Varför har allt gått fel?  
 
 
Vi befinner oss mitt i den största strukturella förändringen inom rese och transportbranschen sedan dess tillkomst efter andra världskriget.  
 
1) Svenska researrangörer som en gång var främst världen är degraderade till försäljare av resor.  
 
2) Svenska statens inblandning i reseindustrin genom företrädare vars kompetens synnerligen kan ifrågasättas  
 
3) Våra reseföretag har historiskt stirrat sig blinda på att frakta ut svenskar i världen.  
 
4) Reseagenterna är en spegel av Industrins efterfråga av resor, inget annat.  
 
5) Buss och bussresearrangörerna befinner sig hopplös efter inom IT tekniken.  
 
6) Fackets roll borde diskuteras inom reseindustrin dom är mer till skada än till nytta för sina medlemmar  
 
7) Branschen saknar ledargestalter som tar på sig hela branschens gemensamma problem som frågan om resegarantier som motverkar sitt syfte och andra frågor av betydelse.  
 
8) Kamratandan som lett till en allvarlig likriktning skadar branschen mer än mycket annat.  
 
9) Staten är ansvarig för att en hel bransch närmast är utslagen och ersatts av pärmbärare och slirpällar.  
 
10) Branschens senfärdighet att ta till sig Internet tekniken är förmodligen branschens största misstag någonsin  
 
 
Under senare åren har vi följt dramat inom luftfarten och resebranschen generellt. Branscher som fram till EU:s liberalisering levt harmonisk utan upphetsande utspel. Alltid med orimligt höga biljettpriser, ett väl inrutad mönster där staten i de olika länderna backade upp det nationella flygbolaget från konkurrens och researrangörerna levde under ständig tillväxt.  
 
Paketresan, kunden togs om hand behövde inte bekymra sig för något och bytte inte hotellet handdukar en dag var det tillräckligt för att kräva återbetalning samtidigt som inspirerade ungdomar till reseledare tog hand de äldre och de små med ringlekar och gympa i poolen.  
Allt var fridfullt på möten inom IATA, samma sak inom bussbranschen där man tvingades söka trafiktillstånd för varje meter som skulle köras, där SJ som remissinstans alltid svarade med ett NEJ, det behövs inga fler bussar, där branschkollegorna alltid avslog med samma argument genom sin förening. Ville en åkare utöka en buss från 36 sittplatser till 46 måste hans konkurrenter yttra sig om detta, svaret var givet!  
 
Den nordiska researrangörsverksamheten var uppbyggt på samma sätt, visst fanns det en och annan innovatör som snart togs över av Fritidsresegruppen med Reso, KF och facken bakom sig eller Vingkoncernen (SLG) med SAS som ägare. I övriga Europeiska länder var det antingen de nationella Flygbolagen eller framför allt Järnvägsföretagen som ägde alla större researrangörer. Även SJ i Sverige hade en betydande reseverksamhet genom diverse dotterbolag som förövrigt slogs sönder efter Stig Larsson exempellösa demontering av SJ.  
Allt skede harmoniskt genom små samtal i korridorerna eller över en kopp kaffe, i Sverige skapades föreningen RIS som motsatte sig allt som kunde störa oligopolet. Därför skapades det en resegaranti då den dåtida rese chefseliten i branschen (Nyman & Schultz med Ving och annat) lyckades med den största konkursen genom tiderna, samma folk ”Kejsaren i nya kläder” i nya funktioner såg chansen och tog den tillsammans med staten att skapa regler som är verkningslös för reguljärflygbolagen och är ett jävulstyg för bussresearrangörer och numera även för alla agenter och övriga Sverige arrangörer. Oligopolen inom resevärlden var total, alla värderingar gjordes utifrån den snäva hemmamarknaden. Konkurrens, ordet var inte uppfunnen!  
 
I samma andas barn växte det fram en bransch sedan 50 talet med facket som genom kollektivavtal kontrollerade det mesta. Europa byggde också på kollektivavtal och snart fick resenärerna lära sig, fick inte facket igenom sina villkor blev det snabbt strejker. Transportföretagen tåg, flyg stod snart stilla med miljoner resenärer som gisslan.  
 
Bolag som SAS, Nyman & Schultz, Reso har varit plattformen för rekrytering av personal i Sverige, till slut blev alla likriktade något man gärna förlöjligade länderna österut och skrockade över, men vad som händer på den egna bakgården det ser man inte, tvärtom där råder den enda allenarådande sanningen!  
 
På så vis växte det fram en generation av chefer och för all del även många medarbetare som invaggades i en likformighet som torde vara unik.  
 
I USA där situationen inte var olik den europeiska började man avreglera under Reagans tid som President och den i Sverige så förhatliga Thatcher i England följde efter då hon insåg att England var på väg att ekonomisk gå under med fackens dominans och ovilja att acceptera förändring.  
 
De svenska fackföreningarna inom Industrin har visat en långt bättre insikt och accepterat rationaliseringar med höjd produktivitet. Något som den Svenska Industrin har haft mycket nytta av och inte minst exportindustrin skaffade sig betydande försprång mot andra länder.  
E  
xportindustrins framgångar ute i världen är basen för SAS och reseagenterna, enkelt sagt man är rena spegelbilden, går det bra för exportindustrin har agenterna och SAS fullt upp. Stålbaden som Tyskland och Frankrike med flera länder just nu genomgår är mycket tack fastkörda system som lett till en kostnadsram och en oflexibel arbetsmarknad där konsumenter som förväntas köpa produkterna inte längre gör det.  
 
Industrins ledare har långt tidigare insett hoten och möjligheterna då det alltid varit en jämn flotation av chefer som skickades ut i världen och senare togs hem från andra länder med viktiga marknadskunskaper utifrån en världsbild och inte enbart från den nationella ankdammen. Förutom rationaliseringar i den egna fabriken flyttades tillverkning till länder som är konkurrenskraftiga med lägre löner och mindre regleringar.  
 
EU:s 10 nya medlemsländer är en del av denna värld varför man inte alls måste titta på Kina eller Japan och Syd Korea. De båda sistnämnda länderna har en snarlik kostnadsbild som Europa, skillnaden ligger i innovation, privat beskattning och därmed utveckling.  
 
Den europeiska resebranschen har levt i en helt annan värld, den var nationell, all utveckling skedde utifrån de värderingar från det egna landet som var populistiska. Den gemensamma drivkraften för folken i alla kalla länder var att man söker sig till ljuset och solen, grunden till resandet under många årtionden, lapa sol och bada i en pool eller strand.  
 
Resenärerna är beredda att spara ett eller flera år för att möjliggöra detta. Samtidigt som trycket fanns för att resa till varmare destinationer började det ske en utveckling i länder där avregleringen sakta tog fart.  
 
Något som gick helt förbi de svenska  
resemanagerna varför ingenting skedde, alla är kompisar med alla, det gällde att kröka rygg, det går nog bra mentaliteten är vad som gällde, visst flyttade en del mellan olika företag men ingenting dramatisk skedde. Värderingarna var desamma, wining och dining, några banbrytande förändringar har inte skett på 30 år.  
 
Agenterna levde tryggt i skuggan av SAS samt charterarrangörernas provisioner, det fanns i princip inga alternativa försäljningskanaler, förutom VING:s direktförsäljning som backades upp av fyndiga reklamkampanjer, livet lekte! Utveckling, ett ord som likt en Teflonpanna bara studsade till.  
 
Utvecklingen började istället hos USA baserade bolagen vilka drev på datoriseringen. När datoriseringen kom igång hade Industrin för länge sedan skapat high tech robotar i produktionen medans man fortfarande sysslade med manuella bokningschart på väggarna hos researrangörerna.  
 
Bussbranschen är år 2004 alltjämt hopplös efter.  
 
Smart som startades av (SAS, SJ) med US system som förebild, ringer det fortfarande i öronen på mig från möten med de ”stora” resebyråhövdingarna vilka trixade och slingrade sig för att slippa vara med i datoriseringen eller i vart fall skulle dom inte vara med och betala nymodigheterna.  
 
Den bransch som har minst investering, där kunderna står för likviditeten utan att få någon ränta, denna bransch har samtidigt generellt haft den lägsta lönsamheten då det saknades möjligheter till riktiga rationaliseringar med hjälp av tekniken.  
 
Koncerner som VING har haft fler förlustår än vinster under den tid som SAS ägde verksamheten.  
När förlusterna steg till nivåer som även för SAS ansågs vara orimliga skedde samtidigt något på kontinenten.  
 
De stora järnvägsbolagen på kontinenten blev av sina ägare tvingade att sälja av många av sidoverksamheterna som inte hade med järnvägen att göra, efter ett EU direktiv.  
 
I Tyskland privatiserades Lufthansa, 10 år tidigare hade British Airways blivit privatiserad som kunde visa upp vinster samtidigt som flaggbolagen Al Italia, Air France, Sabena m.fl. fick årliga tillskott med miljarder kronor. TUI som var till 90% ägt av tyska järnvägen resten av Lufthansa eller genom av järnvägen ägda dotterbolag skulle privatiseras, varför delstatsbanken i Nordheim Westfalen, Landesbank gick in som huvudägare, tillsatte bankfolk som chefer, nu med fickorna fulla med pengar skulle förvärvas resekoncerner i Europa och därmed skapa Världens största resekoncern i en Globaliserad värld där syenergieffekterna ansågs var betydande.  
 
Det började med verksamheter i Holland snabbt följde Thomson i England, Fritidsresor i Sverige, vidare verksamheter i Spanien, Belgien, Polen, Ryssland, Tjeckien. Italien. Österrike, Schweiz allt sopades in under ett tak, flygbolag, kryssningsrederier på haven och kontinentens floder. Nu blev interndebiteringen i en konform verksamhet där varje uppstudsig eller innovativ chef blev sparkad där tillslut ingen bar något ansvar och ingen kunde påverka något, kvar fanns ryggradslösa chefer som likt en vindflöjel vände kappan efter dagens vind! Det gällde att tyda signalerna från huvudkontoren som snabbt ändrades allteftersom höga chefer i koncernledningen fick sparken, det finns en hel del överlevnadskonstnärer även i den svenska arrangörsverksamheten, vad dom prestera är mindre viktigt bara det finner gillande hos överordnade i England eller Tyskland.  
 
 
Snart blev det för mycket för den delstats ägda banken eftersom ingen prognos infriades och dessutom ansåg EU att kraven på en privatisering inte alls uppfylldes då Landesbank är en delstats bank och ingen privatbank. Men i divisionen som TUI fanns med bankfolk i ledningen finns det alltid lösningar varför merparten av aktierna förvärvades av ett börsbolag som banken kontrollerade.  
 
Inte en siffra rätt,  
sammanslagseffekterna infann sig aldrig, det man missade var att människor inte är maskiner, Fransktalande Belgier är Belgier och inte glada åt flamländare, Engelsmän är måttlig roade av Tyskar, Svenska är måttlig roade …!  
Centralstyrningen från huvudkontoret i Hannover kollapsade med ekonomiska resultat som fick Landesbankens koncernchef att lämna sin post! Efter ett antal nya chefsbyten finns nu en politiker i spetsen som först ville fortsätta Globaliseringen men under galgens tvång insåg nödvändigheten att snabbkrympa koncernen, låta varje land bli en egen verksamhet med långtgående ansvar och beslut!  
 
Där är vi nu, tillbaks till ruta ett skulle man kunna skrocka, där Fritidsresor nye koncernchef nu kräver vinster av den bit av fögderiet som han svarar över och börja med att tillsätta chefer ansvarige för respektive land i norden. Hur man skall lösa Britanias kostnadskostym som ligger ett par hundra kronor per stolsäte över vad exempelvis Sterling vill ha för att flyga till Medelhavet, lösningen på denna fråga avgör om Fritidsresor åter skall komma in i svarta siffror, eller blir det snart en ny chef för norden verksamheten. En dyr läxa och ca 60 miljarder förlorade kronor.  
 
Samtidigt som Airtours i England med sin grundare fick storfnatt och med börsens hjälp och lånade pengar ville skapa en motkraft till tyskarnas framfart varför man med rasande fart köpte upp det mesta i Europa och USA däribland (SLG) Ving koncernen från SAS.  
Den sammanlagda förlusten efter en kraftfull bantning och än är man inte framme till svarta siffror kommer kraftigt överstiga TUI:s förlorade miljarder. Även denna koncern lider av interndebiteringen, sjukan kan enklast åskådliggöras när interndebiteringen är den mest lönsamma i en koncern är det ett säkert bevis på att verksamheten totalt går med förlust.  
 
Både TUI och Airtours är börsbolag ändå har aktiemarknaden förts bakom ljuset genom avancerat trixande med siffrorna, uppskrivningar av Goodwill poster, tillgångar som är bokförda två gånger och annat som har fört aktiemarknaden bakom ljuset. Först när förlusterna nådde astronomiska belopp erkände ledningen i Airtours att man har upptäckt fel i bokföringen, en snabb rekonstruktion gjordes för att rädda koncernen baserade på fel siffror varför det tog endast 9 månader innan koncernen hade förverkat alla pengar på nytt. Den svenska SLG verksamheten vill gärna påskina sina plus siffror utan att redogöra vem som tar flygbolagets underskott och hur mycket man levererat in som täckning av koncernledningens overhead kostnader.  
 
Försök att lösa ut ett krympt SLG från gemensamma åtaganden som Airtours knutit upp för koncernens alla verksamheter som nya flygplan, hotellavtalen torde utgöra gordiskaknuten ifall Janne Carlzon & co får möjligheten att köpa tillbaks Vingresor.  
 
Förhoppningsvis har man lärt sig av tidigare misstag där en aningslös koncernchef lät sig luras av Scanair chefen som kunde debitera överpriser på flygstolar till SLG koncernens arrangörer i efterskott för att rädda sitt eget usla bokslut på bekostnad av att Spies, Tjäreborg och andra verksamheter i SLG gick i putten.  
 
Lufthansa folket, vilka efter man tvingats lämna TUI stod utan en arrangör som fyllde planen för sitt charterbolag Condor tvingades ut och hitta en lösning.  
Varför det förvärvades Tysklands andra största resekoncern Neckerman och bildade Thomas Cook koncernen tillsammans med varuhus och postorder giganten KarstadtQuelle.  
 
Resebranschens absolut största misstag var övertron i att man skall äga hela ledet, från distributionen till mottagningen av resenärerna.  
Förvärvandet av hotell, flygbolag, kryssningsrederier och mycket annan av kapitalslukande verksamheter sker samtidigt som industrin gick en helt annan väg efter främst Japansk modell, outsorcing, där underleverantörer med ISO 9000 norm fick ett allt större ansvar i både utveckling, innovationer och tillverkning av kompletta komponenter.  
 
Inte minst i Bilindustrin kan alla se framgången med att låta många tänka till och låta snillen komma fram, nya alltmer säkra och avancerade bilar blir förhållandevis billigare då en idag stor del av utvecklingen sker hos underleverantörerna i konkurrens eller ett IKEA som idag finns över stora delar av världen där organisationen ägnar sig åt design, kvalitetskontroll, distribution och upphandla kvalitetsmedvetna underleverantörer, istället satte reseindustrin på att äga hela kedjan!  
 
Eller som Janne Carlzon uttryckte det hela, vi (SAS) skall ha totala ansvaret, men varför det måste betyda totala risken och total ansvar för investeringen, har jag för min del aldrig förstått.  
 
Mycket snart kom verkligheten ikapp, det fanns inga större syenergieffekter, kapitalbindningen inom flyget, kryssningsfartygen hotellanläggningar visade sig snart vara förödande, dyrbar distribution genom agenter och egna resebyråer bidrar till ett giganstisk underskott. De tre största resekoncernerna har en samlad låneskuld överstigande 100 miljarder kronor.  
 
Snart nog visade sig en annan brist, det fanns inget management som kunde hantera samtliga olika marknader utifrån deras specifika betingelser varför det nu var sifferakrobaterna i bolagen som snabbt fick övertaget och då är det alltid slut för berörda bolag.  
 
Folk som arbetar med backspegeln i handen och aldrig lärt sig ta risker, är alla företags undergång.  
 
Till detta tillkom olika yttre händelser, Krig i Kuwait, därefter Irak ett och två, SARS, Terrorhot, arbetslöshet och annat som ledde till ett minskat resande.  
 
Från inledningsvist blygsamma vinster från uppköps raiderna blev det istället miljarder i förluster som snabbt omvandlades till Goodwill poster samtidigt som förlusterna ökade rasant bleknade snart det magiska ordet Globalisering.  
 
Istället för arrangörer med en snabb rörlighet där man kan anpassa sig till marknadsutvecklingen skapade man monster verksamheter som sitter fast i långa avtal som tickar pengar och till slut kan man inte sparka mer folk eftersom man sitter fast i ett moment 22 där dom fasta kostnaderna i flygplan, kostsamma hotellanläggningar, kapitalbindningar i kryssningsfartygen och långa hyresavtal med andra hotellägare omöjliggör ytterligare nedskärningar.  
 
Den gångna veckan meddelade TUI att man nu ser över möjligheterna att starta en Internet baserat verksamhet med FTI -Chefen Einsenreich, som friköpte från MyTravel för 1 euro FTI en av de stora fölustverksamheterna inom Airtours/MyTravel skall under namnet Touropa bygga upp Internet verksamheten. Touropa var tidigare en av Tysklands större och mest ansedda arrangörer som den förra TUI ledningen tog livet av när man slog samman alltsammans till TUI. Ett sent uppvaknande som med all sannolikhet blir ännu en flopp eftersom redan de nu kända betingelserna mer verkar huvudlösa än vettiga.  
 
SLG under Sandahls ledning försökte sig på ett liknande koncept som bara efter en kort tid togs bort ur marknaden. Floppen var total, bokningssystemet förmodligen utvecklat av freeks för freeks!  
 
TUI har startat först ut med den tyska marknaden men innan årets slut skall siten finnas på många fler språk en Internet bokning för 5,000 hotell som TUI äger eller har avtal med vilket visar att man själv inte är kapabel till att fylla rummen och snart lär det visa sig att berörd hotell chef ger fler kontingenter till Internetbokning än till koncernens researrangörer då han lär få ut ett par kronor mer med direktbokningen och snart är interndebiterings kriget i full gång.  
 
I Norden byggde man upp under 60 och 70 talet ett par charterflygbolag för vilket det aldrig funnits någon egentlig marknad ifall man inte hade haft regler som omöjliggjorde fria flygbolag, spritransoner där ett helt folk kunde inhandla en från skatt befriat försäljning uppe i luften eller på Ålands hav medans man på marken tvingades till all time high beskattning hos systembolaget vilket gav flygbolagen och nordens rederier en välkommen inkomstkälla, snart nog den enda vinsten samtidigt som man hade för flyget charterregler enligt lag anpassade som skydd för SAS. Men ingenting har hjälpt branschens överlevnad, det blev en fördröjning det var allt.  
 
Det har funnits en lång övergångstid för den svenska resebranschen att lära förändringen med EU:s politik om fria rörelse av varor och tjänster bara man velat ta till sig en uns av detta. Krav på helt andra införselregler av beskattat sprit från ett annat EU land är ett exempel.  
 
Till åtminstone min förvåning valde samtliga svenska chefer hypotesen att Sverige aldrig skulle bli EU medlemmar så sent som1993 och under Stenas ledning bildade man en TAX FREE påtryckargrupp i Bryssel där man ville ha kvar den skattefria påsen även efter en EU anslutning.  
 
Detta får tala för sig själv vilken kvalitet på chefer branschen led av.  
 
Man spillde miljoner på ett dödfött projekt! Företagens styrelse som trodde på managementets prognoser är ansvarige för en kapitalförstörning i en storlek som borde få vem som helst att kippa efter andan!  
 
De första försöken till en fri flygmarknad fick Freddy Laker erfara, med allt för litet eget kapital och mäktiga konkurrenter där BA drev Freddy Laker flygbolaget bokstavligen i konkurs, först efter konkursen kunde Laker i domstol vinna över BA och erhöll 10 miljoner pund i ersättning. Vad hjälpte detta den fria marknaden samt tusentals anställda som förlorade sitt arbete?  
 
Boken om Laker beskriver på ett bra sätt spelet bakom kulisserna och hur bankerna ströp krediterna i hans verksamhet samtidigt som bolaget ökade så det knakade inte minst på den lönsamma rutten till USA vilket var en nagel i ögat för BA.  
 
DAN AIR, AIR EUROPA , British Calodonien är andra flygbolag som föll där BA alltmer ogenerat drev ett spel med fina Lordar som gick BA:s ärenden vilket avslöjas i boken om Richard Branson och Virgin, där Virgin Atlantic var ett halmstrå ifrån att följa samma öde.  
 
Varje förändring och en anpassning till en fri luftfart i SAS var en hopplös uppgift då ett 40 tal fackföreningar som påstår sig skydda sina medlemmar istället medverkat till ett närmast kollektivt självmord på ett inom flygvärldens starkaste varumärken och kanske mest välfungerande flygbolag.  
 
Den nordiska sjukdomen, kollektivavtal har istället för att säkra arbetsplatser blivit orsaken till det motsatta. SAS som befinner sig i en synnerligen allvarlig ekonomisk situation pressat från alla håll, från lågprisflygbolagen å ena sidan och fackens ovilja till anpassning till den krassa verkligheten å andra sidan.  
 
Varje nytt sparprogram som lanseras avser att avskeda tusentals medarbetare. En annan fråga som aldrig tas upp, hur kunde det bli så här?  
 
Hur är det möjligt att SAS kunde anställa tusentals personer som aldrig behövdes i produktionen, vem eller vilka är ansvariga och varför finns så många chefer kvar som bär på ansvaret?  
 
Plan A verkställs, Plan B lär vara på gång inför styrelsemötet den 23:e mars 2004 ifall inte en och annan fackförening förstår allvaret och vad finns då kvar? Plan B avser att alla långlinjer övertas av Lufthansa, att allt flyg mellan Norden och Tyskland övertas av Lufthansa, Snowflake läggs ned, att SAS delas upp i 3 nationella flygbolag där man med fog kan anta att det danska SAS snart heter Maersk och vad som sker i Norge kan man bara sia om. I vart fall åskådliggör SAS branschens förbannelse, under årtionden blev det mer och mer medarbetare utan att produktiviteten växte nämnvärt. Piloter och Crew förhandlade fram under hot om strejk avtal som är orimliga i en konkurrens utsatt värld där förmånerna i form av arbetstider är milsvid ifrån vad lagen tillåter.  
 
Medans flaggbolagen sitter fast i otympliga förhandlingar som oftast drar ut på tiden har de nya bolagen fått ett allt starkare fäste något som gör dem ekonomisk allt starkare och mera oberoende från en extern finansiering. Både Ryanair och Easyjet och flera andra lågprisflygbolag har lärt sig läxan att banker skall man helst inte ha något med att göra varför det är bättre med en extern finansiering via börsen än att sitta i knäet på en okunnig och opålitlig bankstyrelse.  
 
Ett 60 tal nya flygbolag prövar sina vingar i ett avreglerat Europa, med betingelserna att de anställda inte får tillhöra en fackförening utan att därmed har en lägre inkomst men väl fler uppgifter och arbetstider som lagen tillåter, vilket ger cheferna möjligheter till snabba förändringar och reagera efter tillgång och efterfråga. Nya rutter från flygplatser man inte ens visste om att dom fanns knyter idag ihop Europa i ett nät av förbindelser som ingen kunde drömma om enbart för några år sedan. Fri etablering utan byråkratiska excesser, att släppa fram innovativa chefer med nybygga mentalitet dit anställda söker sig som vill vara med att skapa något nytt.  
 
Inom kollektivtrafikbranschen är det tvärtom, upphandlarmonopol i form av Länsbolag har lett till en systematisk utslagning där en politisk styrelse kan rättfärdiga vad som helst, mindre och mellanstora bussbolag ha tvingast i konkurs orsakat genom korruption från upphandlaren för vilket det finns ett antal domar men tyvärr är vänskapskorruptionen svårare att bevisa inför en domstol och även ifall det finns goda bevis orka eller våga inte småföretagarna att ta striden då det dels är kostsamt och huvudmannen på skattebetalarnas bekostnad far fram med ett koppel av stjärnadvokater som skall imponera på den lilla domstolen, lyckas man framgångsrik slå ned alla stökiga entreprenörer något som lett till på 20 år kväva varje form av innovation, en bransch utan lönsamhet, en bunt ja-sägare, en likriktning bland chefer och ett förbund som är inställsam inför makten och struntar i sina medlemmar något som torde vara unikt och saknar motstycke.  
 
Den svenska inhemska turistnäringen lider av samma håglöshet då strukturen är snarlik.  
Politiska beslut där kommunen äger lilla hotellet, stugbyn, turistbyrån eller så kamouflera man ägandet genom stiftelser eller av kommunen ägda bolag vilket för näringen i sin helhet lett till ett 30 årigt stillestånd och nyttan kan mer än ifrågasättas, den är direkt skadlig för hela landets turistutveckling. Det behövs inga nya miljoner till marknadsföring eller som stöd i olika landsdelar, det som behövs är en befrielse från klåfingriga politiker och ja sägare till chefer som är med i varje kovändning allt för att behålla jobbet.  
 
Internet bokningen  
Att boka en flygbiljett mellan punkten A till B med flaggbolagen är ingen enkel sak om man jämför med hur det är i USA. Den in och utländska resebranschen skiljer sig också från det nya lågprisflyget i hur man tagit till sig utvecklingen med Internet och en bokning utan agenter eller andra mellanhänder. 24 timmars boknings möjlighet med ett giltigt färdbevis som går att printa ut alla veckans dagar och dygnet om har förändrat den nya generationens resenärers beteende.  
 
Något som är raka motsatsen vad som sker idag hos SJ, vill en kund från utlandet boka en Tågbiljett i Sverige är det ett äventyr där man landar hos ett företag i Visby för att boka en biljett som skall betalas med ett begränsat urval av kreditkort och biljetten postas, är det någon som litar på postgången mer än ett isolerat team på Gotland? Frågan torde vara befogad, i vilken värld lever SJ ledningen, rikstrafiken och övriga såkallade fria tågoperatörer, är det någon som satt sig in i situationen på en hugad resenär från Österrike som vill till Kiruna med tåg, då det faktisk finns hundratusentals tågfantaster för dem är en dylik tågresa en dröm som snart utveckla sig till en mardröm. När man väl lyckats pussla ihop ett resande så kommer den sista överraskningen där tågpriset motsvara en flygresa fyra gånger jorden runt! Och så är det någon som undrar vart alla resenärer tagit vägen?  
 
USA bolagen ligger återigen långt före där systemen tillåter enkelt att boka en egen resa oavsett var man bor i USA, en av kunden själv sammansatt semester, flyg, hotell, hyrbil eller resa med kryssningsfartygen allt på en gång i stjärnmärkta hotell och olika prislägen. (Sverige fick efter hårt motstånd från bl.a. Scandic och enstaka SAS hotell sina första stjärnmärkta hotell i december 2003, skamligt är då inget överord)  
 
I USA kan kryssningsrederierna som säljer sina kryssningar utställa en flygbiljett tillsammans med en kryssning, baserade på att USA, Syd samt Latin Amerika är uppdelade i fyra pris zoner.  
 
Simpelt vilket är en av orsaken till den makalösa utvecklingen för kryssningstrafiken.  
 
I Europa är det inte ens att tänka på där flygbolagen skapar så många hindrande regler som till slut har omöjliggort varje form av utveckling.  
 
I dagarna meddelade BA att man skall förenkla hela bokningsproceduren på Internet, en konkursförklaring av vad man tidigare sysslat med och en svidande örfil till övriga i branschen.  
 
Samtidigt som det är den definitiva bekräftelsen från flaggbolagen att Ryanair, Easyjet med flera flygbolag det är dom som är på den rätta vägen.  
 
Skillnaden mellan detta tänkande och den svenska länshuvudmanna monopolet är avgrundsdjupt. I det ena fallet tjänar bolagen pengar på innovativa lösningar anpassade för kunder, och inom kollektivtrafiken råder huggsexa mellan olika partier, rösta på mig så får du en ny busstur. Att denna cirkus kostar skattebetalarna runda 50 miljarder kronor årligen som fattas inom sjukvården, äldrevården, skolan, det är inget som tycks uppröra någon.  
 
Den traditionella resebranschen och flygbolagen ligger så långt efter återspeglas av att cheferna aldrig varit utsatta för en riktig konkurrens. Dagens kris i flaggflygbolagen och de stora arrangörsbolagen är en lika hög grad chefskris samt inte minst en fackföreningskris!  
 
Facket i sin ambition att genom stelbenta kollektivavtal där jantelagen är viktigare än utveckling och med arbetslagar skaffa kontroll över bolagens rörelsemöjligheter har man släppt fritt fram för alla nya 60 talet lågprisflygbolag och den personal som man avser att skydda inom flaggbolagen är i själva verket de som får bära bördan i ett kollektivt misslyckande genom ett förnedrande avsked.  
 
Resebyråerna slåss ut överallt, i vissa länder går det fortare, andra länder står i tur. Branschen har totalt missat Internetbokningens möjligheter. Ett fåtal affärsresebyråer kommer under en tid finnas kvar så länge flyget har krångliga clearingsystem och biljetteringar som kräver år av erfarenhet samt utbildning.  
 
Det tycks förefalla som om detta förfarande är en naturlag och inte något som kräver en total översyn och avveckling. Internet tekniken kommer alltefter den utvecklas leda till en större utslagning än vad mången tycks förstå.  
 
På www.flygtorget.se irrmail den 19 mars 2004 kunde man läsa om paketarrangörernas snara död.  
 
När man läser kommentarerna från olika chefer som är ansvariga paketresearrangörer förstår man att dom inte bara ge sken av att äga ordet utan även utvecklingen, så fel dom har!  
 
Det är nog helt rätt att paketresearrangörerna specialiserade på vissa nischmarknader alltid kommer att finnas kvar liksom tema resor med ett rikt kulturellt utbud.  
 
Damer och herrar chefers konstaterande åskådliggör att man lever för dagen men inte har ett uns av framtidvisioner, visioner som redan fungerar och finns på andra sidan atlanten och inte kan genomföras just nu i Europa på grund av den stora förändringsprocessen som pågår inom flyget.  
 
Men allt förändras inom några få år, utvecklingen står inte still den pågår överallt, där sitter små unga snillen framför sina datorer och utveckla det ena efter det andra systemet som snart visa sig att det ena och andra inte fungera, men bland allt finns det guldkorn och det är dessa som kommer slår knockout på traditionalisterna.  
 
Argument att en skicklig paketarrangör skulle förhandla sig fram till bättre nettopriser är naturligtvis en halv sanning eftersom paketarrangörens administrationskostnader eventuella agentkommisioner skall läggas ovanpå varför snart hotellen med början åtminstone i vissa storstäder kan blir attraherade av att sälja sig direkt med färre rabatter och ett större netto för hotellet.  
 
Det är denna utveckling som vi står på tröskeln inför, ingenting går över natten men trenden är tydlig och klar.  
Den svenska turistnäringen är en annan bedrövelse som står och stampar utan att komma ur fläcken. Den svenska turistprodukten har tagits omhand i huvudsak av paketresearrangörer i andra länder, de verklig stora uthyrare av Sverige stugor finns i andra länder. Svensk turistnäring lider under politiska beslut där affärsmöjligheterna är begränsade. Det finns ingen som helst svensk kommersiell kunskap hur man attrahera folk från andra länder att komma till Sverige däremot är jantelagen väl utvecklat.  
 
Visst finns det några mycket kunniga företagare som sysslar med konferenser eller kongresser samt större tillställningar men i ett större sammanhang är det att sila mygg och svälja kameler.  
 
Den tidigare en gång så framgångsrika chartertrafiken som Fritidsresor och VING bedrev från Norden gick i backen därför att man missade helt att det finns över en halv miljon resenärer som vill till Spanien och bo i ett eget hus eller lägenhet, sak samma med Italien och Frankrike dom vill köpa en flygbiljett och inte vara omhändertagna av lektanter i poolen. Den svenska dadda mentaliteten, chefer med en total ovilja att se på omvärlden och den teknik utveckling som pågått, den totala missen att öppna möjligheten med charterflyget köra omvänt för hugade utlänningar att komma till Sverige till en stolkostnad som i idag Lågprisflyget tagit hand om. Man hade alla förutsättningar, man hade flyget, man hade ett nät av direktflygningar, man hade sluppit ifrån mycket av sista minuten arrangemang ifall man sålt stolar, man satt med färdiga organisationer på destinationerna som kunde ta hand om den publik som inte kunde hantera Internet bokningen, man hade den stora möjligheten att sakta växa med en förändrad efterfråga och därmed anpassa den egna verksamheten, detta är förmodligen resehistoriens största misstag.  
 
Istället var all koncentration på en Tax Free påse som skulle komma att försvinna och ännu mer dadda på resmålen!  
 
Att Fritidsresor efter 40 år inte har tillräckligt med resenärer till Spanska fastlandet varför man lägger ned all trafik inför sommaren 2004 är den slutliga konkurs förklaringen av branschens firade chefer.  
 
Jämför man detta med industriella termer är situationen snarlik som när Facit koncernen en gång dömde ut elektronikens intåg som en dagslända, eller fru kommunikationsminister ansåg Internet som något kortvarigt, det finns många slående exempel, men i ankdammen Sverige går cheferna runt då kompisskapet är viktigare än resultaten.  
 
Ericsson koncernens problem är inte marknadsproblem utan var ett management problem som missade allt vad NOKIA såg som en möjlighet, det var cheferna på Volvo som sänkte Volvo och tvingades till att sälja personvagnar till Ford som sedan förvärvet tjänat bra med pengar. Listan är lång över management missar de sista åren som lett till en utförsäljning av svensk industri och dit hör den mest innovativa industrin av dem alla de svenska researrangörerna Fritidsresor och SLG koncernen. Med denna försäljning har norden verksamheten degraderats till ett försäljningsställe istället för motorn till ett innovativt företagande som inte för länge sedan var i absolut särställning i Europa. Det borde ha varit tvärtom, de svenska arrangörerna som tagit över enstaka selekterade arrangörer på kontinenten och England för att sprida sina marknadsrisker och skapat ett nytt resande, till Norden!  
 
Där hjälper inga fackföreningar eller kollektivavtal, kunskap måste läras genom misstag och lyhördhet något den fria konkurrensen ser till och finns den inte i Sverige så lär företag från andra länder fylla tomrummet, det är därför Ryanair trots ett troget SAS media som skrivit så mycket osanningar och antydningar eller svenska i branschen hellre förtalar istället för att vara tacksamma för alla nya möjligheter som flygbolag som Sterling, Ryanair för med sig, där varje resebyrå, bussresearrangör snabbt kan ta resenärerna ut i Europa utan garanti stolar eller andra förpliktelse.  
 
Möjligheterna är trots denna dystra redogörelse stora förutsatt att man släpper fram personer med ett nytänkande som ser IT tekniken och alla dess möjligheter.  
 
Att vidare branschens företrädare medans dom finns kvar förstår nödvändigheten av en sammanhållande nyskapande branschförening med folk från andra branscher i styrelsen som har en annan erfarenhet, vilka kan tillföra hela branschen kompetens och inte nedlåter sig i gyttret av små föreningar, var och en utan resurser som enbart är till för snäva egen intressen.  
 
Efter kriser kommer alltid ut något bra även om det kan ta sin tid.  
 
Toni Schönfelder  
 

faxless cash advance faxless cash advance<>

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.