Så skapas en oligark av Ulf Nilson, journalist och författare Paul Klebnikov, Godfather of the Kremlin : Boris Berezovsky and the looting of Russia New York: Harcourt, 2000 Mikhail Gorbatjov var en man som tog sig själv på grymt allvar. Han förföll aldrig till något så frivolt som att titta på amerikanska gangsterfilmer. Det borde han kanske ha gjort, för då kunde han ha lärt sig att restriktioner på spritförsäljning kan betyda livsfara för 1) lag och ordning och 2) statens finanser. I USA skapade förbudstiden efter the Volstead act 1919 en organiserad brottslighet som fortfarande plågar landet. I Ryssland medförde Gorbatjovs restriktiva vodkapolitik att diverse maffior, som snabbt fick kontroll över hembränningen, blev den korrumperade och underbetalda så kallade ordningsmakten övermäktiga och en bokstavligen fruktansvärd maktfaktor i politiken. Staten förlorade upp till 25 procent av sina inkomster, vilket påskyndade Sovjets kollaps – och Gorbatjovs fall. Uppgifterna är hämtade ur Paul Klebnikovs mästerliga bok Godfather of the Kremlin : Boris Berezovsky and the looting of Russia. Om jag får använda en klyscha borde alla som är intresserade av världen efter det kalla kriget läsa just denna bok, hopfogad under författarens många år som korrespondent för Fortune. Klebnikov har personligen intervjuat en bred krets av nyckelpersoner, bland annat flera av de så kallade oligarkerna. Han har haft tillgång till dokument, illegalt inspelade (för det mesta) samtal och naturligtvis publicerat material. När man slutat läsa undrar man vad alla andra Moskva-rapportörer, inte minst de svenska, egentligen sysslat med. Att Fortune har lättare än DN att komma in i Kreml är en sak, men måste avståndet verkligen vara så stort? Bokens huvudperson är Boris Berezovskij, men det kunde lika gärna ha varit Jeltsin. Denne alkoholiserade, svårt sjuke och periodvis helt förmörkade statsman beskrivs i väst framför allt som mannen som upplöste Sovjet och införde demokrati i Ryssland. Det första stämmer, det andra är, enligt Klebnikov, en nästan ofattbart fräck lögn. Jeltsins tid var katastrofal för landet. ”De val han presiderade över var fria men inte rättvisa. Marknaden var fri men inte öppen för outsiders. Den frihet Jeltsin införde var en frihet i första hand för politiska bossar och kompiskapitalister. För det ryska folket var Jeltsins tid den största katastrofen (ekonomiskt, socialt och demografiskt) sedan nazisternas invasion 1941.” Faktum är, även om de flesta glömt bort det, att Duman i Moskva diskuterade att döma Jeltsin för folkmord – kriget i Tjetjenien, minskande folkmängd på grund av bl a galopperande alkoholism, etc. Att härskaren klarade sig berodde inte minst på mutor till Vladimir Zirinovsijs notoriskt bestickliga supportrar. Bedrägeri och manipulation Klebnikov visar i detalj hur plundringen av Ryssland började med att ledningen för kommunistpartiet minuterade ut tallösa miljarder till en liten grupp trogna. Praktiskt taget över en natt blev kommissarierna kapitalister och ägare till gruvor, oljefält, fabriker, banker. Avslutningsvis ”hoppade” partikassören ut genom ett fönster och försvann – tillsammans med bokföringen. Troligen har ingen större, kriminell kupp någonsin genomförts i världen. Plundringen fortsatte snabbt med mera sofistikerade metoder, och här börjar ”gudfadern” Berezovskij visa sig. Ursprungligen dataprogrammerare hade han satt upp bilhandel i Moskva – men inte precis vilken bilhandel som helst. Berezovskij grundade Logovaz tillsammans med Vladimir Kadannikov, händelsevis chef för Autovaz, landets största bilfabrik, givetvis statlig. Därefter sålde Kadannikov Autovaz statliga produktion till halsbrytande underpris – förlust på varje tillverkad bil! – till Logovaz som sålde till en hungrigt väntande allmänhet med garanterad, jättelik vinst. Huvudmännens profit försvann i stor utsträckning utomlands, vilket är en av anledningarna till att Boris Berezovskij, i onåd efter Jeltsins avgång, framsläpar sina dagar i ett château på Cap d´Antibes värt 30 miljoner dollar. Logovaz var bara början. Sedan plundrades det statliga flygbolaget Aeroflot. Klebnikov skildrar också i väldokumenterad detalj hur Berezovskij och andra oligarker – ibland tillsammans, ofta i strid med varandra – med hjälp av nygrundade banker mjölkade riksbanken på fullkomligt ofattbara summor. Ett kort referat kan inte på minsta sätt göra rättvisa åt boken, men tre viktiga fakta måste framhållas: För det första råder det inte den ringaste tvekan om att Boris Jeltsin och hans familj, i första hand favoritdottern Tatjana Dyatjenko, fullt medvetet deltog i kriminella operationer. Medbrottslingen var oftast Berezovskij som tilläts sko sig på ett sätt som får ordet hänsynslöst att låta hopplöst tamt. Jeltsin-maffians förakt för vanligt folk och normal anständighet får en snart nog att känna rent fysiskt illamående. Återstår att säga att Berezovskij och de andra oligarkerna betalade Jeltsin tillbaka genom att – med inhyrda amerikanska experters hjälp! – fixa hans omval 1996. (Inom parentes sagt samarbetade flera av oligarkerna intimt med den amerikanske miljardären Marc Rich, fälld för skattefusk och illegala oljeaffärer, men benådad av president Clinton just före avgången i januari i år.) Förbrytare på alla plan För det andra råder det inte heller någon tvekan om att kriget i Tjetjenien, som kostat tiotusentals liv och fortfarande pågår, cyniskt manipulerades av både politiska och finansiella skäl. Såväl Jeltsin som efterträdaren Putin framstår som krigsförbrytare av värsta slag – skyddade endast av Rysslands storlek och kärnvapeninnehav. Flera tjetjenska gangstergrupper (alla betecknade som maffior) samarbetade med än den ene än den andre oligarken. Att Berezovskij, Gusinskij (just nu i landsflykt i Spanien) och flera av de andra beställde och betalade mord står utom allt tvivel. En lika sinister roll spelade Pavel Borodin, förvaltare av Kremls tillgångar och mannen som satte in pengar på familjen Jeltsins konton i Schweiz (liksom givetvis på sina egna). Borodin befann sig länge i landsflykt i New York men har när detta skrivs gått med på att bli utlämnad till Schweiz för att samarbeta med rättvisan. För det tredje visar Klebnikov – återigen bortom allt tvivel – att den i västvärlden orimligt beundrade Anatolij Tjubais ”kokade” Rysslands räkenskaper och lurade av IMF (International Monetary Fund) tiotals miljarder dollar. Lånen beviljades under falska förutsättningar – och förskingrades snabbt. Västvärldens ledare, i första hand Bill Clinton, kan naturligtvis inte ha varit omedvetna om falsarierna, men för att ”stötta Jeltsin” (som förvisso inte var värd det) pytsade man frikostigt ut pengar från skattebetalare i USA, Frankrike, Tyskland och för den delen Sverige. Klebnikovs bok kom ut i fjol. Flera av oligarkerna, bland dem Berezovskij har sen dess försvunnit ur bilden – helt eller delvis. Tyvärr finns det ingen anledning att tro att detta har förändrat klimatet i Moskva på något väsentligt sätt. Vladimir Putin fick sitt jobb som tack för att han benådade familjen Jeltsin. Nya favoriter har ersatt somliga av de gamla vid maktens köttgrytor, men vanligt folk lever fortfarande på kokt potatis och hembränt gift. Medellivslängden fortsätter att falla. Ryssland har bytt kommunisttidens tyranni mot – ja, mot vad?

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.