Falsk bild av äldreomsorgen
av Kristian Tiger, studerar journalistik

Den mediala rapporteringen om äldreomsorgen är snedvriden till de privata aktörernas nackdel. I DN var 78 procent av artiklarna negativa, i Expressen var siffran 100 procent. Detta trots att de utvärderingar som gjorts av Socialstyrelse och fackförbund visar att den privata omsorgen är minst lika bra som den kommunala.

Genom medierna nås vi ofta av nyheter om vilka problem som den privata vården brottas med. Rapporteringen bygger inte på direkta lögner men, för oss som hyser tilltro till privat vård, framstår det som en smula underligt att de missförhållanden som dyker upp i medierna i så hög grad återfinns hos just privata vårdgivare. Eller inbillar man sig bara det? Det ligger nära till hands att misstänka att privat välfärdproduktion misskrediteras. Detta var den hypotes jag och min studiekamrat Malin Vestlund hade då vi skrev vår uppsats i journalistik.

Vi undersökte vad som skrevs om privat respektive offentlig äldreomsorg i Dagens Nyheter och Expressen under år 2000. Genom att använda både en kvantitativ och en kvalitativ analys ville vi undersöka om de privata alternativen verkligen framställs i en mer negativ dager.

Under senare år har det i Sverige gjorts en del jämförelser mellan privat och offentlig vård. Vi fann fyra sådana rapporter utgivna av vardera Socialstyrelsen, Stockholms läns landsting, Kommunalarbetareförbundet och Vårdförbundet. Dessa rapporter visade nästan undantagslöst att privat vård antingen är lika bra eller bättre än offentlig. I uppsatsen ställde vi de uppgifterna mot den bild som presenteras i Dagens Nyheter och Expressen.

Man kan utan överdrift påstå att våra farhågor besannades. Rapporteringen om äldreomsorgen var kraftigt snedvriden till det privatas nackdel. Först och främst är de flesta artiklar som tar upp äldreomsorg (privat såväl som offentlig) negativa. Att tidningar till stor del beskriver missförhållanden är ju inget problem i sig. Men i det material vi undersökt uppstår en skevhet, då den privata äldreomsorgen är kraftigt överrepresenterad i förhållande till den andel den utgjorde av hela äldreomsorgen. Men även om antalet artiklar om privat äldreomsorg hade motsvarat omfattningen av den privata äldreomsorgen, skulle materialet vara missvisande. Den privata äldreomsorgen fick nämligen betydligt ”sämre press” än den offentliga.

Dagens Nyheter
Tendensen är densamma i båda tidningarna, även om skillnader finns. Läsarna av Dagens Nyheter år 2000 kunde lätt ha fått bilden av en äldreomsorg som till övervägande delen bestod av privata enheter som dessutom fungerande dåligt. Tidningen är ju som bekant uppdelad i olika avdelningar, och utfallet av vår undersökning varierar mellan dessa. På inrikessidorna i A-delen handlar nästan hälften av alla artiklar bara om äldreomsorgen generellt utan att nämna vare sig om den är offentlig eller privat. Av återstående artiklar är det färre som behandlar privata enheter än offentliga.

Det faktum att den privata delen av äldreomsorgen är mindre än den offentliga speglas således någorlunda i materialet. De privata alternativen blir givetvis mest negativt skildrade, även om de offentliga också får sig några slängar av sleven. Trots att man som läsare av A-delen knappast får intrycket av att privat äldreomsorg skulle vara lika bra eller bättre än offentlig, är det här som innehållet mest påminner om de ovannämnda rapporternas bild av äldreomsorgen.

I C-delen, där man finner Stockholmsbevakningen, serveras läsarna en tydlig bild av en krisande privat äldreomsorg. Av de 43 artiklar som behandlade äldreomsorg handlade 28 stycken om privat och tio stycken om offentlig. Detta under en period då endast 34 procent av Stockholms äldreboenden drevs i privat regi.

Av de artiklar som behandlade enskilda hem eller enskilda hemtjänstenheter, handlade 19 stycken om privata och fem stycken offentliga. Siffrorna är i princip desamma när det gäller artiklar som behandlar missförhållanden. Sex av de tio artiklar som behandlar offentlig äldreomsorg är negativa (60 procent), för privat äldreomsorg är motsvarande siffror 22 av 28 (78 procent).

Expressen
Under år 2000 skrevs det 34 artiklar om äldreomsorg i Expressen. Här rådde det anmärkningsvärda förhållandet att samtliga nio artiklar som behandlade privat äldreomsorg var negativa (100 procent). Praktiskt taget alla dessa artiklar handlade om privata äldreomsorgsenheter, där missförhållanden av något slag rådde. Överrepresentationen av privat äldreomsorg var dock inte lika kraftig i Expressen som i Dagens Nyheter. Här skrevs det ungefär dubbelt så ofta om offentlig äldreomsorg än om privat. Offentlig äldreomsorg avhandlas i 16 artiklar varav åtta är negativa (50 procent), sju positiva och en neutral.

Av vår kvantitativa analys framgår att perspektivet ofta skiftar mellan beskrivningarna av problemen inom det privata och det offentliga. När Problem inom den offentliga äldreomsorgen bevakas, ligger fokus i artiklarna främst på besparingar. Särskilt i Dagens Nyheter diskuteras ofta också problemen på en övergripande politiker- och byråkratnivå. Vid rapportering om missförhållanden inom privat äldreomsorg hamnar det enskilda företaget i skottgluggen.

Varför så vinklat?
Man skulle kunna fortsätta och lyfta fram många fler exempel. Det är nästan omöjligt att hitta något enda fall i vår statistik, där den offentliga äldreomsorgen skildras på ett mer negativt sätt än den privata. Man kan ju resonera kring varför denna uppenbara skevhet råder.

Privat äldreomsorg är en relativt ny företeelse i Sverige. Naturligtvis är det i medialt perspektiv intressant att bevaka något som inte utgör normen; offentlig äldreomsorg har vi ju, som bekant, haft ett bra tag i det här landet. Den privata äldreomsorgen är dock vare sig så ny eller så dålig som rapporteringen antyder.

En möjlig förklaring skulle kunna vara att svenska journalister i hög grad har vänstersympatier, och att personer med vänstersympatier ofta är negativt inställda till privata alternativ på vård- och omsorgsområdet är knappast någon nyhet. En undersökning från Institutionen för journalistik och masskommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet från år 2000 visar att journalisterna inom svensk dagspress i hög utsträckning sympatiserar med socialdemokraterna, vänsterpartiet eller miljöpartiet. Drygt 70 procent stöder något av dessa partier. Vänsterpartiet ensamt får ett stöd på runt 30 procent.

Inom medieforskningen råder det olika uppfattningar om hur stor inverkan journalisters åsikter och värderingar har på medieinnehållet. Det hävdas ofta att journalister, sina åsikter till trots, försöker hålla sig objektiva och sakliga. Men även om journalister inte öppet bedriver propaganda utan vinnlägger sig om att försöka skildra verkligheten sakligt och korrekt, kan en skev rapportering bli resultatet. (Waldemar Ingdahl beskrev detta fenomen i en artikel i Smedjan för en tid sedan.) En journalist med vänsteråsikter väntar sig att privat äldreomsorg ska vara dålig. När exempel på detta dyker upp skriver vederbörande om det. Motsvarande artiklar om offentlig verksamhet väljs nästan omedvetet bort.

Naturligtvis finns det andra faktorer som också kan tänkas ha påverkat medieinnehållet. Ett exempel är ägarförhållanden. Man kan emellertid fråga sig om det finns någon rimlig förklaring till att familjen Bonnier (som ju äger både Dagens Nyheter och Expressen) skulle vilja misskreditera privat äldreomsorg. En annan faktor är tidningens politiska färg. Trots att den endast sägs gälla ledarsidan, påstås den ibland färga av sig på tidningen i övrigt. Både Dagens Nyheter och Expressen är dock liberala tidningar med borgerliga ledarsidor. Återigen är det svårt att se hur påverkan från det hållet skulle leda till att privat äldreomsorg skildrades på ett sämre sätt än den offentliga.

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.