Debatt artikel har författats av Hans Sternlycke, Göteborg Företagsstöd hjälp till självstjälp Det är svårt att få en uppfattning av vad staten satsar i företagsstöd. Antalet institutioner som ger stöd är stort och antalet bidragsformer enormt. Kanske 10.000 människor sysslar med administrationen. Björn Rosengren erkänner att utvärderingar saknas på det hela taget av vad de sista 30 årens näringslivspolitik betytt. De siffror som finns på hur mycket som ges i företagsstöd är gamla och varierar från sex till 80 miljarder. Det sista kommer ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) och SAF fram till i studier för 1995 respektive 1996. RRV (Riksrevisionsverket) kom för 1997 fram till tio miljarder kronor i rena bidrag och subventioner via Nutek (Näringslivs- och teknikutvecklingsverket), Arbetsmarknadsverket och länsstyrelserna. Företag med stöd utvecklades sämre Den forskning som finns är i allmänhet kritisk Fredrik Bergström som numera är t f VD för Handelns Utredningsinstitut kallade sin doktorsavhandling för: Företagsstöd: Hjälp till självstjälp. Han undersökte 72 företag som 1989 fick i genomsnitt en miljon var i stöd, cirka 70.000 kronor per anställd i stöd och jämförde dem med en kontrollgrupp. Första året växte produktivitetstillväxten snabbare hos stödföretagen men efter tre år var den tio procent lägre än kontrollgruppen. Och för de som fått dubbla stödet per anställd var den 20 procent lägre. Riksrevisionsverket var mycket kritisk till företagsstödet i två rapporter förra och förrförra året. Det snedvrider konkurrensen. Det går till mogna branscher och 85 procent går till maskiner och byggnader och ofta till investeringar som skulle gjorts ändå. Det går till stora vinstgivande företag. Det delas ut på lösa boliner. Och egentligen är det förbjudet med statliga företagssubventioner enligt EU-fördraget. Stort EU-stöd Fast EU sköter inte företagsstöden bättre. Via EU:s strukturfonder har 34.2 miljarder delats ut till svenska företag de sista fem åren och det sägs ha gett 50.000 jobb. Sju miljarder till om året och 700.000 kronor per jobb. För 100.000 kronor i kostnad kunde vi nått samma effekt påstår Harry Goldman på stiftelsen Jobs and Society som under femton år varit med på framväxten av 90 nyföretagarcentra där det skapats 80.000 företag varav 4/5 finns kvar och bara en procent gjort konkurs. Marknadsanalys och rådgivning ger bättre resultat än bidrag. Lars Öjefors, VD för Industrifonden håller med. Man måste ha folk som har arbetat i verkligheten. Alltför många i den statliga apparaten har ingen erfarenhet från näringslivet. Bristande offentlighet ger utrymme för missbruk Därtill kan man ifrågasätta tjänstemännens oväld i de olika statliga myndigheter som stöder företag och teknik. Det verkar inte finnas någon kontroll på i vems intressen de arbetar. Olika kotterier motarbetar varandra. Alla tänker på sin karriär och på att hålla sig väl med de stora industrierna. Och när en skandal är nära att brisera ombildas myndigheten. Om man pratar med uppfinnare och entrepenörer kan man få höra de mest fantastiska historier. När det är fråga om mycket pengar verkar inte svensk offentlighet kunna hålla tillbaka missbruk. En hel del av de statliga bostadssubventionerna på sin tid lär ha runnit vid sidan av. Spårtaxiidén krossades av bussmaffian i dåvarande Transportforskningdelegationen och av Volvos tentakler in i forskning och tjänstemannavärld enligt Stig Aby. Den nu avlidne elbilskämpen Lars Bergsten kunde berätta om hur hans elbil konkurrerades ut av en tre gånger dyrare Renault från Volvo och hur den skillnaden försvann med svenska och franska statliga subventioner och hur tjänstemän ändrade regler för att få bort honom. Än värre blir det när politiker försöker främja näringslivet. Deras visioner av ett framtidssamhälle är ofta dåtid och de verkar ha förkärlek för stöd som ger inlåsningar i ett sårbart och storskaligt samhälle utan utvecklingsmöjligheter. Kärnkraftsverken gynnades av stora lån till ränta lägre än inflationen medan kraftvärmen som inte fick de villkoren lades ner. Och till företagens kontantinsats borgade staten för tio miljarder vardera till dem och oljeraffinaderierna från 1975 och framåt. Samtidigt förband sig staten i ett avtal okänt för riksdagen att inte stödja alternativ energi. 1989 då Birgitta Hambreus ( c ) lyckades avslöja det var statens straffavgift 20 öre för varje kWh alternativ energi. Det blev aldrig en nyhet för media. Avtalet upphörde inte för det utan Vattenfall fick i uppdrag att fortsätta att förnya det och det är ännu inte återkallat enligt Olle Tegström. Sverige missade vätgasutvecklingen Nutek hänvisade till avtalet när Olle Tegström stoppades i sin kamp för vätgas. Så sent som 1997 ville Sundsvall köra vätgasbussar med spillväte från Akzo Nobel men fick nej. När företaget istället ville använda vätet till ett mottryckskraftverk fick man också nej. Det överskottsvatten kraftverken släpper förbi och den vätgas industrin släpper ut efter sina processer (som sen skadar ozonskiktet) kunde vardera räcka till att driva en miljon bilar med bara vatten som avgaser. Både Saab och Volvo ville utveckla bränsleceller men stoppades. Ett av Leif Johanssons argument för att sälja Personbilar till Ford var att man inte hade tillgång till framtida teknik Redan idag är vätgasens pris konkurrenskraftigt med fossila bränslen och 2006 räknar FN med att bränslecellsdrivna bilar kan bli billigare än bensindrivna. Skall skatter användas till företagssubventioner? Statlig näringspolitik tenderar att stoppa utveckling i stället för att främja den. Mobiltelefonerna är ett undantag. Ericssons och Nokias framgång bygger på de statliga telefonbolagens satsning på NMT i Norden. Men här var det inte fråga om bidrag. Skatter skall inte användas till subventioner av företag. Det bästa stödet för dem är en bra utbildning och en oberoende forskning. Skall staten vara med och stödja utveckling skall det ske på marknadsmässiga villkor. Nu finns det en utvecklad riskkapitalmarknad för ny teknik. Och staten skall avhålla sig från hemliga avtal. Förbudet mot alternativ energi har troligen kostat Sverige hundratals miljarder. Hans Sternlycke

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.