Sommaren 2003. Det könslösa företaget!


Denna utgåva av Varning Schönfelder nr 10 handlar om:
--------------------------------------------------------------------------

1) Sveriges Turistråd styrs av en Kaot?
….det kom ett mail med insider information!
---------------------------------------------------------------------

2) Det könslösa företaget, ett kåseri av Toni om uppköpen i bussbranschen
---------------------------------------------------------------------------

3) Veckans citat:
Det är spännande att få chansen att stanna upp mitt i livet, och inte bara rassla i samma vis i 10 – 15 år till.
----------------------------------------------------------------------------

4) Sverige och resegarantifrågan! Ett Historiskt misstag!
----------------------------------------------------------------------------

5) Resebranschen och EMU debatten, Johan Malmquist efterlyser branschens åsikt!
Toni ger svaret! Resebranschen är splittrad i små sällskapsträff föreningar!
-----------------------------------------------------------------------------

6) Konsten att förstöra en branschorganisation!
------------------------------------------------------------------------------

7) VW & MAN & SCANIA & NEOMAN BUS = Sann?



1) Sveriges Turistråd styrs av en Kaot?
….det kom ett mail med insider information!

Hej Toni, jag läser dina Newsletter med stort intresse, kul ämnen där ett och annat kan få vem som helst
bli helig arg!
Jag är en av de medarbetare på Sveriges Turistråd, ett Turistråd som du med rätta skäller på.
Vi har ingen chef utan vi har en Kaot till chef!
Vem är det som bär ansvaret för att dylika människor får dylika chefsjobb?

Jag är övertygad om att han håller på att köra företaget i botten. Som ledare och chef är han under all kritik. Det kommer
underliga e-mails till personalen som skrivs sent på natten och som säkerligen inte är skrivna i nykter tillstånd.
Förtäckta hot med att personalnedragningarna bara har börjat och att ingen går säkert.
Vidare sänder han meddelande till personalen att han egentligen inte vill ha fastanställda alls utan bara
projektanställda. Han far fram som en kaot, personal med egna initiativ avskedas.
Det har inte varit billigt att göra sig av med de för honom icke önskvärda personer samtidigt som han har nyanställt
en hel del nya.
Allt detta sker på mycket oproffsigt sätt.
Det är en one man show! och de få som han har kring sig i ledningsgruppen
(vilken han minskade till att bara omfatta de allra närmaste ) där ingår exempelvis ingen av utlandscheferna!
De som tillhör de förtrogna skyddar honom och varandra. Man kan ifrågasätta stark effektiviteten av vad vi gör.

Upprättade affärsplaner kunde inte följas och ingen av de anställda vet vilken färdriktningen Turistrådet har.

Fokus ändras kontinuerligt och det sker mycket ad hoc. Den som skriker högst av omvärlden hanteras omgående - för att glätta vågor lugna branschen.
För över 1 år sedan skulle en ny affärsplan/verksamhetsplan skrivas. 1 peson fick ansvaret (du kan väl skriva en ny plan...) men så vitt jag vet har ingenting hänt.
Det svåraste är väl att ingen vet vart Turistrådet är på väg. Helhetsgreppet saknas fullständig och alla jobba för stunden.
Det finns en mycket hängiven och duktig personal på Turistrådet - den glassiga typen som bara glider runt fins inte
där. Jag tror ändå att många jobbar rätt hårt - men med rätt sak???

Nu har man startat upp olika program områden som man vill jobba vidare på och hårdare?
Fokusera på ett antal huvudinriktningar.
Säkerligen en bra tanke - men det saknas en förankring i branschen.

Han äger inte Turistsverige även om han vill ge sken av det.
Jag tror att han lyckades i början med att övertyga många i näringen, då han är en mycket duktig talare och
inte minst övertalare. Ingen ser dock några resultat, varför imagen börja blekna.

Sveriges turistindustri skulle behöva ett gemensamt krafttag för att nå ut med Sveriges budskap men dagens Turistråd är inte den initierande och samlande kraften. Man får aldrig tummen ur. Endast fina ord med lite substans.
En titt på Karl Eriks Strands representations konto skulle nog få en och annan att höja ögonbrynet.

En chef som är så otrolig feg är ett misslyckande. Varje beslut varar fram till att någon i branschen ryter till, då ändras färdriktningen över en natt utan att personalen får veta något.

Jag tror att han är alldeles för egotrippad och labil för att vara en bra ledare.
Med en dålig ledare så kan inget företag lyckas bra. Han demoraliserar folk och får dem att agera mot varandra, skapa misstroende och rädsla. Den som utreder Turistrådet idag borde ha ett snack med personalen, fast det kan vara tveksamt
om de törs vara ärliga.

TS anm:
Jag har skrivit en del om nuvarande Turistråd, det finns inget positivt att skriva om. Det är en katastrof för landet,
Enda rätta är att skicka hem Karl Erik Strand, han har förbrukat allt förtroende och förstår inte det grundelementära
I hur omvärlden fungerar.
Sverige har förlorat marknadsandelar i snart 30 år, fast samtliga tidigare turistråds chefer påstått motsatsen.
Hade deras lögnaktiga siffror varit korrekta skulle Sverige idag tillhört toppen och inte bottenligan.
Skall det behöva ta 30 år innan något radikalt sker?
Rese & Turistindustrin har ingen samlande person, företagen i branschen är organiserade i små splitter föreningar utan resurser
och ambitionen att åstadkomma något gemensamt. Snikna egenintressen är vad som gäller.

Den av näringsministern initierade framtidsgruppen sköts i sank av branschen själv, kan det bli värre?
Man har förbrukat hundratals miljoner kronor på huvudlösa projekt, subventionerad charterflyg till Norrbotten från Frankfurt,
Annons och reklam kampanjer i TV samt Radio pengarna har bara strömmat ut ur landet, resultaten är minst sagt magra.
De företag som aktivt och kommersiellt arbeta med att föra hit turister från alla världens hörn gör detta oaktat ett turistråd.
Konferensföretagen som slåss på en världsmarknad får sina kunder inte med hjälp av turistrådet utan på eget hårt slit.
Sveriges position inom turism är tråkigt nog i bottenligan, för detta finns det en mängd faktorer som skulle behöva synas och diskusteras. Nästan alla orsaker är hemmagjorda och kan enkelt ändras ifall man tog tag i de rätta frågorna. Det finns ingen annons kampanj som kan lösa på dessa. Det är att börja om från början och sätta sig på skolbänken, man bygger hus från grunden och inte med glättade fyrfärgsalster.

==========================================================================

2)

Det könlösa företaget!

Orusttrafiken är i köp farten, flera av dem välkända bussbolag däribland anrika EGE trafiken. Alla med tydliga ägare med en stark lokal anknytning, nu ingår dessa i ett expansivt företag som i sin tur förvärvades för några år sedan av ett dotterbolag till Norska Statsjärnvägen NSB.

Att förvärva verksamheter är oftast den enklaste fasen i en expansion, därefter kommer vardagen, den starka lokala kundbindningen avtar, verksamheten börja ge lägre avkastning i bästa fall. Nu är det dags för controllern att ta vid som sällan har någon affärsmässighet, det är därför han aldrig kommit längre i livet än att vara controller. Då börja ökenvandringen i en nedgående spiral, minska kostnaderna vilket alltid betyder färre anställda, när verksamheten minskat i volym mellan 30 – 50% har man nått controllerns orsak och verkan program. Controllern framställer sig som den store saneraren innan det är dags för, oftast ett nytt management att ånyå visar sig aggressiv och försöka ta tillbaks en förlorade marknad. Det senare är nog det svårare än vad många chefer vill acceptera. Kapitalförstöringen är betydande!
Att förvärva ett Swebus eller Linjebuss är enklare, där byts aktier och ägarna är abstrakta, eller i moderna flumspråket könslösa.
Att förvärva små familjeägda bolag i syfte att expandera är långt svårare ifall man inte kalkylerat med en kraftig nedgång under ett antal år framöver. Alternativet är att låta det nyss förvärvade företaget fortleva utan förändring, något som sällan fungerar då den centrala ledningen har andra ambitioner och söker samordningar vilket nästan aldrig går att förena med den gamle ägaren som har svårt att ändra på invanda fåror.

Därtill kommer den geografiska spridningen vilket gör de ny förvärvade företagen som öar utan egentliga rationaliseringseffekter annat än i inköp och reservdelshantering.

All business is local – är ett välkänt begrepp i den amerikanska affärsskolan, denna naturlag bekräftas av frainchaisse företagen
vilken tillkomst är just för att all företagssamhet är lokal, ICA, Radio & TV expert, intersport, interflora är några exempel på kedjetillhörighet med den lokala kunskapen om marknaden.
Undantagen för lokal business är stora kedjor som växer på egna meriter som i Sverige snart nya LIDL vidare H&M, IKEA, NK, FORD, Volvo, VW, Mercedes, Electrolux, alla starka varumärken med en utpräglad och tydlig produktmix, där spelar ägaren ingen som helst roll.

Buss och resebranschen skiljer sig här tydlig, dels har Länsbolagen genom sitt monopol inom länsgränserna satt marknadskrafterna ur spel och skapat ett ologipol. Det är inte längre kunden som bestämmer vad som är bäst för honom utan nu är det en politisk huggsexa inom länsbolagsstyrelsen, en från verkligheten främmande kropp som skapar ett trafikutbud. Något som påminner starkt om bostadssektorn där kommunerna, Riksbyggen, HSB och andra politiska bostadsbolag byggde med statsbidrag depressiva betongbostäder i områden där ingen ville bo.
När folk vägrade flytta in slutade man bygga i områden där folk ville bo, gav man inga fler bygglov och skapade därmed en bostadsbrist. Resultatet blev det motsatta, en aldrig tidigare förekommen bostadsspekulation med svarta pengar, följdriktig en prisspiral som får vem som helst att baxna.
Tvånget blir till slut en självklarhet, gör folk inte som politiker bestämmer då skall dessa tvingas till lydnad. Administrationen, tjänstemännen får order om att begränsa antalet parkeringsplatser, framkomligheten, försvåra på alla upptänkliga vis framkomligheten i stadskärnan, folket skall ut i förorten.


Med länsbolagen är det på samma sätt, reformen kom till på 80 talet för att skapa ett länsvist övergripande biljett system, med Stockholm som förebild, där ett 50 kort gjorde det möjligt att resa inom hela länet.
Det fanns inte med initialt i planerna att Sveriges trafikföretag skulle socialiseras, bli slavar under ett system som är från handboken hur man inför planhushållningen utan revolution.
Tyvärr var dock ambitionen långt större från arkitekten bakom länsbolagen Claes Norrbom än vad som ursprungligen kunde antagas. Men å andra sidan har man gett lillfingret till lokala makthavarna tar dom inte bara handen utan hela armen, och där är vi nu.

Snart blev det inskränkningar då kostnaderna för att få resa för en femtiolapp skenade iväg. Elaka medborgare föredrog ändå bara marginellt kollektivtrafiken, dessutom var systemet så illa genomtänkt att ju fler som reser destu större blir underskotten.
Detta med ekonomi spelade ingen roll varför man skapade ny argument för att tvinga folk till att resa kollektivt.

Folket å sin sida ville inte bli föreskrivna vilken transportform man skall välja för att ta sig till arbetet, inte för att man vägrade utan därför att bekvämligheten i kollektivtrafiken är ur usel. Det är ingen skillnad till idag, där har buss, pendeltåg, t-bana ingen eller endast sällan en fungerande luftkonditionering, man kan med fog påstå att standarden inne i ett fordon år 2003 är som på 30 talet.
Lite mer färg, roligare design är det man efter dryga 70 år har åstadkommit. Det som betyder mest av allt, komforten, fräsch luft under varma sommar eller vinterdagar det saknas alltjämt.
Den som ålägger sig att dagligen pendelresa i en ex Volvo B58 eller ledbuss kan säkerligen undra ifall världen stannade i teknisk utveckling på mitten av 60 talet.

Sittplatserna är trånga och obekväma, gångegenskaperna allt annat än behagliga, det är ju ändå bara en kort sträcka, är det så? Den som dagligen pendlar från en förort tillbringar minst en timme i ett fordon oftast stående.
Och den som står på en hållplats eller perrong i minusgrader eller hällande regn kan berätta ett och annat om glädjen att resa kollektivt – dessutom skall man ta sig fram till samme hållplats eller perrong för ingen bor ju där, i alla väder.

Den politiska styrelsen som fastställer standarden har föga förståelse eller den grundelementära marknadsfeelingen vad kunden efterfråga. Eller som f.d. Landstingsrådet Elwe Nilsson uttryckte sig i samband med att förarna nästintill svimmade i värmen från de stora frontrutorna i de nya Tunnelbanevagnarna när han fick frågan varför det inte fanns ett solskydd och tempererat luft. Var svaret att tillverkaren lovade att det inte behövdes………!
Varför Elwe Nilsson överhuvudtaget skulle vara den som bestämmer i en dylik fråga, denna fråga var aldrig aktuell att ställa.

När tilltänkta resenärer inte gör de förväntas göra, d.v.s. resa med den av politiken skapade kollektivtrafiken istället för den egna bilen, som om bilen inte tillhörde kollektivtrafiken, en modern sådan överlägsen allt annat i komfort och flexibilitet, så skall man tvinga.

Då börja hjärnorna i riktningen TVÅNG att arbeta, det börjas med att politisera bilen som den stora miljöboven, även om sanningen är en annan. Det är lokaltrafikens bussar, det är lastbilar och distrubitionsbilarna som är de verklig farliga fordonen.
Skattemyndigheten åläggs att införa regida regler med körsträcke bok, ett helt regelverk skapas som kommer att sysselsätta många personer över hela landet, något som ofta kommer att upplevas som ett övergrepp, vad det i själva verket är.

Parkeringsvakter får utökade befogenheter vilket många med ett klent förstånd gärna tar emot och stolt gör gällande de nya maktbefogenhetena.
Det går så långt att regeringen får utföra en lag gällande över hela landet som befria deras och Säpos bilar från nitiska parkeringsvakter ageranden.
Kommunens och landstingets egna fordon får likaså fribrev.

Det införs begränsningar i reseavdragskostnaderna, det arbetas för högtryck att höja skatter på bränslet något som inte berör det offentliga Sveriges fordon eftersom dessa erhåller full kompensation av skattebetalarna och så är rundgången av pengar i full gång och för varje krona som far runt i systemet finns det ambitiösa byråkrater som förvaltar dessa.
När systemet håller på att bryta hopp enär hantverkare och andra som måste ha med sig sina fordon för att hålla igång stadens verksamheter, tillsätts det en koppel av människor som nu skall utreda behovet av sökanden och utfärda begränsade nyttotrafik parkeringstillstånd. Fast boendeparkeringstillstånd, skyltar so skall sättas upp, gator målas och underhållas o.s.v.
Tvånget blir som i andra sammanhang ett självspelande piano – det kväver individen i allt fler regler i en övermäktig byråkrati som förökas eftersom alltfler inte trivs i sin funktion, blir dom sjuka. Tjänsten skall ersättas av nya medarbetare och snart går det 2,5 byråkrater på varje Tvångs tjänst, vem som betalar, du naturligtvis.

Det började med ett 50 kort som få ville använda sig av, resten av landet skulle av rättvise skäl ha detsamma varför det blev snart ett ok över samhället där ingen minns hur det kom till, allt uppfattas som naturligt.

Det allra största problemet är att rättsstaten blir lidande, domstolar hinner inte med då allt fler överklaga ett sjukt system, då inför man mera befogenheter till dem som arbetar för systemet och höjer ribban för att kunna gå med ett ärende till domstol.
Rättsstaten i demontering!

Det är här olika branschorganisationer spelar sin roll, ensam är man ganska svag, men i samarbete med alla som berörs när det gäller transporter. Det är snart sagt varenda organisation som är berörd, med vilka man skulle man kunna framtvinga ändringar som gör det lättare att verka, att andas!

Miljözonerna är ett sådant exempel som slår på den privata bussnäringen på ett allvarligt vis och dessutom strider mot EU lagen om fri rörelse, de mänskliga rättigheterna och flera andra konventioner samt lagar. Ett klent BR som varken vet ut eller in annat än att följa makthavarna i kölen och inte verka stötande för annars kan man bli bestraffat och bidragen till den egna verksamheten uteblir, eller får en husrannsakan.

Därför är dagens BR felstrukturerad, själv har man katapultiserad sig in i ett ingenmansland, ingen bryr sig, kansliet sysselsätter sig själv med saker som upplevs som stora, utan att vara stora eller för branschen av betydelse. Stora frågorna undviker man då det kan betyda strid med maktens företrädare, och sådant vill man ju inte. Bättre att inte synas eller höras liksom för mannen som medlemmarna betalar i Bryssel det går bra så länge det finns medlemmar som betalar sina årsavgifter.

Medlemmarna betalar glatt, det är kul på dansen i september bland kollegor, det är som diger döden, den smyger sig på.
När detta kåseri skrivs har ytterligare 5 företag försvunnit ( från samma tid förra året är det närmare 30 bolag) för gott, Ekmansbuss i Stockholm en annan kämpe, som bokstavligen kämpar för en lösning till överlevnad efter många år av slit. Det enda minnet för honom blir en bransch som skriker efter sodalitet samtidigt som den är oförmögen att skapa en modern anpassat organisation som uppfyller det elementära i dagens samhälle, nämligen att någon lyssna på dem!

September kongressen 2003 närmar sig, än kan du göra din stämma hörd i ditt länsförbund eller gör som väldigt många andra lämna ett sjukt förbund, enda språket som en oförmögen styrelse förstår, en tom medlemskassa tvingar fram ett ny tänkande!

====================================================================================

3)

Veckans citat:

Det är spännande att få chansen att stanna upp mitt i livet, och inte bara rassla i samma vis i 10 – 15 år till.

Säger Catharina Hamilton fyllda 50 år, avgående VD för Congrex.
En lysande stjärna inom den internationella kongressvärlden.
Det är en stor förlust för Sverige och kongressbranschen , något som inte minns kommer att märkas
För bussbolagen där Congrex varit en betydande kund. Det sker inget över natt, men saktar och säkert kommer det att märkas.
Var så säker, en kapacitet som Catharina växer inte fram, hon är den typ av företagare som Sverige behöver på många plan för att åter föras fram från bottenligan i OECD till världstoppen där men en gång för inte så länge återfanns.

Rassla på i 10 – 15 år till? Vad säger herrar VD:ar för bussbranschens storbolag om detta som knappast överlever 5 år?
Många ens knappt ett år!

==================================================================================

4)

Sverige och resegarantifrågan! Ett Historiskt misstag!

Det har varit tyst om resegarantifrågan sedan våren 2003,alldeles för tyst.
En taktik som är återkommande, det blåser upp till storm. Oftast av en Kufvstämplad gubbe som undertecknad, ( det är jag stolt över att inte inräknas bland alla slirpellar & jönsar) där det gäller att ligga lågt inte göra några uttalanden, inga misstag, inte avslöja sin inkompetens.

För snart 2 år sedan hade Föreningen FÖRST med kreative Jan Rencke i rodret, samlat ihop en rad små föreningar där även BR ingick. Det gjordes ett bra förarbete, man gjorde uppvaktningar och lyckades med en motion till riksdagen.
Så långt allt rätt! Men missen var att inte påpeka att Sverige inte följer EU lagen som är tvingande.

Innehållet visade för riksdagen det orimliga i dagens resegaranti och vilka uppoffringar det var för de mindre företagen.
Många av mina läsare vet vad det innebär, garantier, personliga borgen, inteckning i företaget. Sammanlagt något som minskar utrymmet för verksamhetens tillväxt.
Resegarantin i dess nuvarande utformning är sålunda kontraproduktiv – men det berör inte kammarkollegiet eftersom dom är order mottagare och inte några som är ålagda att komma med konstruktiva förslag, kanske t.o.m. avveckla sig själva som en onödig förvaltning i samhället.

Den svenska resegarantin kom till efter branschens största smäll när Nyman & Schultz koncernen med Vingresor gruppen gick i putten
Då såg gänget som körde bolaget åt skogen, men nu i en ny skepnad med Handelsbanken som ägare chansen tillsammans med staten att skapa en resegaranti som skulle skydda dem från obehaglig konkurrens. Officiellt var det att skydda konsumenten naturligtvis och vem kan misstycka en sådan lag?

Hade inte vi!!! från bussarrangörerna på den tiden muckat som vi gjorde hade lagen ( början av 70 talet) blivit ännu krokigare än den är idag. ( jodå, bussförbundet var redan då kallsinnig till denna debatt)

Misstaget år 2001med uppvaktningen var att man glömde läsa vad EU säger i denna fråga.
Sverige tillträdde EU 1995, under några år dessförinnan hade man skyldigheten från alla departement kontrollera avvikelserna i den svenska lagstiftningen i förhållande till EU:s.

Redan 1990, dvs 5 år innan Sverige blev med i EU hade EU antagit en för alla medlemsländer tvingande lag där man ålägger medlems länderna att skapa en reselagstiftning som omfattar alla resenärer.

Tyskland, England, Spanien, Holland, Belgien alla valde försäkringsmodellen.
En resenär som köper en rese eller transporttjänst ( ej kollektivtrafiken) erhåller med färdhandlingen ett försäkringsnummer
Där det framgår till vilket belopp kunden är försäkrat. Utan att komma in i detaljer så är det ett enkelt sätt för arrangören, resebyrån eller transportören försäkra alla kunder till ett lågt belopp.

Det finns ett antal försäkringsbolag som erbjuder denna försäkring till gagn för branschen och konkurrensen.
I inget land uppfattas resegarantin som något betyngande eller att den skulle hindra företagen i branschen att växa.

I Sverige har vi istället kvar en resegarantilag som är otymplig, kontraproduktiv och samtidigt bara gäller en mindre del av resenärerna. Kan något bli mer felaktigt?

Det är en allvarlig skandal att Kammarkollegiet är så ointresserad i hur det fungerar i andra medlemsländer och att man inte rör ett finger med EU anpassningen kanske mest med rädsla för att den egna existensen därmed skulle försvinna?

En ännu större skandal är flatheten hos branschföreningarna BR, SRF, RTS som alla ligger lågt, eftersom det tycks vara så att man inte vet hur det skall ageras.
En gemensam anmälan till EU är vad man skulle kunna förvänta sig, där man påvisa att Sverige till faktum bryter mot EU lagen och att möjligen 40% av 100% har ett skydd.

Så kom år 2001 och 2002 med flera stora flygoperatörer som gick i konkurs, samtliga resenärer var strandsatta därför att den svenska resegarantin inte omfattade dessa resenärer.

Media var på hugget, visade på bristerna och påvisade hur det fungerade i andra EU länder.

Den svenska resebranschen tyst som musen, BR tyst som musen, hur bestraffar man en större försumlighet?

Den svenska resegarantin omfattar år 2002 3,1 miljarder kronor och för år 2003 är den 3.5 miljarder.
Hiskeliga belopp varav Ving svarar för ca 800 milj kronor.
Vi får väl se hur långt dessa räcker ifall My Travel koncernen ( där Ving ingår) i alla fall går i konkurs efter en våldsam förlust period våren 2003 med nya misslyckade projekt som lågprisflyg som satts igång i ren desperation.
En försäljning av Norden verksamheten har misslyckats trots gjort prospekt.
Fristen och kapitalet under galgen som bankkonsortiet gett till My Travel är gissnings vist försnillat och sommarens fulla plan från England sker efter en rabatt flora som saknar motstycke.

Föreningen RIS där Ving, Fritidsresor samt några till ingår har efter år av lobbing lyckats motsätta sig varje förändring av resegarantin, kanske faller dom på eget grepp. Från BR har man liksom i alla andra frågor inget att vänta sig.

Resebyråföreningen SPRF vilket inte är att förväxlas med SRF har man börjat arbeta på en klagoskrivelse till EU. Hade inte varit fel om den branschförening BR med åtskilligt med medlemmar som berörs kunde börja agera istället för att gömma sig.

Istället har enskilda företag som Sembo, olika Gotländska företagare och andra överklagat till kammarrätten.
Det är till att ha en stor tilltro till det svenska rättssystemets lydmaskiner. Ni kanske kommer ihåg spritbussarna som fälldes av kammarrätten direkt mot gällande EU lag, något som är uppseendeväckande då domstolarna skall följa EU lagen och inte direktiv från Finansministern..

Gotlands Turism klagar över den utökade resegarantin där alla resenärer som måste till ön omfattas av resegarantin, reser man till Åland är man befriat från den, kan det bli mer kontraproduktivt! När är det någon som vaknar ?

Varför de svenska resenäringens många tidningar inte gör en gemensam sak i denna fråga är för mig lika obegriplig, kanske för komplicerat för herrar och damer till redaktörer?

============================================================================

5)

Resebranschen och EMU debatten
Resebranschen är splittrad i små sällskapsträff föreningar!

Scandoramas VD Johan Malmqvist undrar varför resebranschen inte hörs i EMU debatten.
Min replik är då, i vilken fråga hörs dom?

Säg mig en enda fråga där resebranschen hörs? Förutom när något spektakulärt inträffar, en stor arrangör går i konkurs, ett flygplan störta.

Branschen har lyckats dela upp sig i partikel föreningar, små sällskapsträffar för lika tänkande. Inte en stuns av gemensamhet för en bransch eller dess framtidsfrågor.

EMU debatten är sig ganska fånig och ovidkommande, Sverige har vid sitt inträde till EU undertecknat i Maastrichtavtalet att gå med i den gemensamma valutan EMU vilket endast Danmark och England har undantag ifrån.

Vad är det man omröstar om? Svenska omröstningar är inte för regeringen bindande endast rådgivande. Så vad är det för spektakel man röstar om?
Sanningen är att Sverige 1999 var ekonomisk i så dåligt skick när de andra länderna införde första steget i EURON, att man inte fick vara med! Statsskulden var den högsta i OECD och långt över det tillåtna. Konvergenskraven är strikta och det är inte politikerna som styr utan Europas Centralbank belägen i Frankfurt, fri från partipolitik med ensamt ansvar att övervaka Euron som valuta efter Tysk mönster vilket anses har givit tyskarna den urstarka DM:en.
Att Sverige nu vill gå med under galgens tvång beror på att Statsskulden har kunnat micklas till genom att all mark privat som allmän ingår i statens redovisning. Din villa, ditt garage, din sommarstugetomt är nu en del av statens tillgång. En revolution i sig som jag inte sett ett ord om i pressen.
Det hade varit en höjdare att få se branschens föreningar ta fram sanningen istället för hycklande tysthet.

Här följer ett e-mail jag erhöll av en person tillfälligtvisboende utanför Sverige sedan några år.

Hej Toni!
Ett antal ballonger flyger förbi och det är verkligen ett mysigt inslag på
den gråblåa himlen i Stockholm. När jag nu har kommit tillbaka på besök till Sverige så är det
dock med blandade känslor. Det är ju ett fantastiskt land med otroliga naturresurser. Stockholm är en vacker stad och skärgården inte att förglömma. Men nog är de lite insnöade här uppe. Och så självsäkra i tron att man klara sig själv - vi mot resten av världen på något sätt. Så hittar man en sak och då är alla koncentrerade på det - just nu är det Design
Sweden - och då finns det inget annat.
Euron skall vi inte tala om .
T.o.m mina kamrater som delvis var mycket Euroglada tidigare börjar tvivla – vad skall det vara nyttig för?? Det går ju så dålig för alla Euroländer!! Alla? Och vad har vissa länders dåliga statsekonomi med Euron att göra? Enda möjliga sambandet torde vara dessa länder emellan, alla har dom en socialdemokratisk regering?

Människor som lär sina barn att växa upp till världsmedborgare, har själv rest världen runt tidigare och jobbat utomlands, blir helt konstiga och tycker att det viktigaste är att behålla svenskheten (genom att säga nej
till Euro). På något sätt är det mycket lätt att bli enkelspårig här och mediernas rapportering gör inte saken bättre. Otrolig mycket egna synpunkter, sensationsmedia, åsikter som inte är av denna värld och ganska världsfrämmande. Att vi har en omvärld som påverkar oss mer än mycket annat och som man faktiskt kan påverka om man lägger manken till verkar ingen
veta. Att det finns många EU länder som lyckas är det helt tyst om. Det vi mest hör från världen utanför Sverige är negativt.
Kan det vara så att journalisterna går hand i hand med statsmakten och skriver sådant som skall ta bort focus från Sveriges egna allvarliga finansiella problem?
Är inte EU räddningen för Sverige? Vem vet, nog är det synd om landet vars medborgare mer tror
på sagor än på realiteter?
.... Helt otroligt! Men, som sagt det är lätt att bli likadan och då är det bra att få dina Newsletter och stannar
upp och tänka efter lite. So keep on fighting - vi behöver det!




6)

Konsten att förstöra en branschorganisation!

RTS bildades efter många om och men, det var ett dribblanda ända in i det sista, man kan undra om branschens företrädare förstår skillnaden mellan ett förbund som verka för branschen eller egna snäva företagsintressen.
Att resebranschen består av innovatörer är en styrka, att samma personer har så lite förståelse för det övergripande är en klar svaghet. Med facit i handen är RTS idag en förening utan branschens medlemmar, ännu en klubb för avdankade surrgubbar med Peter Forsman i spetsen. När man har misslyckats i allt försöker man nu hyvla på branschen kapital genom att snacka som
kritrandiga snorvalpar på Stureplan som aldrig lyft ett finger med att arbeta annat än att snacka bort miljarder utan att landa i fängelse.
RTS skall fungera i sin nya skepnad efter att man förlorat allt inflytande i branschen som Investeringsråd!

Samma svammel som man nu försöker med att vinna stackars rese-entreprenörer gjordes en gång med reklambranschen. En annan bransch fullt av innovatörer, det skulle bli världskoncerner och vad vet jag, det blev inget annat än en lång rad konkurser. De som sålde sig till utlandet då främst USA bolag är nu samtliga starkt sargade åter i svenska händer.

Den svenska resebranschen har inget att ge längre, storkoncernerna som satsar i tillväxtföretag har lättare att få return of money om man satsar i central europa. Avkroken Sverige kan inte generera konstanta vinster vilket både Ving och Fritte som koncerner visat. Tar man 15 år av Vingkocernens bokslut kan man snart konstatera att det var fler förlustår än vinstår.

Den tid med Airtour och tyska TUI på uppköpståget är förbi för en lång tid skulle jag gissa, Kouni som förvärvde Apollo har försökt på alla sätt hitta en köpare utan att lyckas. My Travel ( tidigare Airtours) försöker bli av med Norden verksamheten med Ving utan att hitta en köpare, eller så är priset fel. ( det senare är nog det mest trovärdiga, ett för lågt pris skulle innebära en ytterligare förlust för det starkt sargade My Travel med en kursförlust från 35 miljarder till 1 miljard kronor på mindre än 2 år)

Vad TUI och My Travel med all säkerhet har insett idag är att stordriftens fördelar inte överväger lokal marknads kännedom.
Det finns en gräns i allt och syenergieffekter låter sig göras men inte om semesterveckorna sammanfaller i stort sett samtidigt i Europa. Det finns inga storinköp fördelar när alla kommer samtidigt, det gäller att fylla planen till sista stol och detta 365 dagar, denna marknad har den svenska chartern missat helt med närmare en halvmiljon husägare i Spanien. Dessa söker lediga stolar i planen och inte lektanter som kör vattengym i bassängen.
Världen ändras och det snabbt – något som den svenska resebranschen bevisligen har svårt för att acceptera, därför blir ett storstilat RTS som finansrådgivare i frågor som man själv har väl så lite kunskap om en utmaning som heter duga. Att finansjonglörer söker nya arbetsfält är begripligt, men det är liksom ur tiden åså en stilla förundran – vad har konsultverksamheten med ett RTS som bransch övergripande intresse organisation att göra? Skall medlemmarna betalar ett kansli för konsulter?
Vart har förståndet tagit vägen, finns det en marknad för dessa tjänster skall dessa bedrivas utifrån konsultföretaget och inte inom ramen av RTS.
De försök som har gjorts att få Sverige Turism åter under ett paraply – saboteras av personer med andra ambitioner än de som skulle gynna hela branschen. Det är dags inte bara för Peter Forsman att lämna in – med honom kan i stort sett alla följa genom dörren så att det gavs möjligheter till en nystart!



7)

VW & MAN & SCANIA & NEOMAN BUSS = SANN?

I Sverige råder semesterstämning, det gör det inte i den stora världen.

VW förhandlar åter med MAN om ett övertagande av fordonssektorn.
Det är försäkringsbolaget Allianz genom sitt bolag Regina håller 27% av aktiekapitalet i MAN som vill bli av med sitt engagemang i MAN.
VW som nu bestämt sig efter att man bytt koncernchef till den förre BMW chefen Bernd Pischetsrieder att fullfölja vad föregångaren Piech initierade till. Ett fordonssortiment från småbilar upp till 40 ton.

VW äger idag 34% av Scania, Scania och MAN samarbeta idag inom tillverkning av axlar och annat
Volvo äger 30% av Scania, en andel som efter ett antal uppskov måste säljas till nästa år.
En god gissning är att Volvo inte får för sina aktier vad VW är beredd att betala – vänta ut leken pågår.

Allianz vill sälja MAN och VW vill köpa, så långt är allt klart, men MAN är så mycket mer än fordon vilket fördröjer
genomförandet och så har vi EU kartell organet som måste ge sin välsignelse, en grov gissning är att det finns tillverkare som IVECO som kan ha synpunkter.

MAN och NEOPLAN bussar snart hos VW handlaren?
VW ser stora rationaliseringsfördelar – sådana uttalanden brukar betyda en omstrukturering av sälj och reservdelsorganisationen.

För dryga 3 år sedan förutsade jag i mitt Newsletter att MAN var den mest sannolika köparen av NEOPLAN, så rätt man kan få.
Drygt 2 år sedan förutsade jag att VW kommer förvärva MAN och slå ihop det hela på ett eller annat vis med SCANIA, nu är vi snart där.
Räkna med att i slutet av nästa år är allt klart efter att VOLVO aktierna i SCANIA är sålda, till vem so ever!

Volvos stora strategiska misstag var att dels missa köpet av SETRA och därefter NEOPLAN.
Som ägare av endera ett av dessa bolag hade man dels erhållit en kompetens som Volvo saknar och lite innovativa personer hade väl aldrig skadat samtidigt med en betydande marknadsandel på Europas största bussmarknad som Tyskland är.
Som ägare av Neoplan hade man dessutom erhållit världens förmodligen bästa flygplatsbuss, något som skulle stärkt VOLVOS prestigefulla position på världsmarknaden.

Att Volvo i dagens läge inte engagera en av världens främsta designer som Bob Lee vilken är fri – det är oförlåtligt, eller är det ett uttryck för en trötthet som länge följt bolaget?

Volvos generaltavla var att köpa British Leyland som inte gav annat än utslitna fabrikshallar till en otrolig kostnad.
Det är lätt att vara spendersam med en påse full av kulor.

MAN å sin sida gjorde om samma tavla genom förvärvet av lastbilsföretaget ERF i England. Man kan undra när alla dessa chefer med en kår av konsulter, controller, finansaktörer skall förstå att USA och England inte är 2 andra länder utan planeter i ett annat universium……
BMW gick på sin mina med förvärvet av Rover m.fl som kostade dem skjortan och kvar blev succén med MINIn efter att Ford tog Range Rover och ett engelsk konsortium Rover personbilstillverkning.
VW köpte trodde dom Rolls Royce men fick behålla Bentley.

Volvo buss som gärna briljera med att man är nummer 2 i världen, men sällan under sina år som busstillverkare gjort några speciella vinster. Som nummer 2 i världen borde man vara så duktig att Borås fabriken aldrig skulle behöva avskeda folk.
De få bussar i ett världsligt perspektiv man bygger borde vara tillräcklig för en full sysselsättning.
Eller kan det vara så att man bygger fel bussar (chassin) som marknaden inte efterfråga?
Hur kommer det sig att i snart alla länder säljer Volvo bakmonterade motorer medans man i Norden fortsätter envist med
ett chassi med en mellan motor som är hopplöst ur tiden sedan 70 talet? Jodå jag vet att man bygger stadsbussar med bakmotorer, vilka är av usel kvalitet.

För någon månad sedan bytte man återigen VD för Volvo buss och ärträknaren som satt några år på VD stolen är till bolagets disposition.

Man kan undra när VOLVO buss får ett management som får arbetsro?
Det är faktisk en fråga för oss alla – då svenska pensionsfonder i hög grad finansiera Volvo vars ekonomiska utveckling varit allt annat än lysande där buss verksamheten bidraget med betydande förluster sedan länge tillbaks.


Önskar alla som har semester en fortsatt god sådan och de som sliter önskar jag goda inkomster då mycket illa tornar upp inför en snar framtid. En momshöjning är nog knappast att utesluta, till vilken nivå, det bestäms av politikerna på landstingen och statskansliet. Det är nämligen en stor skillnad mellan verksamheterna, de som erhåller statsbidrag dom blir kompenserade och de privata får gå till konkursförvaltaren. BR som ingen ens vill lyssna smörjer kråset och dansar ringlekar under september kongressen med ditt bidrag! Skål.

Eder tillgivne

Toni Schönfelder
Tel 0034 616 421 085
Fax 0034 966 69 81 58


PS

För dig som fortfarande kortfristigt söker en semesterbostad så klicka in på http://www.eurocasa.nu
Vill du hyra bil i Spanien till marknadens bästa pris http://www.carrental-eurocasa.com

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.