I VECKAN har det gått ett år sedan fyra flygplan kapades av illasinnade som
genomförde massmord på flygpassagerare, besättningar och andra oskyldiga i
New York och Washington. På näthinnan förnimmer vi fortfarande hur
flygplanen styrs in mot WTC och de hemska ljuden. Vi minns nog alla - precis
som vid Estoniakatastrofen och morden på John F Kennedy och Olof Palme - var
vi befann oss och hur vi reagerade.

Precis som efter Estonia så var alla fast beslutna om att detta aldrig
skulle få hända igen. Statsmän, myndighetspersoner och experter signalerade
kraftfulla åtgärder genom omedelbara krav med det vällovliga syftet att
lugna samhället. Flygtrafiken och passagerarna skulle skyddas. Men vad har
egentligen hänt under detta nådens år? Hur har världssamfunden agerat - och
EU - och Sverige? Jag menar att framför allt Sverige har missat chansen att
lösa frågorna genom ett samarbete mellan branschen och staten. Snarare har
Sveriges regering - Björn Rosengren och Bosse Ringholm - spelat bort
möjligheten att få en långsiktigt hållbar lösning som klarar nya hot, till
exempel vid en konflikt mellan USA och Irak!
Det första påståendet jag fick ta ställning till på väg in i en TV-studion
för ett år sen var: Flyger en pilot in i en byggnad under hot? Svaret var
givetvis nej! De måste ha övermannats var min bedömning vilket senare
bekräftades. Sen fortsatte det hela att spelas upp med olika hypoteser. Jag
är varken terrorist- eller vapenexpert men jag vet hur piloter funkar.
Erfarenheter från 7500 timmar i cockpit och simulatorer sitter i. Efter den
första intervjun fortsatte det, tidningar och etermedia ringde nästa dygnet
runt. Fantasin hos de som uttalade sig var nästan obegränsad. De nya
säkerhetskraven skulle som ett exempel innebära att flygplanen styrdes från
marken av flygledare - som om inte de skulle kunna övermannas och styrningen
övertas av cyberkapare. Cockpit skulle kunna ha en egen ingång utifrån eller
pansardörr. Beväpnade vakter skulle förhindra nya attacker a la ElAl. Det
senaste just nu är att piloterna föreslås bära vapen i USA. Säkerheten ser
ut att bli ett konkurrensmedel där stater, flygbolag och tillverkare bjuder
över varandra i ord och handling.
När chocken lagt sig var flygbranschen skakad. De amerikanska flygplatserna
stängdes i fyra dagar - Washington/Reaganflygplatsen ännu längre nära det
attackerade Pentagon som det ligger. Flygplan fick vända över Atlanten och
allt var ovisst. Miljoner passagerare som kunde bokade av och man väntade på
åtgärder. I USA reagerade man snabbt för att återställa
flygtransportsystemet men dock inte alltid så klokt. Nervositeten satte sina
spår.
I Sverige blev det snabbt utökade kontroller på flygplatserna.
Försäkringsbolagen världen över sade upp flygbolagens och flygplatsernas
krigsriskförsäkringar/tredjeman med 7 dagars varsel. Staterna världen över
enades om att täcka dessa med garantier och EU följde efter. I Sverige var
man sist med detta och Finansdepartementet motarbetade systematiskt de
svenska flygbolagens och flygplatsernas likabehandling med andra länder. Jag
och flera företrädare från de större flygbolag och flygplatser satt på ett
möte på Näringsdepartementet och diskuterade en förlängning av garantierna
som skulle gå ut i oktober då en tjänstekvinna från Riksgälden - den
myndighet som plötsligt utsetts till krigsriskförsäkringsexpert av
regeringen - trippade in men ett papper i handen och sa att det statliga
försäkringsskyddet hade upphört - idag och det var fredag! "Vi har skickat
fax", sa hon bistert. Jag minns hur flygbolagen bad regeringen att bekräfta
detta med frågan "då går vi och ringer till alla flygplan och ber dem landa
på närmaste flygplats - vi har en med 300 passagerare som ligger över
Uzbekistan" sa en flygbolagschef. Tjänstekvinnan bleknade och regeringen
förlängde sedan garantierna under det att vi åt en pizza på Kungsgatan.
Sverige var då det enda land i EU dragit tillbaka garantierna. Och så skulle
det i stort sett fortsätta i 8 månader till. Bosse Ringholm var den som hela
tiden drev en fullständigt ohållbar linje under nuvarande - av FN
sanktionerade - krig mot terrorism. Därmed har han bäddat för nya problem.
Nästa fråga vi diskuterade var hur kontrollerna på flygplatserna skulle
förstärkas. Tjänstemän från departement och myndigheter reste som
skottspolar till adhocmöten i Bryssel. ICAO tillsatta Task Forces och det
jobbades febrilt på flygplatser och flygplanfabriker för att snabbt planera
alla tänkbara signaler från myndigheter om nya skyddssystem.
EUs kvarnar mal men förslagen kommer inte till koncensus! Sverige utmärker
sig ännu en gång att gå sin egen väg igen - mot EU-parlamentet och den
ställning som tagits i USA och av ICAO. Hårdare tidsplaner och högre
kostnader i Sverige var på gång och staten slog ifrån sig här det gäller
stöd för skyddet av våra flygplatser mot terrorism. Den svenska regeringen
vill inte ens bidra till garantier för skydd av sina egna anläggningar och
än mindre det flygtransportsystem som Sverige är så beroende av.
Passagerarna betalar - och kostnaden blir enorm. Ovisshet råder faktiskt
fortfarande. Under denna period har regeringen och riksdagen däremot
beviljat anslag på 364 MILJARDER till järnvägar och vägar! Hålet genom
Hallandsåsen går före säkerheten på våra flygplatser !
Det är knivigt det där med säkerhetskontroller. Samtidigt som saxar
konfiskeras slinker andra vapen såsom knivar av komposit igenom.
Pansardörrarna är kanske ett måste! Myndigheterna tas på sängen när media
upptäcker svagheter i systemet. Borde inte myndigheterna själva upptäcka
svagheterna? Är det för mycket pappersarbete?
Nu på ettårsdagen av traumat skall vi kanske inte hacka på andra även om jag
är djupt besviken på hur regeringen och myndigheten har hanterat frågorna.
Kontrollerna har skärpts men de är inte tillräckligt genomfört ännu. Men
samfundet måste snart enas om ett smart regelsystem med tekniska och
operativa lösningar. Ett rimligt system för att minimera och helst eliminera
riskerna för upprepning av 11 september. Det bör ske stegvis och med
eftertanke. Vi måste bli mindre blåögda även här i Sverige. Kriget mot
terrorismen är inte slut och staten kan inte bara skjuta över problemen till
flygbranschen! Lag och ordning skall upprätthållas av staten i vanliga
fall - men den svenska regeringen ser ut att gå sin egen väg och lämna
flygtransportsystemet ensam i kampen mot BinLadin och likasinnade!

Harald Rosén
Svenskt Flyg
Box 3389
103 68 Stockholm
Tel 08-7919494
Fax 08-7919799
Mob 0708-859407

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.