och oförståeliga i journalistens ögon redan på det ideologiska planet, och man kan därför inte skildra dem rättvisande. Ägarna har svårt för att kontrollera den dagliga journalistiska verksamheten. Karl Marx hade fel – man behöver inte äga produktionsmedlen för att kontrollera dem. 3) Medierna domineras av ett slags motkultur. Journalistkåren är närmast definitionsmässigt i konflikt med etablissemanget. Felen och orsakerna till problemen finns alltid konkret hos tydligt identifierbara personer i auktoritetsställning, etablerade grupper eller etablerade institutioner. 4) Det råder en betydande självgodhet bland medierna. Särskilt efter Watergate-skandalen, då inriktningen lades om från att skildra det som händer i samhället till att avslöja dess missförhållanden. Homogen yrkeskår Även i boken The media elite av Lichter, Rothman & Lichter tillförs intressanta iakttagelser om den amerikanska journalistkåren och dess ideologi. Där tecknas bilden av en oerhört homogen yrkeskår, huvudsakligen rekryterad ur den urbana medelklassen från det amerikanska östkustetablissemanget. Denna grupp har en mycket tydlig vänstertendens, vilket gör den jämförbar med liknande grupper av intellektuella. De svenska maktutredningarna har visat på jämförbara resultat, med skillnaden att om den amerikanska journalistkåren rekryteras ur den övre medelklassen så rekryteras den svenska journalistkåren snarare ur den lägre medelklassen. Det intressanta med The media elite är dock att Lichter, Rothman & Lichter inte drar den enklaste slutsatsen av sitt material (och på den punkten anser jag att Kurt Wickman tog miste i sin artikel om journalistik i smedjan.com nyligen). Lichter, Rothman & Lichter hävdar faktiskt inte att en politiskt, socialt och kulturellt tämligen homogen yrkesgrupp medvetet politiserar nyhetsrapporteringen. De pekar i stället på den ofrånkomliga styrning som ligger i gemensamma referensramar och värderingar. Journalister avbildar verkligheten för resten av samhället. De gör det genom de dagliga besluten i sin hantering. Vad är värt att skriva om? Hur kan ett ämne behandlas i en artikel? Vad uppfattar man som relevant för läsaren? Vem uppfattar man som sin läsare? Hur mycket utrymme skall ett ämne få? På vilket sätt skall ämnet vinklas för att bli en god berättelse? Vilken betydelse skall läggas i artikelns ord? Vem är intressant nog att få komma till tals? Vilka källor är trovärdiga och informativa? De föreställningar journalister lägger till grund för sådana beslut bidrar till att bestämma vilka bilder och berättelser av samhället som delges publiken. Lösningen är således inte att helt enkelt undvika partiskhet och eftersträva saklighet och professionalism i abstrakt mening (vilket man ofta föreslår som lösning). Det är att i en vidare mening identifiera och erkänna den ofrånkomliga roll som värden och perspektiv spelar i nyhetsbedömningen. Det är sålunda inte så att alla journalister är medvetet propagandistiska (snarast är sådana i minoritet). De vill bara producera god journalistik. Men vad som avses med denna "goda" journalistik är starkt ideologiskt präglat. Den journalist som i sina artiklar ständigt tar upp eventuella missförhållanden i den privata vården gör det oftast, inte därför att han/hon vill bedriva kampanjjournalistik, utan för att skriva en bra artikel som upplevs som "möjlig" inom den rådande journalistiska ideologin. En motsvarande artikel om missförhållanden i den offentliga vården upplevs inte som "möjlig" på samma sätt. Man anser inte att publiken skulle kunna uppfatta en sådan berättelse som trovärdig, eftersom journalisten själv inte uppfattar den som trovärdig utifrån sin egen yrkesgrupps homogena syn. Därmed väljer man bort sådana berättelser. Gemensam ideologi Personligen anser jag att journalistyrkets ökande professionalisering har bidragit till problemet. En gång i tiden kom skribenter från andra yrken och sysselsättningar och sadlade om till journalistyrket. De skrev om saker de själva hade erfarenhet av, och fler synsätt kom in i yrkeskåren. Men när man, som nu, utbildas till journalist uppstår lättare en gemensam ideologi, som kan vara omedveten. Även den på borgerliga partier röstande journalisten kan komma att skriva som sina vänsterkolleger, med den uppriktiga motiveringen att "det är så god journalistik skall gå till", för annars tar inte redaktören in inslaget. Genom att journalistiken dessutom, på senare tid, mer och mer förskjutits från redovisning till kommentar, ställs allt högre krav på journalisterna. Detta gör uppgiften svårare eftersom journalisterna egentligen borde vidga sin föreställningsram och sina kunskaper om ämnet för att kunna ge det djup som kommentaren kräver, jämfört med ren redovisning. Men tyvärr låter ofta journalisterna bli att tränga in i komplicerade sammanhang och ersätter redovisningen med tämligen okvalificerat tyckande inom ramen för de "möjliga" berättelser som finns. Under den tidspress som råder formas berättelser om till att passa in i mycket specifika berättelsemallar. Då förstärks också tendensen till journalism, då journalistiken börjar drivas av sin egen inre logik, som inte nödvändigtvis har särskilt mycket samband med det som är relevant i samhället i övrigt. För att komma tillrätta med det som upplevs som en vänstervridning av journalistiken, måste de liberala krafterna snarast presentera fler och bättre ”möjliga” berättelser, belysa tendenserna till journalism och i högre grad beskriva andra delar av samhället och dess skeenden. Därmed kan de aktivt påverka den "Distilled Essence of Media" som människor dagligen får ta del av.

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.