Debatt artikel GP den 16 januari 2000 med kommentar av Toni Schönfelder, efter artikeln. Makten vill inte ha förändring Carina Lindberg: Strategin i Göteborg är att destabilisera I Göteborg är det uppenbart att destabilisering av det kommunala arbetsklimatet är en medveten strategi från den politiska maktelitens sida, skriver Carina Lindberg. Är Göteborg en kommunal diktatur, vars högsta politiska företrädare är livrädda för professionella, förändringsbenägna tjänstemän? Frågan aktualiseras igen i en intervju med Åke Sköldberg, tidigare vice VD för Göteborg Energi, i GP nyligen. Det finns många fler som tycker som jag men det finns också en rädsla att säga det högt. Är man inne i karriären så ... det kan räcka med ett telefonsamtal så är man stoppad, säger Sköldberg bland annat. Eller är det tvärtom så som GP:s krönikör, Thomas Kristiansson, anger som en möjlig alternativ tolkning, att det är tjänstemännen som inte hängt med i somliga politikers krav på en övergång från traditionell handläggning till projektorienterat arbete? I näringslivet har projekt under flera decennier varit ett erkänt effektivt sätt att organisera kreativt utvecklings- och förändringsarbete resultatinriktat och målorienterat. Projekt är helt enkelt en metod att frigöra skaparkraft i en stelbent organisation. Det är att släppa fram medarbetares kunskaper, fantasi och vilja att pröva gränsöverskridande vägar för att nå konkreta mål. Och framför allt: alla projekt värda namnet syftar till påtagliga förändringar, till dynamik, rörelse och liv. Det är naturligtvis inte konstigt att det blir krock i huvudet på alla medarbetare i en toppstyrd kommunal hierarki när det kommer signaler uppifrån om att projektinriktat arbete ska börja tillämpas. En maktelit som är livrädd för just förändring, dynamik och gränsöverskridande nyskapande underifrån är givetvis inte intresserad av att några projekt ska lyckas. Och i en sådan organisationskultur är det inte tjänstemännen, eller för den delen stadens medborgare, som har svårigheter med målstyrning eller med förändring, utan dess ledare; de toppstyrande politikerna. En maktelit som vill behålla makten vill inte ha några projekt över huvud taget, även om modet för året påbjuder det! I Göteborg är det uppenbart att destabilisering av det kommunala arbetsklimatet är en medveten strategi från den politiska maktelitens sida. Metoden heter Härska genom att skapa osäkerhet, och ett av de flitigast använda redskapen i kampen mot de egna undersåtarna har tragiskt nog kommit att bli just det projektorienterade arbetet. I Göteborg kallas mången händelse slarvigt för just projekt; millenniefirande, ljussättning av stadens byggnader, installation av ny skulptur mitt i stan, tunnelbygge, idrottsgalor och Göteborgskalas. För den som använder begreppet på det sätter dräller det i evenemangsstaden Göteborg av projekt av allehanda slag. Men noga räknat är inte något av dessa storskaliga politiska satsningar i egentlig mening projekt, eftersom de inte i grunden förändrar tillvaron vare sig för göteborgarna i gemen, eller för den delen för stadens tjänstemän. Hade förändringsviljan varit genuin skulle vi också sett projekt inom de områden där de verkliga problemen i vår offentlighet finns, de hade gällt integrationen, skolutveckling och situationen för ungdomarna, äldreomsorgen, ekonomin och demokratin. För inte förändras väl det grundläggande trafikproblemet i Göteborgsregionen, nämligen det att det finns ett för stort antal bilar för vårt vägnät, av tunnelbygget från Järntorget till Göteborgsoperan. I förhållande till grundproblematiken är det snarare att betrakta som om en enda stor Potemkinkuliss. Precis som Göteborgskalaset. Bröd och skådespel må ha lyskraft, men förändring är det inte tal om. Sanningen är snarare den att förändringsarbete i projektform kräver en organisationsstruktur som litar på de professionellas professionalitet. En förändringskraftig kommunal organisation måste befolkas av politiker som är beredda att ge människor det svängrum de behöver för att utveckla och utvecklas. Och inte, som under den kinesiska kulturrevolutionen, först begära av tjänstemännen att de skall fullgöra sina uppdrag, för att sedan tolka varje fritt tänkt förslag eller yttrande som kritik mot den egna överhögheten, och därför hugga halsen av förslagsställaren och i övrigt kräva rättning i ledet. I en totalitär organisation är projektet bannlyst. Det utmanar makten på ett sätt som makten inte accepterar. Där skall man jobba i processer, utan visioner om framtiden. Processer är till för att styras. Rattandet, fixandet och trixandet blir ett mål i sig för den som har makten. Processer bör löpa smärtfritt, och det är när allt går sin gilla gång som processkontrollanten trivs bäst. Denna viktiga skillnad mellan process och projekt är inte alltid tydlig för alla som arbetar i en kommunal organisation. Just detta val, mellan projekt och process, gjordes också i det viktigaste av Göteborgs stads styrinstrument för år 1998 (med långtidsplaner till år 2000), budgeten, där man skrev att: vi måste bort ifrån projekt, och tänka mer i processer. Makthavarna är helt enkelt rädda för att projekt värda namnet, som ju är redskap för bestående strukturförändringar, skall förändra deras personliga situation. Men värst av allt: I Göteborg blandas begreppen medvetet ihop av maktstrategerna vid Gustaf Adolfs torg för att förvirra och försvaga dem som efter bästa förmåga försöker åstadkomma resultat i enlighet med givna direktiv. Verkliga förändringsprojekt känns igen på något som saknas i alla förstelnade maktapparater: Tillit till den egna förmågan att genomdriva förändringar och förbättringar. Det kan tyckas paradoxalt, men konsekvensen av en sådan tillit är en absolut och uppriktig öppenhet och vördnad inför kollegors och medarbetares förmåga, kunskaper och visioner. Verkliga projekt drivs av äkta förändringsagenter, människor som är uppriktigt engagerade för ett mål och för att nå synbara resultat. Att arbeta med projekt är att våga kasta sig framåt, inte att manipulera och kontrollera. Det skall fan vara tjänsteman i Göteborg: ... ett telefonsamtal, så är man stoppad. Nej, den som är professionell, vill utveckling och har ett genuint samvete mår nog inte så bra i stadens tjänst. Resultatet är tyvärr en tjänstemannakår vars förvirring och uppgivenhet inför arbetsuppgifterna säger något om vad alla underskott handlar om. Att ingenting händer, att våra skolor och vår omsorg dras med nedskärningar år efter år kan vi inte på ett enkelt sätt skylla tjänstemännen för. Den som försöker göra något konstruktivt lever nämligen farligt. Det är hög tid, för allas vår skull, att även våra kommunalpolitiker börjar lära sig grunderna i modernt projektorienterat arbete. Framtiden tillhör förändrarna, inte förvaltarna. Carina Lindberg Socialantropolog, journalist och författare till boken Projektverkare, att leva och arbeta med förändring. Fd ordförande (s) i SDN Linnéstaden Kommentar av Toni Schönfelder, opolitisk, fri debattör. Artikeln återspeglar egentligen bara de stora konflikter som alltmer blir aktuella där "gamla" invanda maktstrukturer möter den nya tiden där omvärlden förändras rasande snabbt. Det är inte längre en konkurrens mellan olika delar av landet utan "vi" mot resten av världen. Hela EU området har ett omedelbart inflytande för envar i detta land. Lagar som fattas i det nya Europa får alltid en påverkan, bra eller dåligt spelar ingen roll, Sverige är en del av "ett Europa" så anpassningen måste göras till den sanna nakna verkligheten. I detta perspektiv måste ribban höjas för personliga initiativ och de folkvalda lägga fast en gemensam bas strategi, som ett riktmärke. Låt sedan fantasin flöda fritt, det kommer att ske underverk! Se på Astra-Zeneca som exempel där en "olydig" forskare -- mot VD:ns och styrelsens -- direkta order utvecklade Losec! Var hade Astra varit idag utan Losec? På samma sätt kan man gå igenom alla svenska stor företag -- det var oftast en "civil" olydnad från enskilda medarbetare som har lett till att dessa utvecklades " ofta i nya branscher " ett mycket bra ex är Ericsson, få andra bolag har vuxit sig starka i befintlig bransch och överlevde. Sverige har varit ett slutet land fri från riktig konkurrens, den konkurrens som tilläts var noga reglerad genom tullar eller särskilda import tillstånd, all import av jordbruksprodukter var helt förbjudna. Facit i Åtvidaberg för representera där man inte hade folk med den inre övertygelsen och styrka att gå emot en VD och koncernledning som inte förstod den dåtida snabba teknik utveckling, "elektroniska fickräknare är bara en modefluga". På liknade sätt har ett dussintal svenska "fina" företag försvunnit, ett annat exempel för västra sverige är sjöfarten och varven Det var i första hand dåligt management och dåligt pålästa byråkrater i regeringskansliet och i andra hand struktur förändringar som ledde till den stora nedgången, alternativt se Masa Yard i Finland , blomstrande med fullbokade orderböcker mycket beroende av en geni förklarad chef, i sverige blev resultat istället en ökande arbetslöshet. Storföretagen har samma ledningsproblem i sina herakier som kommunerna idag -- kommuner som ägnar sig åt samhällets gemensamma samt en omfattande företagsamhet. Det är ingen bra kombination och lyckas aldrig. Den som försöker centralstyra ett system och samtidigt befinner sig i en fri konkurrens från omvärlden gör sig, sin region och sitt land en mycket stor otjänst. Länderna i vår omedelbara omvärld och i den gemenskapen vi nu lever där man skiljer åt mellan företagsamhet och politik, det är dessa regioner som blir nästa tids vinnare, de andra förlorarna. EU lagstiftningen är klockren, inga skattefinanserade verksamheter får finnas där det finns privata alternativ. För allas bästa måste man påskynda denna process -- annars går värdefull energi och kompetens förlorad. Europa är ett nu ! Västsverige är en del av detta. Släpp loss kreativiteten och väst sverige kommer tillhöra vinnarlaget.

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.