Nu går väl Silicon Valley upp i rök !? Oh no ! av Staffan Heimerson, journalist och författare IT-bubblan har brustit, och många tar för givet att detta faktum har slungat Silicon Valleys invånare in i en kollektiv depression. Men högteknologins huvudstad visar inga som helst tecken på det. Befolkningen är, liksom i Amerika i övrigt, fiffiga och filantropiska optimister, som utnyttjar sin grundlagsskyddade rätt att jobba häcken av sig och att få behålla merparten av de pengar de tjänar. Det var på MiMe's Cafe jag började fundera över Silicon Valleys egenart. MiMe's Cafe såg från utsidan ljust och inbjudande ut. Inte lyxigt men tidsenligt. Nästan trendigt. Matsedeln i fönstret var den vanliga amerikanska med Ceasar Sallad, Today's Soup och New York Steak med tre såser. Jag gick in och fick bord. Sorlet var vänligt, serveringen hövlig och maten dög. Det hör till det allmänna surret att säga, att "Silicon Valley finns inte på kartan... det är svårt att säga var det ligger". Snack. Silicon Valley är högteknologins huvudstad. Den ligger smack i Palo Alto med Stanford-universitetet och breder ut sig söderut till San Jose, som ligger vägg i vägg, och norrut genom Menlo Park, som varit nördarnas och garageindustrialisternas tummelplats, och in i Redwood City, Santa Clara, Sunnyvale och Cupertino. IT-genier strömmar med pendeltåg till från San Francisco som ligger åtta, nio mil bort och the executives lyfts om morgonen in med helikopter från sina boningar i Carmel-by-the-Sea. Det är bara ortnamnsskylten Silicon Valley som saknas. I några år hade jag i huvudet haft idén att någon (nämligen jag) borde skriva en bok om Silicon Valley men undvika termerna IT och web, ducka för kisel och venture capitalists. Det jag ville skildra vore Silicon Valley-befolkningens life style. Vad pratar de om vid kaffeautomaten? Hur når ryktena ut om att ett nytt snille lyst upp i grannfabriken? Ger de barnen ordentlig frukost innan de skickar iväg dem till skolan? Vem klipper gräsmattan framför radhuset? Vilka prylar köper de som de sedan inte har tid att använda? Älskar de om natten? Det finns bland författare en tumregel, att en bok går mycket lättare att skriva när man väl kommit på en titel. Jag tyckte mig ha en sådan klar. Titeln konstaterade ett geografisk faktum och den pekade på ett mentalt klimat. Min bok skulle heta "Mitt emellan Hollywood och Klondyke". Från Silicon Valley ligger Hollywood längs riksvägen femtio mil söderut, Klondyke längs samma riksväg trehundra mil norrut. I min föreställningsvärld hade Silicon Valley både Hollywoods glamour och Klondykes guldfeber. På MiMe's Cafe kom jag på nya tankar. Restaurangen låg där Menlo Park var på väg att övergå i Redwood City. Gatan öppnade sig på the other side of the track, på andra sidan järnvägen, och i vad som varit ett industri- och lagerområde låg nu sida vid sida en rad matställen. Klustring. Flera mexikanska, ännu fler indiska, någon kinesisk, en antal pizzerior och några som kallade sig bistro. Naturligtvis hade gatan det osannolika namnet Broadway. Amerika till vardags Det var på MiMe's det slog mig. Silicon Valley är - Amerika som vanligt. Samma skrovliga yta, samma Broadway, samma blandning av höga byggnader och låga, glänsande nybyggda eller på väg i ett tillstånd av slum, samma infarter dominerade av bensinstationer, hamburgerbarer och strip joints, samma brist på ett definierbart centrum, samma smältdegel för invandrade etniska grupper. Kalifornien, hade jag på den här resan funnit, blir mer och mer mexikanskt, i språk och mat, och som en vässad spjutspets visar det vad hela Mexiko är på väg att bli, en modern industristat. Silicon Valley visar samtidigt upp sin indiska profil. Det har attraherat tiotusentals välutbildade medborgare från Sydasien, som i sina kulturella gener förefaller ha ett speciellt väl utvecklat sinne för sifferserier och annan matematik. Indierna finns där som nördar, investerare och industriledare. Indier i hela världen - och indierna är en av världens globala stammar - sänder sina barn för utbildning kring Silicon Valley. Jag erfor det, när jag med svårighet och för överpris lirkat mig in på ett andra klassens motell. Receptionisten där var, typiskt nog, en ung indisk kvinna, som extraarbetade för att finansiera sina studier. Av sin familj hade hon sänts bort från den statskuppsbenägna söderhavsön Fiji. Indiernas närvaro i datorvärlden är dubbelriktad. När sålunda Microsoft öppnar sitt första utvecklingscentrum i utlandet sker detta inte i Kista. Det sker i delstaten Andra Pradesh i Indien. Silicon Valley som idé, globalt och gränslöst. Men efter amerikanska förhållanden inte speciellt exotiskt. På MiMe's mötte jag det gamla vanliga hyggliga Amerika. Efter en stund förstod jag nämligen, att MiMe's hade sitt särdrag. Det är en kommersiellt driven restaurang, ja visst. Men det var också resultatet av en hygglig tanke. "I alla samhällen, även vårt", hade resonemanget gått, "flippar ungdomar ut. De rymmer. De driver runt i riktiga storstäders centra. Droger lockar. De kastar sig in i 'alternativa livsstilar'. När de kommer tillbaka måste vi ge dem a second chance." På Broadway stod den gamla godisfabriken oanvänd. Hyggligt folk bildade en kommitté. Välgörenhetsandan dammades av. " Den som vill arbeta hårt ska få chansen att bli kock och servitör." Sponsorer hittades. Utbildningen är igång. Programmet fungerar väl - och jag åt mig mätt. Rodinutställning Jag fann på liknande vis det vanliga filantropiska Amerika. Jag hade för några intervjuer sökt mig till Stanfords väldiga, grönskande campus och fångades under min expedition upp av en oväntad och häftig syn. Inne på universitetsområdet fanns på ett och samma ställt utställt tjugo mästerverk - några av dem enorma i omfång - av den franske skulptören Auguste Rodin, en av konsthistoriens främsta. Masseffekten var omtumlande. Det är den största permanenta utomhus-utställningen i världen av hans verk. Värdet av den är ofantligt. Den har på amerikanskt vis kommit till genom donationer. På universitetet fanns också det fiffiga Amerika att insupa. Kaliforniens energikris hade slagit till mot delstatens tjugofem miljoner invånare. I ett rullande schema drabbades kommun efter kommun, stadsdel efter stadsdel av blackouts. Köerna i gatukorsen blev väldiga när trafiksignalerna slagits ut. Restauranger annonserade: "Ingen fara. Vi kokar på gas." Hur i himlens namn, frågade jag, klarar sig det universitet som baserar sin berömmelse på att det är smartast i världen på IT-tänkande. Dess tusentals datorer drivs ju med elektricitet. "Vi är oberoende", svarade en lärare. "Det var länge sedan universitetet litade på delstatens elförsörjning. Vi har vårt eget kraftverk. Nej, nej, inte reservgeneratorer. Riktigt, permanent kraftverk." Längs en av Palo Altos utfarter mötte jag det optimistiska Amerika. Min rek-resa ägde rum under våren, och var helst i världen vi bodde - själv var jag bosatt i Australien - hade vi intrycket, att IT-bubblan hade brustit. Vi tog det för givet, att detta faktum präglade Silicon Valley och hade slungat dess invånare in i en kollektiv depression. Icke. Beviset fick jag, när jag såg dalens största Porsche-försäljning. Jag smög mig in bland Boksters och Convertibles och sprang i armarna på en försäljare. Jag gjorde det givna förmodandet, att nu när det var dåliga tider slog det hårt mot de framgångsrika nördarnas leksak och statussymbol, en äkta Porsche. "Nja", sa försäljaren, "omsättningen har inte gått ner. Vi säljer lika många bilar som förr. Men det är skillnad. Varannan spekulant vill numera köpa på avbetalning." Silicon Valley som Amerika är mest. Fiffigt och optimistiskt, hyggligt och med en framsträckt hand. Andhämtning och uppladdning Naturligtvis har under det senaste halvåret många företag i IT-sektorn gått i bankrutt. Nasdaqbörsens indextal har halverats. Huspriserna i området går neråt (och det beklagar inte kunderna). Spinoff-brascher som IT-tidningar ser upplagorna sjunka. Börsras och konkurser tolkas som en anpassning till verkligheten. Och verkligheten innebär inte att mänskligheten upphört att använda datorer och kommunicera på Internet. Den deppighet som märks i Sverige efter Ericssons fiaskoserie har inte sin motsvarighet i Silicon Valley. I stället - andhämtning, uppladdning. Det finns samma känsla som i tusentals andra dynamiska amerikanska städer, att de påbörjades i går och kanske kan vara övergivna i morgon. Amerikanens signum: Bryta upp och gå vidare. Det gjorde man under guldrushen, när det inte fanns mera att bryta. Men, å andra sidan, i Hollywood har det spelats in film ända sedan 1907, och ingen konkurrens och inga idiotförklaringar, nymodigheter, omstruktureringar och konjunktursvängningar har kunnat ta ifrån det dess inflytande. På liknande vis innebär konjunkturnedgången nu sannolikt ingen djup kris för Silicon Valley. Inget amerikanskt high tech-företag har jämförelsevis samma statsbärande roll som Ericsson har för svenskarna. I Silicon Valley finns cirka femtusen high tech-företag; framtiden vilar inte på ett enda företags axlar. Trendig litteratur Motgångarna - som förmodas vara tillfälliga - har dock gett upphov till en trendkänslig litteratur. I bokhandeln finns inte bara staplar av Naomi Kleins antiglobala No logo utan också Kirkpatricks utvecklingsfientliga Rebels against the future, Stolls efterkloka, elaka Silicon Snake-Oil och Rochlins eftertänksamma Trapped in the net. En entreprenör fick frågan om det nya klimatet skapade stress. Han turnerade: "Nej. Inte värre än i Sarajevo 1995." Jag satt en eftermiddag på en coffeshop och diskuterade efterklokheten och den skadeglädje över motgångarna som kunnat förmärkas i utlandet, en del av den banala antiamerikanismen. En av mina samtalspartners citerade då en maxim myntad av Arthur Clarke: "Framtiden är inte vad den en gång var." Och jag läste en reflektion av den bitske George Will: "Det är en prövning som föranleder en viss ödmjukhet. Några av Silicon Valley's wonderboys har vid symposier till och med observerats föra anteckningar." En annan kolumnist noterade som skäl för fortsatt optimism: "Amerikanen har kvar sin grundlagsskyddade rätt att jobba häcken av sig och att få behålla merparten av de pengar han tjänar."

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.