Bäste läsare av detta Newsletter, det finns mycket bra här i livet och i varje system finns det bättre och mindre bra saker.
Kritik och debatt bruka leda till att sansade personer i politiken samt departementen åtgärdar missförhållanden. När det gäller kollektivtrafiken tycks varje form av vett lämnat samtliga inblandade.

När jag då läser i Tidningen TRAFIK FORUM nr 1 2003, för någon vecka sedan där chefredaktören i sin ledare ställer ovanstående rubrik som fråga, då undrar jag var har denne mycket begåvade journalist befunnit sig dom sista årtionden?

Svensk Trafikpolitik lämnade verkligheten när Claes Norrbom lyckades manipulera moderate Kommunikationsministern Thuvesson att inrätta länsbolags systemet. Att så få begriper detta systemfel torde vara unikt, det är lätt att ha synpunkter på kollektivtrafiken så länge det betalas med skattebetalarnas pengar, men när dessa inte räcker till längre? Eftersom hela den svenska kollektivtrafiken redan kostar mer än försvaret, barnbidragen och snart även passerat äldrevårdens totala kostnader.

Det var med länsbolagsreformen som trafikpolitiken sakta och säkert började sin färd mot ett ekonomiskt total haveri.
Helt enkelt för att systemet är ett ekonomisk monster som sväller för vart år och föder långt mer än 10.000 administratörer, forskare, tyckare, konsulter i alla led som inte behövs.
Att ställa dumma frågor till Ulrica Mässing är helt galet, att Rosengren inte gjorde något åt systemfelet är av samma skäl som Ulrica inte kommer att verka för någon förändring.

Varför?

Därför att det saknas alternativ! Alternativ som Bussbranschen (BR) själv har ansvaret för att komma fram med.
Den första åtgärd är att visa det orimliga med länsbolagen i ett samhälle där friheten och marknadsekonomin skall vara ledstjärnan.

Skall man sanera, och kollektivbranschen har ett akut kollektivt saneringsbehov, måste man börja i roten av det onda. Och roten till allt ont är just länsbolagsreformen som stryper all innovation och utveckling, samtidigt som den kräver mer pengar för mindre trafik varteviga år. Det minskas med trafik där den behövs som mest medan kolletivisterna dränera systemet för egen räkning och reser, dinera samt har mängder av möten, för vaddå?

SJ och förlusterna är inte unika, det är systemfelet som är unikt för ett land som annars hävdar för omvärlden vara demokratins främste riddare.
Synd bara att detta inte gäller den egna befolkningen.

Här får ni mitt nästa bidrag;

Så tuktas en småföretagare

I höstas kom en förbluffande rapport från Riksrevisionsverket, RRV, som fått häpnadsväckande lite uppmärksamhet. Den handlar om något till synes så perifert, men samtidigt för många människor och småföretag så centralt, som handläggningstiderna vid ”tvistiga skatteärenden”. Det gäller alltså de villkor som för en del företag kan vara utslagsgivande för om det ska bli framtida drift eller omedelbar konkurs; det gäller hur lång tid många småföretagare har att vänta på besked om det är deras eller skattemyndighetens uppfattning som ska gälla om ett underkänt avdrag eller en ifrågasatt investering, om en ökad skattebelastning eller om ett eventuellt felaktigt påfört skattetillägg.

Till många mindre företagares vardag hör ångesten när posten innehåller ett brev från skattemyndigheten. Det är inte ovanligt att man har olika uppfattningar om hur saker och ting ska tolkas. Vi har ju här i landet en ganska patriarkal skattemyndighet med ganska bestämda och långtgående uppfattningar om vad som till exempel ska betraktas som momspliktig verksamhet och inte, liksom om vilka avdrag och verksamheter som ska anses rimliga och vilka som inte ska anses vara det, vår halvsekelgamla näringsfrihet till trots.

Att det av och till uppstår skiljaktiga uppfattningar om hur en regel ska tolkas eller en resultaträkningspost ska värderas är därför inte så konstigt. Det märkliga är att det ska behöva ta sådan tid att slita tvisten.

Den företagare eller privatperson som opponerar sig mot skattemyndighetens – som ofta är en enskild tjänstemans – beslut gör klokt i att förbereda sig på en lång process. I snitt tar det två år innan ett avgörande kommit så långt att det hanterats i länsrätten. Den som inte nöjer sig med länsrättens utlåtande – och det kan mycket väl vara skattemyndigheten som överklagar om länsrätten gått den emot – har att vänta ytterligare 1,5 år på kammarrättens beslut.

Om någon av parterna därefter skulle vilja föra saken vidare till regeringsrätten dröjer det ungefär två år till innan det över huvud taget kommer något besked om prövningstillstånd – det vill säga om regeringsrätten förklarat sig villig att ta upp ärendet till behandling eller ej.

Allt i allt kan det alltså ta mellan fem och tio år innan det blir slutgiltigt klart vad som gäller.

Det är möjligt att stora företag har råd med sådana longörer. Mindre företag har det sällan.

Bakläxa från Europadomstolen
Efter Europadomstolens utslag i somras, då Sverige fick bakläxa för att man drivit in skattetillägg som ”avgifter”, när de rimligen bör betraktas som straff och därmed fastställas i domstol, beviljas numera tack och lov automatiskt anstånd med inbetalningen under den tid som tvisten pågår.

Men skattetilläggen och anståndet med dem är inte allt.

Ett ja eller nej i en rättslig instans, ett bifall eller ett avslag i ett skatteärende, kan vara skillnaden mellan fortsatt drift och omedelbar konkurs. Ett ja eller nej kan vara skillnaden mellan expansion och stagnation. Tiden det tar att få ett besked kan vara skillnaden mellan ett blomstrande tillväxtföretag och en sumpad affärsidé.

Det är lätt att tro att det är själva bearbetningen av alla uppgifter, inhämtandet av information och den sakkunniga prövningen av ståndpunkter för och emot som ligger bakom de långa handläggningstiderna. Så är det dock inte alls, visar RRV i sin rapport. Tidstjuven är i stället de så kallade liggetiderna – det vill säga de månader då ärendena samlar damm, färdigberedda och utredda, i väntan på ett avgörande.

Liggetider, väntanstider
Skillnaderna domstolar emellan runtom i landet är betydande.

Vissa länsrätter är förhållandevis snabba. Andra är osannolikt långsamma.

Om det i Sverige som helhet dröjer 23 månader från det att en person eller ett företag härsknar till och begär omprövning hos skattemyndigheten fram till dess att länsrätten har avgjort saken, dröjer det 37 månader att genomföra samma process i Gävleborg. Den något mer lyckligt lottade kollegan i Kronoberg eller Jönköping klarar sig undan med att behöva vänta i ”bara” ett år.

Skulle saken dras vidare till nästa instans, kammarrätten, följer ytterligare drygt 19 månaders väntan i riket som helhet. Den jönköpingsföretagare som inte nöjde sig med länsrättens förhållandevis snabba utlåtande, får nu en trist överraskning – kammarrätten i Jönköping tar nästan tre år på sig.

Under alla dessa långa år ska alltså en företagare med en eller ett par anställda arbeta utan att veta om han eller hon t ex kommer att få en fet restskatt och ett eventuellt skattetillägg i nacken, om han eller hon ska kunna bedriva sin verksamhet med f-skattesedel som sina konkurrenter eller behöva konkurrera med 20 procent högre kostnader, om han eller hon ska få ett investeringsavdrag godkänt eller underkänt och därmed basen för verksamheten sanktionerad eller underminerad.

Undra sedan på att mindre företag drar sig för att växa!

Det vanliga kravet när långa handläggningstider förs på tal brukar vara att det behövs ökade resurser. Det är inte så säkert att det hjälper. Visst kan man kanske öka rättstryggheten genom att ge domstolarna bättre möjligheter att beta av ärendehögarna och komma i kapp. Men det rör sig mer om organisation än om pengar – om ineffektivitet och systemfel, om hur man hanterar och administrerar ärendegången vid olika domstolar.

Sådana frågor är som bekant känsliga.

Men varför inte göra som man gjort med skolorna, en institution som en gång ansågs lika orubbligt oomkullrunkeligt oföränderlig som domstolarna?

Inom skolsystemet finns numera en ”skolpeng”. Den innebär att eleverna själva i viss mån får möjlighet att välja vilka skolor de vill gå på. Finansieringen följer eleven, inte tvärtom. Bra skolor får möjlighet att öka sitt intag. Dåliga skolor får finna sig i att förlora elever.

På samma vis borde man kunna införa en ”domstolspeng”. Den person eller företag som vill överklaga ett beslut hos skattemyndigheten skulle då till exempel – alldeles oberoende av var i landet han eller hon bodde – kunna överklaga till den länsrätt eller – i förekommande fall – kammarrätt hon ville. Finansieringen skulle följa ärendet, inte tvärtom. Det är inte någon djärv gissning att länsrätten i Gävleborg skulle få lägga på ett kol alternativt få finna sig i att krympa och med tiden få allt mindre att göra och mindre pengar att röra sig med.

Det är en sak att vi alla vill vara lika inför lagen.

Men vi vill inte vara där hur länge som helst.


Nu har våren kommit med expressfart, mandelblomningen är snart över.
Inom kort kommer mer om resegarantin och ett BR som inte förstått något alls och Tidningen Resor & Trafik likaså.
Men därom kommer snart mer. Under tiden har flygbranschen satt igång aktiviteter med Luftfartsverket draglok.

Eder tillgivne

Toni Schönfelder

faxless cash advance faxless cash advance>

faxless cash advance faxless cash advance>

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.