SJ gör som sina tåg - de avgår inte!
av Pernilla Ström, ekonom och debattör.

Det är inte ofta jag tar tåget. Men när jag gör det påminns jag om varför det sker så sällan.

Häromdagen skulle jag ta mig från Stockholm till Göteborg. Att flyga verkade tidsödande i överkant. På tåget skulle det ju, tänkte jag mig, gå att nyttja tiden mer effektivt. För säkerhets skull hade jag bokat plats på ett X2000-tåg. För säkerhets skull hade jag dessutom valt ett tåg som gick en hel timme tidigare än vad jag egentligen hade behövt åka, för att gardera mig för eventualiteter.

Men.

Jag borde ha förstått att något var på tok redan när jag kom till Centralen. Där stod nämligen en folkmassa rätt upp och ned mitt i avgångshallen och starrbligade på tavlan över spårangivelser och avgångstider.

De tittade och tittade. Och jag undrade vad i all världen de glodde på. Hade de inget roligare för sig?

Men nejdå, de stod där med sina dokumentportföljer, resväskor, prasslande plastpåsar och klängande barn och bara tittade.

Själv behövde jag inte lång stund för att lokalisera mitt tåg. Det skulle gå kl 8.10. Det skulle avgå från spår 10. Jag hade gott om tid och strosade därför runt ett tag innan jag ut på plattformen och letade upp den del av perrongen där just min tågkupé skulle hålla.

Det var då det började.

Tre minuter före utsatt tid, men alltjämt utan att något tåg ännu rullat in, kastade jag ett öga på skylten på perrongen. Nu stod det helt plötsligt att det tåg som skulle avgå härifrån visserligen skulle gå kl 8.10, men att det skulle till Eskilstuna.

Upp med väskan, in i vänthallen och fram till tavlan med folkmassan igen. Nu var plötsligt spårangivelsen på Göteborgståget borta och avgångstiden framflyttad till 8.20. Tiden gick. Inget nytt spår. Klockan 8.20 var avgångstiden omärkligt ändrad till 8.25. Och 8.25 hade den lika omärkligt flyttats fram till 8.30 för att därpå lika diskret förvandlas till 8.40… Men så äntligen en spårangivelse: X2000 till Göteborg skulle avgå från spår 11.

En hel folkmassa plockade sålunda upp sina dokumentportföljer, väskor, prasslande plastpåsar och otåliga barn och klapprade iväg ner för trapporna för snabbast möjligt ta sig till spår 11.

En hel folkmassa skyndade därpå upp på perrongen till spår 11, såg sig förvirrat om efter ett obefintligt tåg, bara för att strax därpå – när tåget redan borde ha avgått – upptäcka att det tåg som möjligen eventuellt skulle gå därifrån ingalunda ämnade sig till Göteborg.

En hel folkmassa klapprade därför med sina dokumentportföljer, väskor, prasslande plastpåsar och nu ganska gnälliga ungar tillbaka in i avgångshallen, glodde upp mot tavlan – och mycket riktigt: Spårangivelsen var borta lika plötsligt som den hade kommit. Detsamma gällde för övrigt avgångstiden.

Den del av folkmassan som var försedd med dokumentportföljer började nu fingra nervöst på sina mobiltelefoner för att lägga om möten och harklande ursäkta sig om kommande förseningar.

Den del av folkmassan som var försedd med allt grinigare barn började nu få något desperat i blicken.

Den del av folkmassan som var försedd med prasslande plastpåsar började nu uppgivet att gräva i dessa för att tulla på färdkosten.

SJ skyller på svagdricka
Vid det laget var vi några stycken som gick fram till informationsdisken för att fråga var i helvete tåget höll hus och när det skulle gå och varifrån, och om alls.

Efter ett tag gick det att få reda på att det var växelfel.

Eller kanske var det ont om spår.

I varje fall så var tåget inte där det skulle. Och efter en stund kom det fram att tåget stod fast vid Norra Bantorget, och när det skulle komma därifrån, ja det kunde ingen veta.

När det sent omsider kom en ny avgångstid, och ännu senare en ny spårangivelse, dröjde en skeptisk folkmassa klentroget kvar framför tavlan – oss lurar ni inte igen! – tills ett tåg verkligen gnisslade in vid plattform 10.

Men först sedan det stannat och en driftig person verkligen förvissat sig om att det stod Göteborg på dörrarna, satte folkmassan sig i rörelse, plockade upp sina dokumentportföljer, väskor, prasslande plastpåsar och nu högljutt gnällande ungar, rusade ut på perrongen och tog tåget i besittning, beredda att med våld om så behövdes kapa det för det fall att SJ skulle få för sig att ändra destinationen till Falun, Helsingborg eller Haparanda.

Vinter en gång om året
Visst måste man stå ut med att det blir förseningar då och då. Men nog är det märkligt att så många system här i landet kollapsar så fort det kommer några snöflingor extra. Man skulle ju annars vara benägen att tro att det åtminstone efter alla år borde finnas åtminstone en liten beredskap för att det ibland snöar i februari. Det plägar ju att göra så på de breddgrader där Sverige ligger.

Minsta avvikelse – och inget fungerar. Det är som om alla har rekryterats ur samma arbetskraftspool som hade ansvar för snöröjningen i Stockholms innerstad förra året.

Vad som dessutom är lite märkligt är varför SJ har så svårt att meddela att tågen är försenade när de är försenade. Det borde ju inte vara så svårt, kan man tycka, att ropa ut till exempel att ”vi beklagar förseningen, den beror på x och y, och tåget kommer inte att avgå förrän tidigast klockan z, varför vi föreslår att ni slår er ner med en kopp kaffe på fiket här bredvid på vår bekostnad, tar kissnödiga barn till toaletten eller sätter er och läser morgontidningen i lugn och ro”.

Men det vore tydligen SJ främmande.

Jag vet inte varför det är så svårt att ge tydlig information. Jag vet heller inte vad det är för fel på alla dessa företag - de må heta SJ eller SAS – som har så svårt att begripa – efter år av tal om ”kunden i centrum”, efter hyllkilometer av managementlitteratur – att de arbetar i servicenäringar där de har att tjäna människor, och inte i speditionsbranscher där de har att forsla kollin.

Men jag har rest tillräckligt många gånger för att inse att trots uppdelning i banverk och affärsdrivande verksamheter, och trots konkurrensutsättning så är och förblir SJ i grunden ett monopolistiskt tänkande, kundföraktande skräpbolag.

Nästa gång tar jag bilen.
Pernila Ström, ekonom och debattör


soliga hälsningar och mandelträden står i full blom liksom SJ något försenat!
eder tillgivne
toni schönfelder
0034 616 421 085

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.